S/Y Isa

2017-11-27
04:22:00

Besök i Antiguas huvudstad samt regnskogsvandring på Guadeloupe.

En av de sista dagarna på Antigua tog vi lokalbussen från Falmouth Harbour till huvudstaden på Antigua, Saint John’s. Vi åkte tillsammans med Erica och Jos från Endless Summer. Bussarna på Antigua liknar dem på Grenada, d. v. s. linjerna trafikeras av massor av minibussar som går tätt under högtrafik och man bara hoppar på den första som dyker upp. Enkel resa kostade 4 EC$ (ca. 13 kr) och turen tog en halvtimme. När man vill kliva av ropar man ”bus stop” och så stannar bussen. Mycket praktiskt och bekvämt. Bussarna är ofta fulla men alla får en sittplats. De sista sätena är nerfällbara vilket innebär att när någon längre in på bussen skall stiga av måste de som sitter på de nerfällbara sätena resa på sig, fälla ihop sätet och stiga av bussen för att släppa av bakomvarande. Sedan kliver man på igen och bussen fortsätter.

Bussen på Antigua
Kvinna med snygg frisyr.
Skolbarn väntar på bussen.
Skolflickor på väg hem.

I Saint John’s steg vi av och gick runt lite på stan. Det är en liten stad och man ser hela centrum på ett par timmar. Gatorna är kantade av färggranna, låga hus av trä precis som på övriga karibiska öar. Vi drack kaffe på en bar nära kajen där de stora kryssningsfartygen lägger till. Mats handlade batterier till en fjärrkontroll och Erica shoppade en klänning.

Gata i St. John’s. Jos, Erica och Mats.
Mats njuter av en iskaffe på ett kafé i St. John’s.
Flera stora kryssningsfartyg anlöper St. John’s varje dag och släpper lös tusentals turister.
Detta är Antiguas fader, Vere Cornwall Bird Senior. Tjusig staty i St. John’s

Vi gick också på Antiguas stadsmuseum. Det visade intressanta fakta om öns tidiga och senare historia. De första kända invånarna var Arawak-folket som befolkade alla de karibiska öarna. De kom i kanoter, tillverkade av urholkade trädstammar, och paddlade från norra Sydamerika från ö till ö. De var skickliga hantverkare som tillverkade utsökt keramik och smycken. När européerna anlände utrotades urbefolkningen ganska snart. De nya kolonisatörerna importerade massor av slavar från västra Afrika för att driva sina sockerplantager. 1834 blev till sist slavarna fria men många år till hade de ett tufft liv där de ändå var hänvisade till att arbeta på plantagerna till svältlöner.

Annonser för slavförsäljning på muséet i Saint John's.

Efter det åt vi en underbar lunch på en restaurang och handlade lite färsk frukt vid ett stånd innan vi tog bussen tillbaka till Falmouth Harbour.

Man utanför sitt hus på Antigua.

Sedan var det dags att segla vidare söderut. Vi lättade ankar vid halv sju och satte segel med kurs på nordvästra Guadeloupe. Det blev mestadels en fin segling. Lite skiftande vindar och ett par squalls i början men i huvudsak en fin överfart. Vi anlöpte Deshaies vid halv tre och lät ankaret gå på nordsidan av viken på sju meters djup. Det var mycket färre båtar i viken än när vi var här senast i februari men det fyllde på längre fram emot kvällen. Vi noterade ytterligare några Salty Dawg-båtar. Vi sjösatte jollen och for in till byn för att klarera in i Frankrike. Detta gör man på en dator i en liten souvenirbutik och det kostar fyra Euro. Billigt och utan byråkratiskt krångel. Sedan gick vi till Restaurang Amer som är en av de mera fashionabla i Deshaies och drack ett glas rosévin, från Province förstås. Japp, det finns helt klart fördelar med att Frankrike har sina utposter här.

Utsikt från kullarna ovanför Deshaies, Guadeloupe.

Det blåser ofta en frisk bris på ankarplatsen i Deshaies, så också denna kväll. Detta gav oss den svalaste kvällen och natten på länge, vilket vi njöt av.

Nästa morgon åt vi frukost tidigt och åkte sedan in till bryggan för att ge oss ut på vandring innan det blev alltför hett. Vi följde floden uppåt genom den frodiga regnskogen. Första trehundra meterna fanns det en väg att gå på men sedan fick vi hoppa på stenar vid sidan av flodfåran alternativt tränga oss fram genom täta snår av olika växter. På några ställen klättrade vi över stora stenbumlingar. Fantastiskt vackert men ansträngande. Efter ett par timmar skymtade vi några hus uppe till vänster om floden och klättrade upp till dem. Vi gick mellan husen och nådde så småningom en bilväg. Gruppen av hus var ett slags kloster och vi blev anropade av en munk i kåpa. Han var vänlig men inte helt nöjd med att vandrare gick över klostrets ägor för att nå vägen. Vi undrar vad de har för sig eftersom de uppenbart inte uppskattade besökare.

En fantastisk vacker ravin där floden rann fram. Sidorna var höga bankar med tät regnskog.
 
Små vattenfall avlöstes av stilla dammar.
 
 
Nåväl, uppe på vägen gick det lätt att gå så det som tagit oss drygt två timmar gick nu på 40 minuter att gå tillbaka. Nere i byn handlade vi en baguette som lunch. Tillbaka på Isa väntade ett välförtjänt bad.
Liten gynnare vid floden.

På kvällen blev vi inviterade till Alembic, en anna av Salty Dawg-båtarna, där Helen och Bill bjöd på mat och vin. Ytterligare två seglare från Pilgrim, en kanadensisk båt, var också där. Helen och Bill vill gärna fortsätta upp till Skandinavium nästa sommar så de frågade oss om segling i Sverige med omnejd. Det blev en trevlig kväll där alla delade med sig av olika erfarenheter.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: