19:53:00
Dovers vita klippor och piren i Brighton
Fredag eftermiddag den 22 juli kändes det som vi var klara med Scheveningen och vi kastade loss klockan fyra. Vi hade en fin nordlig bris och satte omedelbart segel utanför hamnen. Följde först land söderut och passerade efter ett par timmar inloppet till en av Europas största hamnar, Europort i Rotterdam. Det finns en särskilt utvald zon nära inloppet där de vill att korsande trafik skall hålla sig och detta följde vi till punkt och pricka. Det var förstås massor av fartyg på väg både in och ut så det kändes lite som att försöka springa över en motorväg, men vi hittade en lucka och kunde sedan på den södra sidan styra utåt i det utrymme som kallas Inshore Traffic Zone. Vi hade handlat nya översiktskort på papper över södra Nordsjön och Engelska kanalen i skeppsbutiken i Scheveningen och dessa var nu guld värda då det gällde att planera bästa tänkbara väg vidare västerut. Vi följde en av de rekommenderade vägarna mot södraöstra England och fick härlig segling med halvvind i 6-9 m/s. Vi gick förbi flera områden där de större fartygen ankrade för att invänta just deras tidslucka för att lasta eller lossa i någon av de stora hamnarna. När man ser alla dessa fartyg inser man att rederi- och sjöfartsnäringen är gigantisk.
Mitt i natten kom sedan nästa nervösa passage av den stora syd-nord-leden från Engelska kanalen. Åter gällde det att hitta en lucka för att korsa tryggt. För säkerhethets skull hade vi tagit in seglen och gick för motor för att kunna variera farten efter fartygen. Väl över på den västra sidan styrde vi söderut igen. Vinden hade tyvärr nästan dött ut nu så det blev till att motorsegla. När morgonen kom fick vi åter lite vind och seglade vidare men med strömmen emot gick det inte så fort ett antal timmar. Inte förrän vi närmade oss Dovers vita klippor vände strömmen och vi fräste fram i 10 knop! Härligt!
Vi anlöpte Dover halv tio på morgonen lokal brittisk sommartid och hamnade mitt en svärm av färjor från Frankrike. Avvaktade utanför hamnen för att hålla undan för inte mindre än fem färjor på väg in och ut. Vi blev anvisade att anlöpa den enorma hamnen genom den västra öppningen och kunde där sedan snabbt komma in den delen av hamnen som marinorna är belägna. Via VHF-radion fick vi veta att vi kunde gå in i Granville Dock som stängs med port under lågvatten. Det passade oss bra och vi kunde lägga till på en perfekt plats i den skyddade hamnen.
Det visade sig att vi hade prickat in The Dover Days som var någon typ av sommarfestival. Strandpromenaden var full av folk som handlade spunnet socker, ballonger, korv, öl, glass och mycket annat. Det var live-musik från scener och ett litet tivoli. Engelsmän och turister såg ut att roa sig kungligt. Vi strosade vidare in till själva centrum. Tittade på ett par gamla kyrkor men annars var inte staden så värst imponerande. Den största attraktionen utgörs nog av den gamla borgen uppe på klipporna ovanför staden men vi hade inte riktigt energin för att gå upp dit denna eftermiddag.
I stället handlade vi lite färskt bröd och frukt och återvände till Isa för att få en tidig kväll.
Redan klockan sex nästa morgon, söndagen den 24 juli, lämnade vi Dover för lågvatten var i antågande och därmed stängda portar till marinan. Som reglerna krävde av oss ropade vi upp Port Control och begärde att få lämna, vilket vi fick omedelbart. Inte lika många färjor så här tidigt på morgonen, tack och lov.
Utanför hamnen blåste det en frisk sydvästlig vind på sju till nio m/s. Vi satte segel och började kryssa eftersom sydväst just var den riktning som vi tänkte oss. Det blev en lång, lång dag med många stagvändningar allt jämt som den engelska sydkusten närmade eller fjärmade sig omväxlande. Hela denna kustlinje är mestadels brant med en smal remsa land längst nere vid vattnet. Vi passerade en rad kustsamhällen, bland annat det berömda Hastings där Vilhelm II av Normandie besegrade kung Harald Godwinson i oktober 1066. Vilhelm styrde sedan England tills 1087.
Vi ville gärna nå Brighton innan kvällen, vilket vi också lyckades med, men tyvärr kom vi tjugo minuter för sent till marinans öppning för lågvatten skulle strax inträffa och därmed var inloppet för grunt för Isas djupgående. Det kändes tufft när de rekommenderade oss att vänta utanför i nästan två timmar. Den kortaste vägen mellan Dover och Brighton är 65 nautiska mil och vi hade i och med vårt kryssande avverkat hundra NM!
Nåväl, inget att göra. Vi fick vackert cirkulera utanför medan vi lagade middag och åt under det att mörkret sänkte sig. Halv elva kunde vi så äntligen styra in. Tidvattnet forsade in med oss och det var otäckt och nervöst att styra rätt i den smala muddrade rännan mellan bojar, vars ljus inte alltid fungerade. Väl inne i hamnen fick vi hjälp av några snälla seglare att hitta en plats där vi kunde förtöja. Det var inte lätt det heller i 10 m/s sidvind och ström. Utmattade gick vi bums och lade oss.
Måndagen den 25 juli ägnade vi åt att sova ut och röja upp i båten. Vi flyttade även till en bättre plats. På kvällen testade vi en av fiskrestaurangerna och blev nöjda med maten, calamares, tonfisk och lax.
Efter frukost på tisdagen den 26 juli promenerade vi utmed strandpromenaden västerut till Brightons berömda pir. Längst ut finns ett nöjesfält med åkattraktioner och det finns även gott om barer, kaféer och restauranger. Vi tog en fika i solen på piren men hoppade över tivolidelen. Sedan strosade vi vidare in till centrum som visade sig vara väldigt trevligt med flera parker och en del kulturbyggnader. Många mysiga små affärsgator fanns det också och ett oändligt stort antal näringsställen. Något college i staden hade examensdag och parken vid Royal Pavillion kryllade av unga lyckliga nybakade studenter med sina typiska hattar och slängkappor. Vi köpte några småsaker och intog lunch på en vietnamesisk krog. Mycket goda nudlar.
Tillbaka i båten fick vi besök av en svensk familj som seglade med två småbarn, fyra år respektive åtta månader. Tuffa måste jag säga. Det är inte världens mest familjevänliga vatten dessa och vi har inte sett många barnfamiljer annars.