00:00:37
Spanska Jungfruöarna del 2
Lördagen den 1 april satte vi segel igen och styrde mot den andra av de två befolkade Spanska Jungfruöarna, Vieques. Den är belägen sydväst om Culebra. Vinden kom från syd så vi fick åter en bidevind men ändå en skön segling. Mats såg fram emot vår nära passage av Vieques östra spets för detta område var ett flitigt använt skjutområde av amerikansk militär för något årtioende sedan och han hoppades se ”lite gamla bomber”. Tyvärr - eller möjligen dess bättre - kom hans förväntningar på skam. Inte ett synligt spår av den militära verksamheten, i alla fall inte från havet.
Vi länsade vidare utmed Vieques sydsida och styrde efter en stund in i den östra av de två delarna av Bahia de la Chiva. Vi ankrade lite öster om mitten på fem meters djup. En udde, Ponta Conejo, samt ett rev utanför gav hyfsat skydd mot sjön men lite rulligt var det allt i den sydliga vinden. Vi hade legat mer skyddat om det blåst från öster. Det stod inget i sjökortet om bottenbeskaffenheten men den såg mestadels mörk ut, vilket kunde tyda på sten och korall. Här och var såg vi ljusa fläckar som brukar vara sand så vi siktade på en sådan när vi lade ankaret. Det bet direkt så vi hade nog prickat rätt. När vi strax tog snorkel och cyklop för att titta så insåg vi att det mörka bara var sjögräs, inte korall som tur var. De stora ljusa fläckarna var kratrar efter detonationer på botten. De såg ut som sandbunkrar på en golfbana. Det var i en sådan vi lagt ankaret som givetvis var väl nergrävt. Förutom sandbunkrar såg vi även ett par havssköldpaddor. De hade ju mycket fint sjögräs att äta här.
Vi hade sett tre andra båtar på hela dagen och i viken vi valt låg en annan segelbåt samt ett par mindre dagstursbåtar med lokala besökare. Inte många seglare verkade hitta hit. När vi drack en kopp kaffe i sittbrunnen hörde vi musik från en av de mindre motorbåtarna. Låten som spelades var ”Hooked on a feeling” med Björn Skifs. Lite märklig känsla att höra en svensk musiker på denna avlägsna plats.
Bahia de la Chiva är en del av ett större naturvårdsområde och det går en mindre bilväg fram till viken. Kommunen eller vad det nu kallas här hade gjort i ordning små picknickplatser under tak här och var insmuget bland träden. Vid dessa fanns tunnor för skräp och plats för två-tre bilar att parkera. Vägen stängdes med bom på kvällen och var bara öppen under de ljusa timmarna. Vi låg kvar nästa dag och promenerade utmed de långa sandstränderna. Trots att det var söndag så var det ändå glest med besökare. Några familjer med folk i flera generationer hade packat upp stolar och parasoller och verkade ha heldagsutflykt med medhavd mat och dryck. Längre inåt land var det antingen träskmarker eller låga kullar bevuxna med torktåliga träd och buskar där förvildade hästar betade i mindre flockar. En hel del kaktusar växte där också. Vieques har över sex tusen förvildade hästar som både är en turistattraktion men också ett problem så myndigheterna har beslutat att de skall fånga in ett stort antal av dem, hur nu det skall gå till.
På måndagsmorgonen seglade vi ännu ett stycke åt väst och gick in till den lilla staden Esperanza. Den visade sig vara ett populärt resmål för ryggsäcksluffare och andra budgetresenärer. Själva staden utgjordes av en huvudgata utmed stranden där man hade iordningställt en fin promenad utmed vattnet, samt ett fåtal mindre gator inåt. Vi såg många enklare hotell och ”guesthouses” och flera trevliga restauranger. Två stycken gamla träbryggor fanns att förtöja vår jolle i men båda var i kraftigt behov av renovering. Bortanför den östra av dessa träbryggor låg ännu en lång sandstrand, nästan utan folk den med.
Vi hittade ett kafé som sålde god glass, starkt kaffe och som dess utom hade bra wifi. Här blev vi sittandes ett bra tag för att kolla epost, köpa biljetter och annat sådant.
På onsdagen den 5 april tog vi bussen tvärs över ön till nordsidan och öns största stad, Isabel Segundo (betyder Isabel den andra - vi vet inte var den första Isabellen höll till). Bussen var full av skandinaver (!)med ryggsäckar och vi kom i samspråk en svensk tjej som resten ensam och en ung norska som också var ute på egen hand. De skulle med färjan tillbaka till huvudön för att åka tillbaka till norden.
I Isabel II lyckades vi hitta en butik som sålde telefonkort för datatrafik så nu kunde vi ha uppkoppling igen från båten. I staden fanns även en välsorterad livsmedelsbutik, många konstgallerier, restauranger samt en vacker fyr och ett gammalt fort på kullen ovanför. Fortet hade fungerat som fängelse under flera decennier. Nu var det ett historiskt museum som berättade om Vieques militärdominerade period och lokalbefolkningens kamp mot denna militarisering. Som vi tidigare nämnt var hela östra delen av ön ett militärt övningsområde och även ett stort stycke i väster. Protesterna mot detta pågick i flera årtionden och kulminerade 1999 med att en civil person avled. Till sist, 2003, drog sig amerikanska flottan tillbaka från ön och idag finns endast ett fåtal försvarsanläggningar kvar. Dock är vissa områden fortfarande avlysta på grund av risker med odetonerade pjäser i terrängen.