S/Y Isa

Vi handlade mat i Port Washington innan vi kastade loss och gick söderut på East River, genom Hell Gate och förbi Manhattan. Denna måndag den 9 oktober bjöd på ett uselt väder med hård motvind och regn. Manhattans siluett av höga skyskrapor försvann helt i molnen. Vi stretade på i regnet och lyckades åter pricka in slackvatten genom det beryktade smala sundet där strömmen kan vara över fem knop när den är som starkast. Tråkigt med vädret men vi får vara glada att vi hade så fint förra gången vi seglade förbi tillsammans med Ulla och Stig.

Skyskraporna gömmer sig bland molnen.

Hej då, New York! Det har varit kul att vara här!

Vi vinkade en sista gång till Frihetsgudinnan innan vi styrde ut under Verrazano-Narrows Bridge, bron mellan Staten Island och Brooklyn. Det var tät fartygstrafik in mot New York denna eftermiddag så vi fick hjälpas åt att hålla koll på alla stora båtar. Liksom utanför alla stora hamnar gäller det som fritidsbåt att hålla sig ur vägen så gott det bara går. Vi tog oss ut till Sandy Hook i New Jersey som är sista stoppet innan Atlanten tar vid och ankrade där strax innan mörkret föll.

Det blev en blåsig och orolig natt med vridande vind och obekväm sjö in på vår ankarplats. Sömnen blev därefter men mot morgonen stillnade vinden och vid sjutiden låg havet som en spegel och solen steg på en klarblå himmel. Vi gick in i hamnen och fyllde på diesel. Sedan rundade vi udden, själva Sandy Hook som ser ut lite som Skagens udde. Det stod massor av entusiastiska fiskare på udden och kastade med sina spön.

När vi kom ut på öppna havet fick en lagom bris så vi satte segel och njöt av några timmars fin segling med en halvvind och cirka 7 m/s. För en gång skull såg vi massor av andra segelbåtar och några motorbåtar också. Det verkade som om fler än vi tyckte att detta var ett bra väderfönster för att segla söderut för alla såg ut att ha samma kurs som vi. Fram emot eftermiddagen dog vinden och vi tvingades starta motorn. Natten förflöt med svag vind och bara en lång dyning men i gryningen kom vinden tillbaka och ökade raskt till 11-12 m/s från sydost. Vi satte segel, full store men revad genua och fick snabbt upp farten till 8-9 knop. Härligt!

En vinglig fågel kom flygande utifrån havet och damp uttröttad ner på Isas akterdäck. Den var ovanligt vacker men verkade helt utpumpad och kröp ihop bakom våra fendrar som är surrade på akterdäck. Tyvärr lyckades vi inte få någon bra bild av den men det var i alla fall en guldspett (Northern Flicker), en nordamerikansk hackspettart. Bilden nedan har vi lånat från https://www.allaboutbirds.org/guide/Northern_Flicker/id Detta att trötta fåglar liftar med båtar är tydligen ganska vanligt och vi har haft flera fripassagerare förut på Isa.

Tack vare vår goda fart närmade vi oss Chesapeakes mynning strax efter att det blivit mörkt men när mörkret föll dog tyvärr vinden ut också. Det blev åter motorgång in i den stora viken, nu med motström också så farten gick ner högst väsentligt. Många fartyg i rörelse i inloppet var det också och vi blev uppropade av lotsstationen som ville veta vart vi skulle. Vi höll oss åter igen utanför de smala, trafikerade lederna så mycket vi bara kunde. Till råga på allt kom det dimma en bit in och ett tag var det bara ett par hundra meters sikt. Vi gick långsamt, långsamt och det blev en extremt seg insegling till Norfolk. Andra gången vi angör denna stad i mörker, förhoppningsvis den sista gången. Halv fyra på morgonen kunde vi äntligen fälla ankaret utanför Hospital Point och uttröttade gå och lägga oss.

Vi steg upp vid åtta på torsdagsmorgonen och ringde till Waterside Marina för att höra om vi kunde få en plats ett par nätter. Vi hade sett på prognoserna att flera lågtryck med hård vind och ösregn var i antågande så vi kände att en kajplats inte skulle sitta så dumt. De hade plats och vi gick in direkt efter frukost. Resten av dagen slappade vi i ruffen och tog igen oss efter den förra slitsamma natten. Det utlovade regnet började redan vid lunch och snart blåste det rejält också.

På fredagen den 13 oktober fortsatte det usla vädret och vi slog ihjäl några timmar på bio i Norfolk. Vi såg Bladerunner II med Ryan Gosling och Harrison Ford. Bra film tyckte Mats. Marie var något mindre entusiastisk. Vi fördrev en god stund på den utmärkta bokhandeln Noble & Barnes, en kedja med butiker i många amerikanska städer. Alltid rymliga och med kunnig personal och ett brett sortiment av böcker, både facklitteratur och skönlitteratur. Det finns alltid ett kafé inne i dessa butiker, trevligt inredda och med en välkomnande atmosfär. Här kan man sitta länge och sippa på sitt kaffe medan man försjunker i någon nyinköpt bok eller tidskrift. Ett skapligt bra sätt att tillbringa en utomordentligt blåsig och regnig dag.

Det har faktiskt regnat så mycket de senaste veckorna att vattenståndet i många av floderna är osedvanligt högt. Vi märkte att de fasta bryggorna i hamnen nästan låg under vatten vid vissa tider och i en annan del av Norfolk hade vattnet stigit över kajerna och översvämmat gatorna.

Översvämmade gator i Norfolk.

 

På lördagsförmiddagen tog vinden en paus för några timmar och vi passade på att flytta oss till Hampton tvärs över fjorden. På väg ut från Norfolk fascinerades vi av hur många stora fartyg som gick ut och in i denna hamn. Vi mötte inte mindre än fem stora containerfartyg, några militära båtar samt ett oräknat antal pråmar, bogserbåtar, mudderverk och andra arbetsbåtar på den cirka femton sjömil långa vägen ut. Norfolk är inte bara USA:s största flottbas, den är också en stor kommersiell hamn.

Ett av många mötande containerfartyg.

En av alla kajer för containerfartyg i Norfolk.

Flottan har mängder av fartyg i Norfolk.

Lilla Hampton var något helt annat. En smal muddrad ränna in till ett antal marinor och några stadsbryggor men inga större fartyg av någon sort. Vi gick till Bluewater Yachting Center varifrån vi skall starta vårt långa ben ner till Karibien den 2 november. Vi skall segla med ett rally organiserat av en segelklubb, Salty Dawg Sailing Association, som vi gått med i. https://www.saltydawgsailing.org/

Dagen var varm och solig som omväxling till de blöta dagarna den senaste veckan. Skönt att kunna öppna alla luckor och torka ut fukten. Det var säkert över 25 grader mitt på dagen.

På kvällen bjöd vi in ett kanadensiskt par från en segelbåt tvärs över bryggan. De skall också segla med Salty Dawg-rallyt. De heter Erika och Josh och seglar båten Endless Summer. Det visade sig att de ursprungligen kom från Holland men de hade bott och arbetat i Toronto i trettio år. Vi hade många gemensamma intressen och det blev en mycket trevlig kväll. Vi ser fram emot att umgås mer med dem.

På måndagsmorgonen hade det kalla, regniga och blåsiga vädret återkommit. Riktigt höstrusk. Vi stannande mest i Isa och pysslade i ruffen.

Tisdagen bjöd på uppklarnade väder men en isande kall nordanvind gick genom märg och ben. Vi fick gräva fram varma tröjor och långbyxor. Snabba skiften mellan short och t-shirt ena dagen och tjocka fleecetröjor ett par dagar senare. Vi promenerade in till Hamptons lilla centrum. Där fanns inte mycket att se förutom ett rymdcenter som vi skall besöka vid ett senare tillfälle. NASA har en forskningsanläggning här och flygvapnet har en flottilj. Vi har insett hur mycket det amerikanska försvaret betyder för många av städerna här. Flottan, marinen och armén är den i särklass största arbetsgivaren på många av dessa orter.