S/Y Isa

Tillbaka från Bermuda var vi angelägna om att segla norrut så snart som möjligt. Redan dagen efter vår återkomst till West Palm Beach satte vi högsta fart. Marie åkte med Rybovich transportservice och storhandlade på Publix inne vid City Place och Mats tankade vatten samt kontrollerade motor och generator. Sedan åt vi en stadig lunch på marinans restaurang och tittade samtidigt på de två första finalracen mellan Nya Zealand och Sverige. De två finalisterna vann var sitt race så spänningen består…

Vi kastade loss strax före tre och styrde ut från West Palm Beach. Kursen sattes snett utåt för att så snabbt som möjligt komma ut till Golfströmmen och få extra draghjälp norrut. Första dygnet blev omväxlande segling och motorgång men andra dygnet fick vi en stadig vind från nordost på åtta m/s och kunde segla. Skönt att slippa motorbrum och båten rör sig också mycket skönare i sjön när vi har tryck i seglen. Tack vare tre knops medström kunde vi hålla nio-tio knops fart.

Under första dagen när det nästan inte blåste något såg vi något konstigt i vattnet en bit bort. Det såg ut som en sten - helt omöjligt - eller en svart boj. Vi tittade med kikare men kunde inte riktigt förstå vad vi såg. Eftersom vi gick för motor kunde vi avvika från vår kurs och ta oss lite närmare. Då såg vi att det var en sköldpadda men den betedde sig så konstigt. Den stannade vid ytan och höll huvudet över vattnet hela tiden och så brukar de inte göra. Dessutom såg det ut som det var något mer i vattenbrynet. Till sist förstod vi att det var två sköldpaddor som parade sig. Oj, oj, oj, här gällde det att backa undan och inte störa.

Vid fyra-tiden efter drygt två dygns segling och 360 sjömil låg Charleston framför oss. Staden är belägen på en udde mellan två floder, den större Cooper River och den mindre Ashley River. Vi hade sett på sjökortet att det möjligen skulle gå att ankra utanför den centralt belägna City Marina i Ashley River. När vi kom fram till ankarplatsen såg vi att den brittiska båten Pepper låg för ankar där och vi pratade med Hattie och Phil som var ombord. De seglade ARC+ med oss i höstas. De sa att ankarbotten var bra och att ankringen var fri. Man kunde lägga sin jolle på City Marinas jollebrygga för en avgift på fem dollar per dag och detta kändes som ett klart bättre alternativ än att ligga i marinan med Isa för 150 dollar per natt. Marinorna i USA är svindyra!

Vi fick försöka tre gånger innan vi lyckades sätta ankaret och positionera båten på ett bra ställe. Inte helt enkelt för strömmen gick utåt och vinden blåste oss inåt. Men när vi väl kommit på plats kändes det bra. Vi låg stadigt i riktning med strömmen.

Nu kom nästa svåra uppgift, nämligen att hitta rätt telefonnummer för att kunna rapportera till Customs and Border Protection (CBP) att vi flyttat oss från West Palm Beach till Charleston. Vi lade ett par timmar på att söka på nätet och Mats fann ett nummer men när vi ringde det så var det ingen som svarade. Till sist var vi desperata och sa många fula ord om dessa procedurer som de amerikanska myndigheterna kräver av oss. Efter en lång stund kom vi på att vi kunde fråga Dominique och Vera som ju redan var i Charleston sedan ett par veckor tillbaka med sin båt Richard Parker. Detta blev vår lycka för de hade efter mycket slit fått fatt i rätt nummer och dessutom fått en lista på alla distriktens nummer på ostkusten. En sådan skatt! Tack Vera och Dominique! Numret man skulle ringa var 843 579 6513 i South Carolina där vi befann oss. På nätet uppgav CBP numret 843 579 6500. Hur skall man kunna rapportera om de inte ens har rätt nummer på sin egen hemsida?!! Vera och Dominique hade inte fått tag i rätt nummer förrän dagen efter sin ankomst och hade således fått en varning införd i sin akt. Om de får en varning till kommer de att få böta 5000 dollar! De protesterade naturligtvis och sa att de hade gjort allt som stod i deras makt att rapportera omedelbart efter ankomst och de hade försökt ringa numret på CBP:s hemsida. Tjänstemannen hade bara svarat att det inte var hans problem och att det var deras skyldighet att känna till rätt nummer! Vi hörde senare att även Pepper hade fått en varning för samma sak. Det är då inte lätt att vara till lags här inte.

Nåväl, med rätt nummer så svarade en telefonsvarare att deras kontor var stängt men att vi kunde ringa ett journummer för att rapportera vår ankomst. Damen som läste upp meddelandet rabblade numret så snabbt och endast en gång att vi fick ringa tre gånger för att hinna skriva ner hela det tio-siffriga numret. Till sist när vi slog detta journummer svarade i alla fall en levande människa och tog emot vår anmälan att vi flyttat på oss. Han ville ha namn på båten, vårt Cruising Permit-nummer och hur många vi var ombord samt vår nationalitet. Puh… så var detta avklarat. Sist i detta inlägg listar vi alla nummer som vi fick av våra schweiziska vänner och dessa verkar vara gällande just nu i alla fall (juni 2017).

Efter denna långdragna procedur var vi sura och utmattade. Vi lagade lite pasta och såg ett avsnitt Game of Thrones innan vi trötta gick och lade oss.

Nästa morgon blåste vi upp jollen som vi inte använt sedan Puerto Rico och tog oss in till City Marina tvärs över floden. Vi betalade för att ha jollen på deras jollebrygga och promenerade inåt staden. Vi hade stämt möte med Vera och Dominique på ett kafé som vi hittade utan problem. Jättekul att träffa dem igen. De låg i en marina längre upp i Cooper River som hade lite lägre priser än City Marina. I gengäld hade de ganska långt in till staden. De hade hyrt en bil för att enkelt kunna ta sig runt och gjort utflykter i området. Vi satt ett par timmar och pratade om våra senaste erfarenheter. Sedan fick vi åter säga adjö för de skulle segla vidare samma kväll, men vi bestämde att försöka ses igen uppe i Chesapeake Bay om en vecka eller så.

Efter fikastunden med Vera och Dominique vandrade vi omkring i Charleston och tittade i butikerna på King’s Street. Där fanns många ganska flotta butiker som sålde souvenirer och fina kläder. Synd att vi inte behöver några! I en av butikerna sålde de Fjällrävens Kånken. Kul att se en sådan typiskt svensk produkt här. Många gallerier låg också här. Vi hittade även ett mycket vackert bibliotek som var inrett i gammal stil. Det drevs av en privat organisation så man var tvungen att vara medlem för att låna böcker här men det gick bra att gå in och titta. Det märktes att Charleston är ett populärt turistmål. Man kan till exempel åka en guidad tur i vagn efter häst och det såg väldigt trevligt ut. Det fanns även flera olika båtturer att göra på de båda floderna i olika varianter av fejkade hjulångare.

Charlestons historia sträcker sig tillbaka till 1670 då de första europeiska bosättarna slog sig ner på den västra banken av floden Ashley strax nordväst om dess nuvarande läge. Tio år senare 1680 flyttade de staden till den östra sidan där den ligger än idag. Engelsmännen som var de som bosatt sig befäste snabbt sin stad till skydd mot både konkurerande fransmän och spanjorer och mot de ursprungliga invånarna (Kiawah-, Wando-, Sewee- och Etiwan-stammarna). Engelsmännen gav staden namn efter sin kung, Charles’ Town och den var fullt befäst 1711 med en palissad och många bastioner eller mindre fort. Det som gjorde platsen attraktiv var den naturliga hamnen som utgjordes av de båda flodernas utlopp i Atlanten.

Charlestons historia har liksom många andra delar av den amerikanska södern en grym och mörk sida eftersom den är starkt förknippad med slavhandeln. År 1770 var Charleston den fjärde största hamnen i de amerikanska kolonierna efter Boston, New York och Philadelphia. Staden blev rik på handel med slavar, ris och bomull. Mellan 1670 och 1808 kom 260 000 slavar till hamnen i Charleston, vilket var ungefär 40 % av alla de 645 000 slavar som anlände till amerikanska kolonierna. För att förstå vilka enorma ekonomiska intressen denna handel utgjorde kan nämnas att hamnen i Charleston hade den näst största omsättning i världen åren 1806-1808, endast överträffad av Liverpools hamn i England. År 1808 upphörde importen av nya slavar men slavhandeln inom de södra staterna fortsatte och plantagerna utanför Charleston frodades med hjälp av slavarbete ända fram till det amerikanska inbördeskriget bröt ut 1861. Det var framför allt den mycket arbetskrävande risodlingen som blomstrade med hjälp av slavarbete. Det ekonomiska värdet på en slav var 1860 mellan 600 och 1200 dollar. Det motsvarar i dagens penningvärde 11 000 till 27 000 dollar.

Efter inbördeskrigets slut 1865 och därmed slaveriets upphörande kollapsade risodlandet nästa helt och Charleston tappade mycket av sitt ekonomiska välstånd. Dessutom blev en stor del av staden illa åtgången av först en mycket svår orkan 1885 följt av en katastrofal jordbävning 1886. Mer nutida förödelse drabbade staden med orkanen Hugo 1989. Numera är många av husen återuppbyggda i gammal vacker stil och det finns många fina byggnader att vila ögonen på. Staden är dessutom tämligen grön och många av gatorna är kantade av stora träd.

De kommande dagarna stannade vi mestadels ombord och pysslade om båten och vilade. Det hade varit en intensiv tid för oss med många upplevelser och ännu fler avverkade sjömil så det kändes skönt att bara ta det lugnt i sittbrunnen där vi kunde betrakta en livlig kappseglingsaktivitet med både kölbåtar och jollar. En annan muntration var en liten flock delfiner som simmade runt båten så gott som dagligen. Kul att titta på när man åt frukost.

Vi fick ett email från våra vänner på Lady K som berättade att de hade haft ett åsknedslag rätt i båten. Ingen av de tre som var ombord (Steffi, Richard och ägaren Allan själv) hade blivit skadad men all elektronik var utslagen. De kunde inte ens starta motorn. Det är tyvärr inte helt ovanligt att detta inträffar. Vi har hört om flera båtar som råkat ut för liknande. Stackars dem!

En förmiddag delade vi en taxi med Hattie och Phil till en stor matvarubutik och fyllde på våra matförråd. Det fanns tyvärr ingen matbutik på gångavstånd så man blir lite hjälplös utan bil här. Senare på kvällen gick vi till puben i marinan, Salty Mike’s, och tog en öl med Hattie och Phil samt ytterligare två seglande engelsmän från båten Shamal. De hette Georgina och John och hade seglat först fem år i Medelhavet och nu fem år på denna sida Atlanten. De hade en del bra tips att dela med sig av och det är ju alltid välkommet.

Nu började det bli dags att planera nästa ben norrut. Om vädret tillåter går vi nog direkt upp till Chesapeake Bay dit det är drygt 400 sjömil. Får se hur det blir…

Den utlovade listan med nummer till Customs and Border Protection för att rapportera förflyttningar från ett distrikt till ett annat (giltig juni 2017):

Maine                                         (207) 532-2131 Ext. 255

New Hampshire                            (207) 532-2131 Ext. 255

Massachusetts                            (207) 532-2131 Ext. 255

Rhode Island                               (207) 532-2131 Ext. 255

Connecticut                                (207) 532-2131 Ext. 255

New York                                    (877) 209-8526

New Jersey                                (877) 209-8526

Atlantic City, NJ                         (215) 596-1975

Pennsylvania                             (215) 596-1975

Delaware                                   (302) 326-0600

Maryland                                   (410) 962-2806

Virginia, Richmond                     (804) 226-9675

                                                (804) 347.7453 After hours

Virginia, Norfolk/Newport News   (757) 533-4211

                                                (757) 533-4218 After hours

North Carolina,

Beaufort/Moorhead City             (252) 726-5845

North Carolina, Wilmington         (910) 772-5900

South Carolina                          (843) 579-6513

Georgia, Savannah                   (912) 232-7507

Georgia, Brunswick                   (912) 262.6692

                                               (912) 262-1173 After hours

Florida, Port Canaveral              (321) 783-2066 Ext. 3#

Florida, Daytona Beach             (386) 248-8043

Florida, Fort Myers                   (239) 561-6205

Florida, Jacksonville                 (904) 751-2827

Florida, Tampa                         (813) 712-6000

Florida, Melbourne                   (800) 432-1216

Florida, Pensacola                   (850) 433-3205

Florida, Sarasota                     (800) 973-2867

Florida, Key West                    (800) 432-1216

Florida, Miami                         (800) 432-1216

Florida, Port Everglades          (800) 432-1216

Florida, West Palm Beach       (561) 848-6922 Ext. 264

Florida, Ft. Pierce/St. Lucie    (772) 461-1733 Ext. 4