S/Y Isa

Vi älskade verkligen Dominica och hade gärna stannat ett tag till men vi måste segla vidare så på lördagsmorgonen den 11 februari satte vi kurs mot Îles des Saintes, tjugo sjömil norr om Dominica. Îles des Saintes är en liten ögrupp som tillhör Frankrike och vi hade sett fram emot att komma dit, bland annat för att öarna sägs vara både trevliga och ha ett flertal bra restauranger. Men när vi styrde in till den största viken Bourg de Saintes, stötte vi på problem. Myndigheterna har nämligen lagt ut ett antal bojar att förtöja vid och förbjudit ankring i hela viken och alla bojar var redan upptagna. Man kunde ankra längre västerut men där var utsatt för vinden som blåste och stora vågor rullade in där. Vi letade även på ett annat ställe i lä bakom Ilet á Cabrit, men inte heller där fanns någon ledig boj. Besvikna fick vi sätta segel igen och fortsätta upp till Guadeloupe. Det var första gången sedan vi kom till Karibien som vi inte lyckades hitta en plats för Isa.

Strax söder om staden Basse-Terre på sydvästra Guadeloupe finns en ankarvik samt en liten marina. Isa var i största laget för den lilla trånga hamnen (vi var osäkra på att djupet var tillräckligt eftersom vi sticker 2,35 meter) men vi ankrade strax utanför på åtta meters djup, vilket var utmärkt. Vi hoppades på att klarera in i Frankrike på en restaurang, Baracuda, som ligger i marinan men blev åter besvikna när vi kom in med jollen. Restaurangen var stängd både lördag och söndag! Vilken dålig service. Vi är skyldiga att klarera men kan inte göra det förrän på måndag. Uselt! Ankringsplatsen bjöd på dykande pelikaner och en fantastisk solnedgång som tröst.

Det fanns i alla fall en öppen Huit á 8 (liten matvarubutik), en slaktare och ett bageri så vi kunde förse oss med lite nya livsmedel. Vi hittade dessutom en lokal restaurang med bra internet och glad helgstämning där vi slog oss ner för en kall öl. Gästerna var uteslutande lokalbefolkning som åt creole-mat, tittade på fotboll på en tv samt drack Moët & Chandon. Jaja mensan, champagnen flödade, trots att känslan för övrigt var ett enkelt sporthak med billig bukfylla till mat. Bor man i en fransk provins, om än i periferin, så gör man. Lite udda tyckte vi men varför skall man dricka något annat än champagne?

På söndagen tog vi åter jollen in och promenerade utmed vattnet in till staden Basse-Terre. Vi har nog aldrig sett en mer söndagsstängd stad. Allt var stängt, butiker, restauranger, barer, ja till och med kyrkorna verkade stängda. Gatorna var helt folktomma och öde. Ingen öppen champagne-bar så långt ögat nådde. Det enda som var öppet var det stora gamla fortet Fort Louis Delgrès. Det var relativt väl underhållet och faktiskt värt att se, särskilt skulpturen av konstnären Roger Arékian, som består av ett stort huvud i sten omgivet av flera ringar med stora stenblock. Suggestivt och vackert. Fortet som tidigare hette Fort Royal, fick nytt namn efter en modig fransk officer som trotsade Napoleon vid hans andra makttillträde eftersom den självutnämnde kejsaren återinförde slaveriet som republiken hade avskaffat några år tidigare. Louis Delgrès som hade många vänner bland tidigare slavar vägrade att återförslava den svarta befolkningen. För det fick han plikta med sitt liv.

När vi äntligen lyckats klarera in på måndagsmorgonen seglade vi vidare utmed Guadeloupes västra kust. Den taggiga siluetten av vulkanen Soufriere dominerade ön en gott stycke norrut. Dock är bergen inte lika dramatiska och branta som på Dominica.

Vi ville få lite fin snorkling igen och bestämde därför att ankra innanför Pigeon Islands, två små klippöar ungefär halvvägs upp på västsidan. På eftermiddagen snorklade vi runt båten nära fastlandet och det fanns förvånansvärt fina koraller och mycket olika fiskar. Nästa dag tog vi jollen ut till öarna och snorklade där, vilket var ännu bättre. Massor av fina koraller, långa plymer av fjäderkorall som ser ut som strutsplymer, solfjäderskoraller, enorma bägarkoraller, hjärnkoraller som verkligen ser ut som enorma hjärnor med intrikata vindlingar, färggranna korvar i gult och blått som vi inte kan namnet på och många andra sorter. Mycket fisk var det också och helt orädda. De simmade så nära att de nästan snuddade vid oss. Vi såg papegojfiskar, kirurgfiskar, fjärilsfiskar och stora stim med randiga småfiskar. Sikten var exceptionellt god, säkert trettio meter eller mer. Mycket fin snorkling, den bästa sedan Tobago Cays. Det är också ett otroligt populärt utflyktsmål för både snorklare och dykare. Vi hade varit tidigt uppe och var ute på revet redan strax efter åtta på morgonen så vi hade haft hela denna underbara undervattensträdgård nästan helt för oss själva. När vi var klara att åka tillbaka till Isa vid halv tio vällde det in med dykbåtar och säkert över hundra förväntansfulla besökare.

Vi lättade ankar och gick vidare till nästa ställe, en liten fiskeby på nordvästra Guadeloupe som heter Deshaises. Viken är ett populärt ställe att övernatta i för långseglare på väg norr eller söderut. Det var många båtar redan så vi ankrade långt ut. Fördelen var att vi hade utsikt från sittbrunnen över grannön Montserrat tjugo sjömil åt nordväst med den rykande vulkanen som hade utbrott så sent som 2015.

Vi tog tillfället i akt och gick på en bra fransk krog på kvällen och åt god mat. Byn har flera bra etablissemang. Vi valde l’Amer som serverade ypperlig mat och gott vin, till exempel torr och frisk rosé från Provence. Ingen halvsliskig hallondricka där inte.

Nästa dag ägnades åt snorkling i viken där vi låg. Faktiskt riktigt bra här också. Malin och Johan på Ran kom inseglandes på eftermiddagen och vid bjöd in dem till Isa på en drink på kvällen. De skulle stanna på Guadeloupe ett tag för Johans föräldrar skulle komma på besök. Johan som har seglat på många ställen berättade om sin första långsegling till Karibien i en Maxi-95 nästan utan pengar. Vi gamla och kloka lyssnade förundrat och skakade på huvudet. Den ungdomen, den ungdomen, vad tänker de på? Nå det verkar ju gått bra i alla fall för nu är han och Malin ute på obestämd tid och ser ut att ha det alldeles utmärkt.