S/Y Isa

Söndagen den 17 juli lämnade vi Helgoland klockan 06:00 i svag, västlig vind. Vi gick för motor till att börja med men när vinden ökade till 5-6 m/s, satte vi segel. I dessa farvatten är det mycket att ta hänsyn till. Dels tidvatten och strömmar och dels hårt trafikerade fartygsleder som vi endast får korsa vinkelrätt och annars hålla oss utanför. Vi kunde nästan sträcka mot vårt mål Borkum men tyvärr förlorade vi den mesta av höjden när vi blev tvungna att korsa den nästa 10 NM breda fartygsleden närmast kusten. Kryssade sedan vidare västerut. Som väl var hade vi strömmen med oss nästan hela vägen fram till sjömärket vi behövde runda och som utmärker spetsen av det kända revet Borkumriff. Strömmen vände strax innan vi nått dit och sista sträckan västerut blev en seg historia med både vind och ström emot. Desto fortare gick det när vi väl hade rundat. Då kunde vi slöra på bara genuan och med flera knops medström in i rännan till hamnen på Borkum. Trötta la vi till klockan åtta efter fjorton timmars segling och 87 avverkade NM.

Själva hamnen såg ut som en avdankad torpedsbåtshamn från någon gammal film om kalla kriget. Enorma flytpontoner i betong där det låg lots- och arbetsbåtar. Längst in på två av pontonerna var avsedda för fritidsbåtar. Det var många båtar i hamnen för vi kom in precis efter en stor eskader men vi fick ändå en bra plats utanpå en kraftig, holländsk motorbåt av den traditionella sorten. Denna måttligt charmiga hamns enda attraktion var förutom att erbjuda en skyddad kaj var det vackra gamla fyrskeppet Borkumriff som låg förtöjt vid en av kajerna. Vi ordade en snabb middag och sedan kröp vi nöjda till kojs.

Måndagsmorgonen välkomnade oss med solsken och vi ägnade förmiddagen åt tvätt och städning av båten. Sedan promenerade vi utmed havet hela vägen till byn, vilket är cirka 6 km. Om hamnen var en avkrok så var samhället raka motsatsen. Långa badstränder med massor av typiska korgsoffor i glada färger som man sitta i och titta på havet. Fina, gamla badhotell låg med utsikt över stränderna och massor av kaféer, barer och restauranger kantade strandpromenaden. På sandreveln längre ut låg en stor grupp sälar och vältrade sig vällustigt i solskenet. Turister i alla åldrar badade, solade, promenerade och satt på restaurangerna. Vi avnjöt en sallad på ett av kaféerna innan vi handlade mat och tog det gamla smalspåriga tåget tillbaka till färjeterminalen som låg nära vår hamn.

I slutet av 1300-talet var Borkum ett tillhåll för sjörövare. Bland andra hade den kände rövaren Klaus Störtebeker tidvis sin bas på ön. Enligt legenden fångades denne sjörövare 1401 utanför Helgoland och fördes till Lübeck där han avrättades genom halshuggning. Det berättas att han hade avtalat med sina banemän att de av hans rövarbröder som han lyckades gå förbi efter att hans huvud skilts från kroppen skulle slippa straff och omedelbart sättas på fri fot. Han lär ha lyckats promenera förbi elva man utan huvud och dessa män vann alltså friheten åter. Hmm… en verklig skröna är det nog men underhållande.

Borkum stoltserar med två fina fyrtorn, ett större från 1879 som är 60 meter högt och ett mindre som byggdes 1887 och är 28 meter. Det är det stora som är avbildat på foton ovanför. Dessutom har som sagt det vackra fyrskeppet Borkumriff legat på det långa revet ända till 1988 då det ansågs överflödigt. Skeppet har funnits i fyra olika upplagor och det första lades ut på revet redan 1875.

Tisdagen den 19 juli lämnade vi Borkum klockan halv elva på förmiddagen, strax innan högvatten. Det gav oss ganska snart härlig medström vidare västerut. Första timmarna låg havet som en spegel och vi fick låta dieselmotorn göra jobbet, men snart kom vind och den var ostlig för omväxlings skull. Härligt att slippa bidevind! Vi saxade storsegel och genua på var sin sida och fick fin fart. Mot kvällen hade vi nått Teschelling som är en av de nederlänska frisiska öarna och där kunde vi så smått börja styra söderut och därmed öka farten ytterligare genom att plattlänsen övergick i slör. Vi hade trevligt sällskap under färden av både nyfikna sälar och lite mer blyga tumlare.

Eftersom vinden var idealisk att segla söderut på så hoppade vi över Teschllingen som vi annars hade hört skulle vara en riktig pärla. I stället så fick vi en fantastisk nattsegling med slör till halvvind 7-9 m/s från ost. Det kunde inte vara bättre! Solen satte sig vackert i havet och på andra sidan steg fullmånen upp. De sex timmar som vi hade medström gjorde vi åtta till nio knop över grund.

Vid nio-snåret på onsdagsmorgonen styrde vi in i Scheveningen som ligger alldeles utanför Haag i Nederländerna efter 152 nautiska mil. Hamnen var en hektisk marina med massor av båtar men vi blev anvisade en bra plats av hamnkaptenen. Under förmiddagen steg temperaturen till över trettio grader och denna onsdag blev den varmaste hittills på vår ganska kylslagna seglats så här långt. Vi tog en varm promenad till den jättelånga och breda sandstranden en bit från hamnen och badade ett par gånger. Tyvärr hade strömmarna fört med sig en typ av brännmanet, kompassmanet, i stor mängd så man fick titta noga innan man gick ut i vattnet.

Kvällen avrundades med ett restaurangbesök där vi åt gott och fick en svalkande öl.

Torsdagen den 21 juli ägnade vi åt att fixa olika saker ombord samt leta upp en bra sjötillbehörsbutik. Det är alltid något som måste fixas på en båt. På kvällen kom våra holländska vänner Rob och Els på besök. Det blev en glad afton i sittbrunnen tillsammans med dem.