S/Y Isa

Vi hade hoppats att byta batterier i Norfolk och hade beställt nya från en firma men de kunde inte få fram tillräckligt många för att det skulle täcka våra behov. Därför lämnade vi staden på tisdagsmorgonen den 27 juni och satte kurs mot Deltaville 55 sjömil åt norr in i Chesapeake Bay.

Deltaville som bestod av ett antal flikiga vikar med smala näs emellan hade en gång varit ett samhälle med ett stort antal varv för byggnation av mindre träbåtar. Numera återstod inte mycket av detta men det låg flera mindre marinor i vikarna och en viss båtinriktad industri fanns ännu som segel- och kapellsömnad, motorreparationer med mera. Några av vikarna var litet för grunda för oss men den innersta viken som kallades Fishing Bay var djup och enkel att angöra. Den visade sig vara alldeles perfekt för ankring, rymlig och skyddad för alla vindar, ett djup på fem till sex meter och utmärkt ankarbotten. Vi ankrade en bit in och hade sällskap av en handfull andra båtar, alla utom en var amerikanska. Det låg även en marina här dit vi också kunde gå om vi skulle behöva. Viken var kantad av låglänta sandstränder med stugor och villor i dungar av träd. Bakom dessa stod en fond av tät lövskog. Mindre träbryggor löpte ut i vattnet med jämna mellanrum. Hela viken var stillsam och lantlig. Den gav oss känslan av att segla i en stor insjö. Fiskljusar flög över oss och vi såg flera av deras bon på konstruerade plattformar på stolpar runt viken. När vi åt middag på kvällen i sittbrunnen var det nästan spegelblankt och vi hörde fåglarna sjunga i träden runt viken. De flesta av husen verkade vara fritidshus och tämligen folktomma denna tisdagskväll.

Nästa morgon tog vi jollen in till Fishing Bay Marina och förtöjde på deras jollebrygga. Sedan promenerade vi den lilla vägen bort mellan högvuxna majsfält avbrutna av dungar med tallar, lönnar och en del andra lövträd vi inte kände igen. Efter ett tag kom vi ut på en något större väg och utmed denna låg ett antal butiker och restauranger. Vi besökte bland annat en utmärkt allt-i-allo-butik, ungefär som Lantmännen i Sverige, där de hade allt möjligt. Mats hittade till exempel slang för tryckluft, vilket han hade sökt ett tag.

Vi åt en lunchmacka på ett kafé utmed huvudvägen och vandrade sedan vidare mot matbutiken. Strax bromsade en stor bil in och en kvinna frågade om vi ville ha skjuts. Hon skulle också handla mat och hon undrade om vi möjligen var seglare. Jo, det fick vi ju erkänna och vi tackade ja till skjutsen. Med i bilen var även hennes vuxna dotter. De hade kört ner under gårdagen från Connecticut för att vara tre veckor i sommarhuset på det långa näset som skyddade Fishing Bay där vi låg för ankar. Nancy, som kvinnan heter hade varit där även som barn och hon älskade huset som låg alldeles vid havet med utsikt rakt ut över Chesapeake Bay och horisonten. När Nancy förstod att vi låg för ankar nära deras hus frågade hon om vi ville komma på middag till henne och dottern Landon på kvällen. Vi tackade glatt ja.

Några timmar senare tog vi jollen till båtklubben ute på näset och promenerade den korta vägen över till Nancy och Landon. Huset låg verkligen helt fantastsikt och man hörde hela tiden vågorna som rullade in över de grunda sandbankarna precis utanför. Nancy hade dukat på altanen och vi satt där och njöt av utsikten och av god mat och dryck som de bjöd på. Nancy och Landon berättade att de var en riktig seglarfamilj. Landon hade två bröder som båda tjänstgjort i flottan och båda var segeltokiga liksom Nancys make, tillika Landons och grabbarnas far. Maken Rives hade även han varit i flottan och var i yngre dagar en hängiven kappseglare. Bland hans främsta meriter var en vinst i America’s Cup 1980 under skipper Dennis Conner. Maken hade även varit Commodore, ordförande, i New York Yacht Club i många år. En av sönerna jobbade just nu i Team Artemis, det svenska America’s Cup-laget i år och hade bott det senaste året eller mer på Bermuda. Familjen hade också en 48 fots segelbåt som maken och sönerna seglat jorden runt för att kappsegla i berömda regattor. Två gånger hade de vunnit Newport-Bermuda Race och de hade deltagit i Fastnet Race och i Sidney-Hobart Race. Rives var numera VD i en koncern som jobbade med marinor och varv över hela USA. Allt verkade handla om båtar för den mannen.

Vid halv elva hade det blivit helt becksvart och vi tackade för oss och gick tillbaka till jollen för en roddtur ut till Isa. Åter igen hade vi fått uppleva hur gästfria och öppna amerikaner kan vara.

Nästa morgon drog vi upp ankaret och seglade vidare norrut. Vi fick en fin sydlig bris på mellan åtta och tio m/s så vi gjorde fin fart norrut. Efter cirka 50 sjömil nådde vi vårt mål för dagen, Solomon Island. Platsen var i själva verket några långa landtungor som delades av djupa vikar/floder. Alla stränder kantades av mindre marinor och bryggor av alla upptänkliga slag. Vi styrde in i Back Creek och hittade en ledig boj en bit in som tillhörde en Zahniser Marina. Eftersom det verkade ganska trångt och svårt att hitta ett tillräckligt stort område att ankra på så tog vi bojen. Klockan hade hunnit bli halv åtta så vi var hungriga och trötta. Snabbt lite middag och sedan sjönk vi nöjda ner i våra fåtöljer.

Nästa morgon ägnade Mats förmiddagen åt att polera rostfritt på Isa medan Marie rodde i land och betalade för bojen. Det blev en upptäckspromenad också ut till yttersta udden där det låg ett havs- och miljöforskningsinstitut knutet till University of Maryland. De hade ett mycket intressant besökscentrum med massor av fakta om forskning som mestadels handlade om Chesapeake Bay och problemen med övergödning, syrefattiga bottnar med mera. Känns detta igen? Ja, Chesapeake har många likheter med Östersjön även om det senare är mycket större och djupare. Jag hoppas att forskare från Sverige har samarbete med detta forskningssäte för det finns helt klart många rön att dela från båda håll. Väldigt spännande var det i alla fall.

På eftermiddagen gjorde vi en långtur med gummibåten i alla snirkliga vikar och tittade oss omkring. Här fanns också många fiskljusar samt en annan spännande fågel, korpgam. Den senare finns endast i nya världen och såg ut som en korsning mellan en korp och en örn. Alldeles kolsvart var den. Vi avslutade vår tur med en god lokal IPA på marinans restaurang The Dry Dock.

Efter frukost på lördagsmorgonen tog vi åter jollen in till marinan och lånade två cyklar. Det blev en härlig cykeltur på flera timmar med stopp i en skulpturpark, ANNMARIE Sculpture Garden & Arts Center. Det var en otroligt avstressande upplevelse att strosa runt bland höga tallar och andra träd, lyssna till fågelsång och titta på spännande konstverk. Där fanns även en konsthall med många verk.

På hemvägen passade vi på att proviantera också. Livsmedelsbutikerna ligger ofta långt ifrån hamnarna så det blir långa promenader eller taxi, om man inte får skjuts förstås.

Vi fick ägna eftermiddagen åt att tillfälligt lämna vår boj för att fylla på vatten och diesel. Vi ville inte köra watermakern här inne för vattnet är ganska brunt av humus. På kvällen åt vi en god middag på The Dry Dock. Väldigt likt seglarkrogen i Långedrag tyckte vi. Det var lite Långedrag över hela Solomon Island faktiskt. Allt kretsade runt båtar och segling och folk verkar ytterst insatta. Vi har pratat med flera personer som väl känner till Hallberg-Rassy till exempel. Det är ju annars inte så vanligt på denna sida Atlanten.

Något som vi har tänkt på här i USA är att de nästan överallt har kvar luftledningar för el och telefon. Även i städerna. Det känns lite gammalt för oss från Sverige. Deras el-dragningar ser ofta ut som skatbon. En annan utmärkande sak är alla dessa små kyrkor. I varje liten by finns minst fyra-fem kyrkor: Baptister, metodister, katoliker, anglikaner… Många av kyrkobyggnaderna är gamla och oftast vackra. Husen i Chesapeake är oftast vitmålade med träfasader, nästan alltid liggande panel. Vanligtvis har de också en rymlig veranda under tak som bärs upp av rejäla pelare. Här sitter husägarna i vitmålade trämöbler eller ibland i hammockar eller hängmattor. Tomterna är stora och öppna med mycket gräsytor. Även nybyggnation följer traditionen, vilket är trevligt att se.