S/Y Isa

2017-05-31
13:59:00

Besök i en världsarvsstad på södra Kuba

Vi skulle bli upphämtade av en delad taxi vid Hotel Aquarium i Marina Hemingway klockan nio på tisdagsmorgonen och detta visade sig fungera utmärkt. En stor bil med dubbla baksäten av märket Kia mötte upp. Bilen var förvånansvärt modern och hade till och med luftkonditionering. Vi delade den med två damer från Uruguay och två unga killar från Frankrike. Chauffören var en yngre man som körde mycket ansvarsfullt och bra. För första gången på Kuba hade bilen säkerhetsbälten till alla. Damerna från Montevideo var i 70-årsåldern och mycket beresta och bildade. De talade många språk flytande, bland annat spanska (deras modersmål naturligtvis) och engelska. Detta underlättade en hel del då de kunde översätta mellan oss och chauffören som bara pratade spanska.

Trinidad, stad på Kubas sydkust och listad på UNESCOs världsarvslista.

Det blev en ganska behaglig resa till Trinidad. Så fort vi kom utanför Havana avtog trafiken till nästan ingenting och vi var så gott som ensamma på den fyrfiliga motorvägen österut. Beläggningen på vägen var inte alltid den bästa men vår förare undvek skickligt hål och andra ojämnheter genom att kryssa lite fram och tillbaka mellan filerna. Detta var ju inte så svårt eftersom vägen var så glest trafikerad. Vi körde om några äldre amerikanska bilar och några lastbilar liksom ett antal hästkärror och cyklar längst ute på väggrenen. En och annan buss förekom också.

Gata i Trinidad

Chauffören gjorde ett uppehåll efter ett par timmar vid en cafeteria där vi kunde köpa kaffe (väldigt gott sådant), vatten, läsk, bocadito (varm dubbelmacka med ost och skinka) och lite annat. Där fanns även toaletter (baños) med den sedvanliga damen utanför som mot en halv CUC eller några pesos delade ut toalettpapper. Papper finns aldrig på toaletterna annars.

Vi lämnade motorvägen och körde vidare mot söder på mindre vägar. Här fick chauffören vara än mer alert eftersom det plötsligt kunde vara en hästkärra på vägen som vi var tvungna att köra om. Vi passerade utanför staden Cienfuegos och följde sedan havet åt öster fram till Trinidad. Hela resan inklusive stop tog cirka fem timmar och det var strax under trettio mil trodde vi.

Annorlunda trafikmärke

När vi kom in i staden ville chauffören absolut se till att vi hittade någonstans att bo. Vi skulle alla bo på ett Casa Particular, d.v.s. hemma hos familj. Det finns tusentals sådana på Kuba och vi hade läst att de vanligen var mycket bra och prisvärda. Vår chaufför frågade runt lite och stannade till sist framför ett gult hus på Calle de Símon Boliviar 256. Señoran som ägde detta hette Olga och hon hade fyra gästrum att hyra ut, alla med eget badrum. Vi fick ett rum på andra våningen som var jättefint. Det var utrustat med både fläktar och en tyst och fin luftkonditioneringsanläggning. Lyxigt tyckte vi och helt underbart att kunna kyla ner oss eftersom värmen var tryckande på Kuba dessa dagar. Priset per rum var 35 CUC (cirka 350 kronor) per natt oavsett hur många som bodde i rummet. Eftersom det var möblerat med två queen-size-sängar kunde man ju sova fyra om man inte var alltför petig. I rummet bredvid vårt bodde t.ex. tre ungdomar. Om man ville ha frukost tillkom 5 CUC per person.

Det gula huset är Casa Olga där vi bodde två nätter. Ovanför dörren hänger en skylt som visar att detta är ett Casa Particular.

Vi gav oss genast ut på de kullerstensklädda gatorna för att titta på staden som har fått status som världsarv av UNESCO. Det som fascinerar med staden och skälet för tusentals turister att resa hit är dess byggnader och gator nästan som ser ut som på 1850-talet. Fram till mitten av 1800-talet var staden blomstrande och försörjde sina invånare genom sockerindustrin. Många välbärgade sockerbaroner hade förnämliga palats i staden. Plötsligt runt 1850 gick luften ur sockermarknaden och många i Trinidad blev ruinerade. De stora vackra husen förföll och väldigt få investeringar gjordes under de kommande 150 åren. Detta har bevarat staden och dess karaktär med stenbelagda gator, hus med enkupigt tegel på taken och putsade fasader. Numera pågår en varsam renovering av många hus men det kommer att ta lång tid innan alla hus är upprustade.

Taxi i Trinidad. När såg ni senast en bil med allt bagaget surrat på takräcket?

Bilarna var få i staden och de ojämna gatorna var inte heller anpassade för moderna fordon. Istället red man, åkte hästkärra, cyklade eller gick till fots. Staden var inte heller större än att detta gick alldeles utmärkt.

Gata i Trinidad

Trinidad drar som sagt till sig många turister numera. De flesta verkade vara ryggsäcksluffande ungdomar men det fanns även äldre besökare. Vi träffade på ett gäng med svenska killar i trettio-årsåldern som reste runt i två veckor på Kuba men annars mötte vi inga svenskar. Många turister verkade vara spansktalade och vi gissade att en del av dem var från Mellan- eller Sydamerika, liksom damerna från Uruguay.

Vi tog en fika på ett ställe och fick åter igen väldigt gott kaffe. Kubanerna odlar kaffe i bergen och de dricker själva mycket kaffe. Överallt har vi fått starkt, gott kaffe vilket står i kontrast till Karibien där kaffet ofta var svagt och med trist smak.

Ännu en vacker gammal taxi.

På kvällen åt vi på en restaurang som var inrymd i det gamla borgmästarpalatset. Möblerna var i burgen 1800-talsstil och borden var täckta med vita dukar med handbroderad hålsöm. Fantastisk miljö att äta middag i. Vi kände oss som gamla sockerpatroner. Tyvärr kunde inte maten leva upp till miljön. Maträtterna var trista och dåligt kryddade. De har en del att hämta upp där, kubanerna.

En svalkande mojito utanför Casa de la Musica, nära Plaza Mayor mitt i Trinidad

Musik, däremot, fanns i överflöd och trevlig sådan. Det spelades på gator och torg och på nästa varje näringsställe. Vi gick till en bar efteråt och drack en öl och njöt av den svängiga musiken.

Musicerande äldre herre

Efter en natt i vårt svala rum på Casa Olga blev vi serverade frukost på den luftiga innegården. Den bestod av kaffe (som vanligt jättegott), färsk mangojuice, bröd, smör (tyskt!), marmelad och en tallrik färsk frukt. Sedan kastade vi oss ut i vimlet igen. Det var om möjligt ännu varmare idag än tidigare och vi knäade faktiskt lite för första gången under vår snart ettåriga resa på grund av värmen. Vi hade ingen termometer men vi hörde av någon att det var nästan fyrtio grader och en luftfuktighet på nära hundra procent.

Plaza Mayor, Trinidad
 
 

En stund mitt på dagen låg vi bara på rummet och kylde ner oss. När det svalnade lite (med betoning på lite) så gick vi ut igen. Först sökte vi oss till stadens utkanter för att se på marknadsstånden där folk köpte allehanda reservdelar som rörböjar, kopplingar, kranar m.m. Vi besåg även ett museum där de visade upp hur ett hem såg ut när det begav sig. Allt ifrån möbler, kokkärl, glas, bestick, kannor och själva huset inklusive ett torn och en stor innegård kringbyggd med en patio.

Reservdelar till försäljning

Senare satte oss i trappan utanför den gamla katedralen vid ett kafébord och beställde mojitos. Gott med den friska myntan och isbitarna! På kvällen blev det åter middag i ett av de gamla husen på en restaurang som vi läst om i vår Lonely Planet-guidebok. La Cubita hette den och maten verkade först ganska lovande med en god tomat- och vitlöksröra på bröd till förrätt men föll tyvärr platt till marken när huvudrätterna kom in. De behöver verkligen träna på att använda kryddor.

Ännu en gata i Trinidad.

En sista natt på vårt Casa Particular innan vi blev upphämtade av en ny taxi collectivo. Denna gång hade vi dragit en nitlott. En ganska skruttig Renault utan luftkonditionering och naturligtvis utan säkerhetsbälten. Vi delade den med ett ungt koreanskt par. Resan blev en nervpirrande historia med en chaufför som ständigt pressade den gamla bilen till nya hastighetsrekord. Den enda trösten var att trafiken åter igen var ytterst måttlig. Vi var oerhört lyckliga och tacksamma att vi överlevt när vi steg ur i Marina Hemingway strax efter lunch på torsdagen.

 Ingen stress i Trinidad

Tillbaka i Isa var det varmare än någonsin. Vinden var svag och luften dallrade av värme. Vi började faktiskt längta efter kyla!

På fredagen den 26 maj förberedde vi oss för segling igen. Vi lyckades köpa ägg och juice i en av butikerna i marinan och avslutade med att äta pizza på La Cova, en av restaurangerna i marinan. Skapligt god pizza faktiskt om man valde dem där man kunde välja vilka saker som man hade på.

En sista gatubild från Trinidad

Klockan sju på fredagskvällen lade vi ut från vår plats och gick till myndighetskajen på vägen ut. Där kontrollerades våra pass och de scannade våra ansikten med ansiktsdragigenkännande kameror. Dessa uppgifter kontrollerades noga med våra pass så att vi inte försökte smuggla ut någon annan med hjälp av våra pass. Efter detta kom två tjänstemän ombord och tittade igenom Isa så att vi inte hade gömt undan någon kuban. Sedan kunde vi styra ut och var på havet kvart i åtta. Solen var på väg ner och vi hade en fin bris på åtta m/s från öster. Vi satte genast segel och lade oss på en bidevind mot nordost.

Kuba har varit en fantastisk upplevelse. Omtumlande, motsägelsefull, ibland frustrerande men oftast charmerande. Behållningen var de oerhört vänliga och glada människorna, de vackra gamla husen och de tusentals gamla rullande skönheterna i form av bilar från trettio- och fyrtiotalet samt musiken. Frustrationen gällde sådant som vi är så bortskämda med och tar för självklart som stort utbud på mat och kläder, snabb internetuppkoppling och liknande. Detta får kubanerna än så länge klara sig utan. Vi såg ingen svält och de flesta var välklädda men visst finns det många fattiga. Res till Kuba och upplev flera tidåldrar samtidigt!

 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: