12:53:01
Ankarvik och vandringsleder
Eftersom vädret var fantastiskt beslöt vi att bara gå ett kort stycke till nästa ria där vi hade fått tips om en fantastisk ankarvik med lång härlig strand och fina vandringsmöjligheter. Havet låg spegelblankt när vi på måndagsmorgonen den 22 augusti tuffade för motor till inloppet av Ria de Vigo och fällde ankaret i Ensenada de Barra som är den första stora bukten på nordsidan av rian. På vägen passerade vi den vackra och vilda udden Costa da Vela med sina vassa klippor och tjusiga fyrar.
När vi ankrat hade temperaturen redan nått ansenliga höjder och vi strök raskt att företa oss en längre bergsvandring som vi ursprungligen planerat. I stället blev det faktiskt bad på riktigt och det för nästan första gången denna resa. Vattentemperaturen hade äntligen klättrat över arton grader. Efter ett par timmars solande på däck och flera dopp i det klara vattnet sjösatte vi i alla fall jollen och rodde in till stranden. Vi var informerade i förväg om att det var en av Galiciens naturiststränder och det visade sig stämma bra. De flesta på stranden solade, badade och promenerade nakna. Det var människor i alla åldrar från barnfamiljer till äldre par. Det fanns även en mindre skara med badkläder som på andra ställen. Över huvud taget gav stranden intryck av att var och en gjorde som den själv ville och det kändes ju bra.
Kvällen i sittbrunnen blev ljum och härlig med en fantastisk stjärnhimmel. Därför var det med en viss förvåning vi vaknade till en dimmig morgon tisdagen den 23 augusti. Vi beslöt ändå att ge oss ut på vår efterlängtade vandring och rodde in till stranden efter frukost utrustade med bra vandringsskor, ryggsäckar och vattenflaskor. Dimman visade ganska snart tendenser att ge med sig och när vi burit upp jollen långt ovan högvattengränsen så travade vi inåt land. Marken var sandig och bevuxen med tall och en samt agave här och var. När vi kom längre in hittade vi vingårdar, delvis förfallna men också sådana som såg ut att brukas.
Efter en dryg halvtimme började en brant stigning och efter ytterligare en kvart nådde vi en by som heter Donón. Vi hittade en markerad vandringsled med utmärkningen Monte do Facho som vi hakade på. Den ledde oss upp på toppen av berget och till en järnåldersby som blev utgrävd för några årtionden sedan. Byn var från århundradet före Kristus ch bestod av resterna av ett flertal runda och ovala stenhus. Man hade byggt en kopia för att visa hur man tror att de såg ut.
Efter Monte do Facho återvände vi till Donón för intag av lunch på en trevlig restaurang. Terrassen var fylld av spänstiga vandrare som åt eller fikade. Efter sallad och grillade dubbelmackor, bocadillos, så var vi redo för nya vandringar. Nu hade dimman börjat ge med sig på allvar och vandringen söderut på lättvandrad led bjöd på fantastiska utblickar över havet och den klippiga kusten. De båda fyrarna lyste som smycken i solskenet. En var röd och knubbig, Faro de Punta Rabaleira, och den andra vit och hög, Faro de Cabo Home, båda mycket vackra.
Vandringslederna var väl utmärkta och det fanns även översiktskartor på skyltar, allt väl anpassat för vandringssugna turister.
Efter fem timmars vandring började vi längta efter vila och svalka så vi styrde stegen tillbaka till Ensenada de Barra. På vägen ner fick vi nöjet att titta ut över vår ankarplats och den långa sandstranden innanför.