14:54:14
Jul på Bequia
Mats hade varit ensam i Isa för ankar i Rodney Bay i två veckor medan Marie var i Sverige. Han hade roat sig på bästa sätt med middagar tillsammans med Carina och Conny från Ultimo, Karin och Hasse från BarbaSol, varit på jump-up i Gros Islet med öboende schweizare och diverse annat.
Marie återkom till Isa torsdagen den 21 december och på fredagsmorgonen vandrade vi till köpcentret i Rodney Bay för att handla mat varpå vi klarerade ut från St. Lucia och lättade ankar. Två veckors liggande på samma ställe hade skapat en mindre botanisk trädgård på vår ankarkätting. Den var alldeles lurvig och plantorna lät sig inte skuraras bort så lättvindigt.
Eftersom det redan hade blivit eftermiddag seglade vi endast cirka tio sjömil till den pittoreska viken Marigot Bay där vi tog en boj för en natt. Det var ganska många båtar i viken så ankarplatsen var redan fylld.
Före gryningen den 23 släppte vi bojen och styrde söderut mot Bequia där vi hade stämt möte med en del andra svenskar för julfirande. Utmed Saint Lucias västkust var vinden svag så vi fick motorisera ett tag men söder om ön i det 30 sjömil breda sundet mellan Saint Lucia och Saint Vincent fick vi fin vind och kunde segla med god fart. Ett tag fick vi sällskap av den största flock delfiner vi sett. Det var säkert hundra individer. De var emellertid inte intresserade av oss utan jagade något fiskstim. Bakom Saint Vincent hamnade vi åter i vindskugga bakom den höga ön och fick stötta lite med motor igen men det tog vinden igen med råge när vi närmade oss den södra spetsen och styrde mot Bequia. Det blåser nästan alltid mycket i detta sund. Den flitige fotografen Kenmore mötte oss liksom förra året i sin lilla gummibåt och fotograferade Isa ur alla upptänkliga vinklar. Han kom senare med sitt prospekt och vi köpte en bild av honom för femtio US$.
Inne i den stora Admiralty Bay var det som vanligt mycket båt. Vi kunde efter en snabb överblick konstatera att antalet skandinaver nog satte nya rekord denna jul. Vi räknade till minst tjugo svenska båtar, något färre danskar och norrmän samt ett antal finska skutor. Bequia har länge varit en favorit hos skandinaver och den tycks inte minska i popularitet. Snarast tvärtom. Port Elizabeth ståtar numera med inte mindre än tre svenskägda restauranger, varav åtminstone två erbjöd svenskt julbord.
Vi stötte på vår favoritleverantör av bojar, nämligen Fitz i sin båt med det skämtsamma (och kanske inte helt rumsrena) namnet Phat Shag. Han hade en boj åt Isa långt in i viken strax bakom våra vänner Ultimo, vilket passade oss utmärkt. BarbaSol hade denna gång valt att ankra utanför Jack’s Bar och Karin och Hasse kom över till oss en stund i solnedgången för ett glas vin och lite trevligt göteborgskt tjôt. När de hade åkt tillbaka till sin båt värmde vi lite rester och lade oss tidigt. Vi hade stigit upp i ottan och var trötta.
Julaftons morgon inleddes med lite dramatik. Marie drog ut en låda och vad hittade hon där? Jo, inte mindre än två livs levande kackerlackor som hon efter ett visst tumult lyckades ta livet av. Dessa djur är tyvärr svåra att helt undvika på dessa breddgrader, trots diverse fällor och andra medel. Vi var tvungna att klarera in på Saint Vincent & Grenadinerna så Mats begav sig in till byn medan Marie fortsatte att leta kackerlackor och sanera hela lådhurtsen. Inga fler levande djur kunde detekteras vilket dock inte behöver betyda att de inte finns. Usch!
Efter denna ovälkomna start på julen blev det trevligare. Besöket i Sverige hade medfört att både matjessill och anjovis fanns ombord så vi lagade en äkta Janssons Frestelse och lade in matjessillen i god sås med purjo, dill, gräddfil, majonnäs samt fransk senap.
Klockan ett samlades besättningarna från BarbaSol, Isa och Ultimo i sistnämnda båt för gemensam jullunch. Där fanns det mesta man kunde önska sig inklusive griljerad julskinka. Conny och Carina hade besök av sin dotter Angelica så vi var sju glada svenskar som firade julafton av hjärtans lust.
Efter en stunds vila efter denna stadiga julmåltid samlades vi åter på jollebryggan strax efter sex för promenad till ett av svenskställena, nämligen Papas som drivs av Gert, en trogen Bequia-bo sedan många år tillbaka. Vi var 21 svenskar på detta etablissemang denna julafton och Gert med personal dukade upp ännu ett julbord med allt från köttbullar, skinka, prinskorv och lax till mer exotiska rätter som gravad barracuda. Ett lite band med två gitarrister och en man på tamburin underhöll med trevlig musik och fin sång. Verkligen en toppenkväll! Vi sjöng svenska snapsvisor och ett gäng med amerikaner vid bordet bredvid försökte att inte vara sämre och sjöng de också.
På juldagen tog vi jollen in till byn efter frukost för att få röra på påkarna. Det var synnerligen stillsamt i både båtar och i byn men Karin från BarbaSol hängde på oss och vi tre vandrade ut på västra udden och upp till den gamla befästningen Fort Hamilton. Här ifrån hade vi fin utsikt över hela den stora Admiralty Bay och alla båtar som låg för ankar.På väg tillbaka tittade vi in i byns kyrka som var en ljus träbyggnad målad i vitt med blå inredningsdetaljer. En mycket trevlig kyrkbyggnad tyckte vi.
På kvällen tog vi oss till en restaurang tillsammans med besättningarna på BarbaSol och Yasmin för att äta pizza. Kändes som en lagom ansträngande avslutning på julfirandet.
På annandagens morgon klarerade vi ut från Bequia och kastade loss klockan tio från viken. Det blåste bra så vi satte strax segel och fick en snabb tur ner till Carriacou och Tyrell Bay där vi lät ankaret gå för natten efter seglade fyrtio sjömil. Lite mat och ett avsnitt Game of Thrones på TV var allt vi orkade med innan det var dags för kojen.
Halv nio nästa morgon stävade vi ut ur Tyrell Bay och fick åter en riktig snabbsegling ner till Grenada. Tidvis hade vi vindar 12-14 m/s vilket gav oss bra fart. Vi låg länge på 8-9 knop och var uppe på elva knop vid några tillfällen. Vågorna var stora söder om Carriacou där Atlanten ligger på men vi kunde mestadels surfa med dem.
Vi halv två gick vi in i St. George’s och fick en plats i Port Louis Marina. Det var första gången på över en månad som vi låg vid brygga. Våra vänner Ann och Björn skulle anlända sent samma kväll så nu vidtog ett frenetiskt fixande och städande.
Strax innan vi väntade dem till Isa ringde de och meddelade att de hade missat sin anslutning på Barbados och inte skulle komma förrän nästa dag. Det var ju lite snopet men vi gick över till Roland och Vicky i Bella Luna i stället och satt en stund i deras sittbrunn. De hade varit på Grenada sedan mitten av december när de kommit över oceanen från Kap Verde. Vi hade inte sett dem sedan Lanzarote förra hösten så det var trevligt att få höra om deras färd över Atlanten och andra nyheter.