S/Y Isa

2017-02-25
21:44:00

Superyachts och Lord Nelsons tillhåll

Tidigt på torsdagsmorgonen den 16 februari, tillika Mats födelsedag, var vi i farten för att segla vidare till Antigua. Mats fick förstås uppvaktning av hustrun med ett par små paket samt skönsång och hurrarop. Sedan bar det av för segel på en nordlig kurs. Vinden var först ganska svag men tog sig efter hand så vi fick en härlig segling och kunde styra in i Falmouth Harbour på södra Antigua redan vid halv tre-tiden efter 40 NM. Vi häpnade när vi gick in i viken. Den stora viken hyser inte mindre än tre olika marinor varav två verkar ha inriktat sig i huvudsak på super-yachts, det vill säga båtar större än hundra fot. Många av de allra mest berömda båtarna låg där framför våra ögon, bland andra det mycket märkliga Malteser Falcon, en slags modern fullriggare, de oerhört vackra och snabba J-båtarna Velsheda, Lionheart, Hanuman och Topaz, den enorma motoryachten Skat ägd av Microsoftsmannen Charles Simonyi , nya snabbseglaren Rambler och många fler.

Falmouth Harbour
 Både segel- och motorbåtar så stora att en sjuttio-fotare såg ut som en jolle bredvid. Vi har aldrig sett så många stora lyxbåtar på ett enda ställe förut. Säkert över trettio båtar på över hundra fot och ytterligare något tjog med snabba havskappseglingsbåtar i åttiofotsklassen. En del av förklaringen fick Mats när han tog jollen in för att klarera in oss efter att vi ankrat i den rymliga viken. På måndag skall en segeltävling starta här, Antigua 600 Regatta, som går i en stor åtta och omfattar sexhundra sjömil.
Velsheda är en av de klassiska J-båtarna. Hon designades av Charles Nicholson och byggdes 1933 av Camper & Nicholson i Gosport, England. Det vackra skeppet beställdes av affärsmannen W.L. Stevenson, ägare till varuhuskedjan Woolworth, och döptes efter dennes tre döttrar, Velma, Sheila och Daphne. Hon tävlade mellan 1933 och 1936 med de andra klassiska J-båtarna Britannia, Endeavour och Shamrock.
 
Skat är en 232 fot (71 meter) motorsuperyacht som sköts av en liten nätt besättning om tjugo personer. Den ägs av Excels utvecklare Charles Simonyi.

Nästa dag när vi promenerade över till Nelson Dockyard i English Harbour som är alldeles bredvid såg vi fler stora segelbåtar. Denna vik är trängre än Falmouth Harbour men är en hamn med en lång historia. Engelsmännen insåg tidigt att den var osedvanligt väl skyddad för hårt väder och gjorde hamnen till bas för sina skepp i Karibien redan på 1600-talet. 1725 byggde man det första varvet i viken, St. Helena, för att kunna reparera skepp och 1745 började man bygga det sedermera berömda Nelson Dockyard. Lord Nelson var förlagd hit ett antal år men påstås inte ha tyckt något vidare om det för han kom inte överens med öns engelske guvernör. Hur som helst är byggnader och andra konstruktioner väl renoverade idag och platsen är en av de mer anrika marinor som ännu är i drift. Det var lätt att känna historiens vingslag när man strosade runt bland de gamla loften, magasinen och stenpelarna.

Vid kajen låg en svensk kappseglare, Mikael Ryking med sin Talanta. Han skulle deltaga i regattan. Vi bytte några ord och önskade honom lycka till.
 
English Harbour
 
Nelson Dockyard
 
 
På kvällen besökte vi Antigua Yacht Club där ett ösigt band spelade och alla dansade och roade sig kungligt.

Nästa morgon lämnade vi Falmouth Harbour och satte genuan för lite slapp segling upp till Jolly Harbour på västra sidan av Antigua. Efter överdådet med stora båtar nere på södra ön kändes detta som ett mer normalt ställe. En rymlig marina i en mycket skyddad lagun. Vi lade till vid en brygga för första gången på flera veckor, vilket kändes skönt. Resten av dagen brukades till tvätt av båt och kläder. Mycket behövligt kan man säga.

Marie passade på att läsa under en avslappnad segling i lä av Antigua

Det blev några dagar i Jolly Harbour. Vi hade mycket att tvätta och Mats ville polera Isa ordentligt. På kvällarna umgicks vi med Bianca, Max och Zoe från Lady Bizoe samt Jean-Pierre från Cat-Leya. I marinan fanns allt man kunde behöva, t. ex. en stor bra livsmedelsbutik, några restauranger och kaféer samt en rejält tilltagen pool. På gångavstånd fanns även en lång fin sandstrand. Annars var det ett ganska charmlöst område som inte bjöd på några häftigare naturupplevelser. Vi är väl lite bortskämda med sådant efter Dominica och de andra öarna längre söderut.

Mörka moln över Antigua

På tisdagen kom det in ett lågtryck över Antigua som fick vinden att blåsa från väst, vilket gjorde livet surt för de som ankrat utanför marinan. Det blev rejält guppigt och obekvämt där ute så flera båtar sökte sig in till marinan. Vi var glada att vi låg så skyddat. Mörka moln tornade upp sig över havet och ett kraftfullt oväder vräkte sig in över stranden med vind och ösregn. Vi var på promenad och flydde in under ett skärmtak. Efter en stund var det över och solen tittade fram igen.

Åter en blå himmel förutom molnet som ligger runt vulkanen på grannön Montserrat

Lady Bizoe och Cat-Leya seglade vidare till Barbuda på onsdagsmorgonen men istället dök Janne från Indigo upp. Han hade varit en sväng i Sverige och just återkommit till Karibien. Vi bjöd in honom på middag på onsdagskvällen. Han skall också segla till Brittiska Jungfruöarna för att hämta upp gäster så vi kommer att följas åt en del den kommande tiden. 

På torsdagskvällen satte vi segel och styrde mot Saint Martin längre åt nordväst.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: