S/Y Isa

Söndagen den 22 januari vinkade vi hejdå till Angelina och seglade vidare norrut från Tobago Cays. Vi har haft underbara dagar där men nu måste vi börja ta oss uppåt för det finns många fler öar att besöka. Vi fick en fin sträckbog upp till Bequia, en tur på dryga 25 sjömil. Vi hade lagom med vind och sjön var måttlig så det blev en angenäm seglats.

Nå, inget mer gnäll. Vi rodde tillbaka till Isa efter middagen och tittade på film i ruffen för vi var trötta. Vi såg ”The dressmaker” med Kate Winslet i huvudrollen. Skruvad, rolig, allvarlig och väldigt bra film! Rekommenderas!

Måndagen den 23 januari var det uppfräschning av Isa som gällde, både in- och utvändigt. Vi storstädade inne och sedan var det dags för att testa vår dykutrustning. Marie krängde på sig BCD, luftflaska, regulator, cyklop och fenor och tog sig ner under Isa för att skura kölen och de nedre delarna av skrovet. Mats skötte de högre delarna genom fridykning. Det blev ett slitsamt arbete att få bort påväxten men vi lyckades få henne ganska fin och slät under vattnet. Oj, vad vi skall segla fort i morgon! Den goda värmen som är ett av skälen till att man vill segla i dessa farvatten gör ju dess värre också att det växer som bara den på allt som befinner sig under vatten.

Trötta av dagens arbete rodde vi in på kvällen och åt en pizza innan vi kröp till kojs.

Halv sex nästa morgon ringde klockan och vi gjorde oss snabb klara för avgång från Bequia. Det hade inte ens blivit ljust när vi styrde ut ur Admiralty Bay och satte segel. Det var fler än vi som var tidiga för många vill inte stanna på Saint Vincent utan gå direkt upp till Saint Lucia. Saint Vincent är en av de få öar här som många upplever mindre välkomnande. Liksom på många ställen blir man mött av unga killar i små båtar som vill sälja sina tjänster men om man vänligt avböjer så är de nästan aldrig påstridiga. I flera av ankarvikarna på Saint Vincent där emot så ger de inte upp och många seglare vi mött har berättat att de känt sig tvingade att acceptera ”vakt” av jollen eller dylikt.

Nästa morgon, onsdagen den 25 januari, åt vi en lång frukost i sittbrunnen och ropade därefter upp marinan på VHF:n. De hade plats så vi tuffade in för att ligga vid brygga för första gången på ett par veckor. Dagen gick sedan till att köra flera tvättmaskiner och handla mat i de välsorterade livsmedelsbutikerna. Eftersom vi har varit på Saint Lucia flera gånger förut och sett en hel del av ön så vi stannade mest i båten och i marinaområdet och fixade med småsaker. Ibland blir det så många fantastiska upplevelser att man faktiskt inte kan ta in mer. Då behöver vi tid för att bara ”göra inget” och ta det lugnt. På kvällen åt vi indiskt på den utmärkta Zaika som ligger i marinaområdet och som har mycket god och prisvärd indisk mat.

Torsdag och fredag förflöt på ungefär samma sätt med att meka med småsaker som oljebytarpump, tvätta ännu mer tvätt och slappa i sittbrunnen med en bok. På fredag eftermiddagen kom Jennifer in till bryggan bredvid och vi snackade en stund med dem. De skulle ta emot Lars Hässlers bror Murre lite senare. Vi träffade även Carina och Conny från Ultimo och blev inbjudna på glas vin i deras sittbrunn.

På vår ponton låg en norskflaggad skuta som heter Temerity. Den var väldigt speciell och vacker med många fina trädetaljer. Vi kom att prata med paret som äger den, Berit och Bjørn. De hade tänkt sig till Martinique men deras dieselmotor hade stannat och de tvingades gå tillbaka till Rodney Bay för att lösa problemet. Som så ofta med dessa motorer var det smuts i dieseln som var orsaken och Bjørn var extremt glad på kvällen när motorn var fixat. Ännu gladare var Berit som blivit farmor för första gången under natten. Vi gratulerade förstås.

Vi klarerade ut från Saint Lucia på fredagseftermiddagen för att fortsätta mot Martinique nästa morgon.