17:35:00
Brittiska Jungfruöarna med goda vänner
Vi slörade västerut med fullt storsegel och lite inrullad genua de första timmarna. Vinden ökade framåt natten till 11-12 m/s så vi tog in mer på genuan och gjorde god fart, 7-8 knop. Efter några timmar insåg vi att vi skulle komma fram för tidigt om vi inte saktade ner så vi tog in hela genuan och fortsatte med bara storsegel. I gryningen gippade vi strax söder om Virgin Gorda och seglade utmed de mindre öarna en stund innan vi styrde in väster om Salt Island in till Sir Frances Drake´s Sound.
Enligt reglerna var vi tvungna att ankra utanför Road Town för att klarera in. Det blåste ganska hårt var mycket guppigt på ankarplatsen så när det var avklarat lättade vi ankar och gick direkt till Nanny Cay där vi skulle hämta upp våra vänner Karin och Hans ett par dagar senare. Nanny Cay var en fin och välskött marina med alla tänkbara bekvämligheter. Många amerikaner och kanadensare verkade ha sina båtar stationerade här och det var en väldig aktivitet i hela området med att ta hand om båtar. Mats blev väldigt inspirerad av detta och ägnade två hela dagar åt att snygga upp Isa utvändigt. Vi passade på att lämna in vår kutterfock på lite översyn för UV-skyddet hade börjat släppa i sömmarna lite här och var. Nanny Cay är ett eldorado för den som vill ha något fixat på båten. Här finns alla typer av mekaniker, reparatörer och faciliteter för att lyfta stora båtar upp på land. Marie fick ta hand om det invändiga i båten men hann även med långa promenader i bergen och in till Road Town. Staden var väl inte den charmigaste vi sett men de lite större matbutikerna fanns där.
Sent på kvällen den 2 mars anlände så våra gäster Karin och Hans till Isa. De var mycket trötta efter nästan 24 timmars resa så vi åt lite mat och sedan var det kojerna som lockade.
Nästa morgon styrde vi ut på Sir Frances Drake’s Sound och satte genuan. Vi seglade den korta biten tvärs över och valde att lägga oss på svaj i Kelly’s Cove norr om The Bight på Norman Island. Det var ett utmärkt ställe med platt vatten och bara natur runt omkring. Tyvärr fick vi som närmsta granne en stor hyrkatamaran som envisades med att köra sin generator hela tiden. Bortsett från detta var det ett väldigt fridfullt ställe.
Vi snorklade först vid udden alldeles nära där vi låg. Det fanns mycket fisk och en del koraller. På eftermiddagen tog vi jollen tvärs över den stora viken The Bight och snorklade vid grottorna strax söder om. Det var riktigt häftigt att simma in i grottorna och se de vackra färgerna på berget. Här fanns också många slags fiskar och en hel del färggranna koraller. Ingen korallblekning här, tack och lov. Koraller i sig har nästan ingen färg utan det är andra mikroorganismer som ger dem dess färg. När dessa dör uppstår det som kallas korallblekning. Mikroorganismerna lever i symbios med korallen och hjälper dem med att få näringsämnen. Därför är det skadligt och på sikt dödligt för korallen när deras partners dör. De flesta koraller överlever en säsong av korallblekning men inte flera på raken.
Nästa dag satte vi åter genuan och seglade västerut till Jost van Dyke som är den västliga utposten av Brittiska Jungfruöarna. Vi valde att lägga oss i den idylliska viken Great Harbour där vi hoppades få bra lä för blåsten som var i antågande. Vi åkte in till stranden och promenerade en stund utmed den sandiga vägen som löpte utmed stranden. När vi skulle åka ut till Isa igen träffade vi på Ulla, Aubry, Miranda och David från Serendipity of Sweden. Roligt att se dem igen. De hade också gäster från Sverige ombord.
Väderprognoserna hade som sagt spått riktigt blåsigt väder ett antal dagar framåt så vi valde att stanna på Jost van Dyke och gjorde en riktig långpromenad på ön. Vi följde vägen åt väster och kom över krönet till nästa vik, White Bay. Här ligger för övrigt en av de mer berömda barerna i världen, Soggy Dollar Bar, tillika födelseplats för drinken Pain Killer som är mäkta populär i Karibien. Vi hade dock sikte på att röra oss och hoppade därför över det berömda barhänget. I stället blev det ett kort stopp för bad i stora vågor. Sjöhävningen i denna vik var betydande och båtarna som låg här hade det ytterst obekvämt. Vi såg ett par jollar som försökte att landa på stranden men det var svårt utan att bli genomvåt.
Efter det uppfriskande badet fortsatte vi vägen åt väster uppför flera branta backar och fick strålande utsikt över havet åt väst. Vägen som hade blivit smalare och sämre ju längre upp vi kom böjde av åt norr och slingrade sig allt högre upp på berget. Vi knogade på med svetten rinnande. Andtrutna kom vi så småningom upp till vägens högsta punkt och fick som belöning fina utblickar åt det öppna havet i norr. Vägen löpte i serpentiner neråt igen för att till sist mynna i vår vik.
Som belöning för denna arbetssamma och svettiga vandring åt vi lunch på Alibabas kafé. Goda kycklingsallader och friterad conch (ett slags stor havssnäcka) avnjöts i sällskapet. På eftermiddagen kom en flock delfiner in i viken och simmade runt båtarna. De verkade ha en eller möjligen två kalvar med sig också. Kul! Dess utom fick vi se en rocka som hoppade och flög som en flygfisk genom luften. Två gånger! Mycket märkligt. Det är tydligen inte bara laxar som hoppar utan även rockor.
Tisdagen den 7 mars var vädergudarna inte riktigt på vår sida. Det regnade och blåste hårt hela dagen och för första gången sedan vi kom till Karibien fick vi leta fram tröjor. Vi stannade i Isa och läste böcker, fikade, pratade och åt god mat som Hans trollade fram i pentryt.
På onsdagsmorgonen hade vi tröttnat på att ligga still och motorseglade tillbaka mot Tortola. Vi gjorde ett kort stopp i Soper’s Hole för att fylla på vatten samt handla mer god mat. Där fanns en alldeles utmärkt butik, The Food Market, som tillhandahöll diverse goda ostar och korvar så Hans och Karin som var iväg på detta uppdrag kom tillbaka med belåtna smil. De hade till och med lyckats hitta lokalt bryggd IPA som senare visade sig vara riktigt god.
Efter denna lyckade proviantering kunde vi sätta genua och segla över till Norman Island där vi hittade bra lä i The Bight. Vinden höll nämligen i sig och blåste friskt från ost. Längst in i viken låg en restaurang och bar där vi avnjöt en Pain Killer innan vi åter for ut till Isa för middag.
Vi ville ta oss österut vilket var ganska stretigt i den hårda ostliga vinden. Vi körde motorbåt mot den krabba sjön upp till Cooper Island där vi åter fann gott lä i Manchineel Bay. Det var inte mer än sju sjömil men blev en skvättig och obekväm tur. Väl framme fick vi belöning i form av osedvanligt bra snorkling med fantastiska stora fiskstim och friska, färgstarka koraller. Faktiskt det bästa på länge.
