23:39:00
Block Island, Greenport och Shelter Island
Vi väntade ett par timmar med vår avfärd onsdagen den 27 september med en förhoppning om att dimman skulle lätta men det gjorde den inte. Vi fick lätta ankar och styra ut ur Newport i precis lika dålig sikt som vi kom hit. Åter igen fick vi bruk av vår radar för att se de mindre båtarna.
Vi satte kurs mot Block Island som vi hört var en riktig pärla och så välbesökt att det ofta var svårt att få plats under högsäsong. När vi kom längre ut mot det öppna havet fick vi en stor men mycket lång dyning. Det var rester från orkanen Maria som fanns där ute på Atlanten men tack och lov långt från kusten. Annars var havet stilla eftersom vinden var obefintlig. Vi stävade på mot Block Island utan att se ett dyft. När vi gått cirka tjugo sjömil dök ön äntligen upp ur dimman och vi kunde gå in i den väl utprickade rännan som ledde in till New Harbor, en stor lagun, väl skyddad för alla vindar. Platsbristen visade sig inte vara något problem nu i slutet av september. Nästan alla bojar (och de var många) för tillfälliga besökare var lediga och på ankarplatsen låg endast två båtar. Vi ankrade på sju meters djup och fick bra grepp på första försöket. Vi såg inte så mycket av vår ankarplats på grund av dimman men vi kunde känna en tydlig, god doft av söta blommor, kanske kaprifol. Inte så dumt.
Dimman fortsatte att ligga tät resten av dagen så vi stannade ombord och fördrev tiden med att läsa, skriva och bearbeta bilder. Till middag denna kväll vankades färska kammusslor med saffranssås och pasta.
Torsdagsmorgonen mötte oss först med en tveksam sol som gjorde sitt yttersta för att driva bort dimman och efter en timme klarnade det äntligen. Vi sjösatte jollen och for in till byn. Det var en kvarts promenad in till samhället från New Harbor men väl där blev vi glatt överraskade. Byn hade många trevliga matställen och en alldeles utmärkt livsmedelsbutik med färskt, gott bröd, stort sortiment på grönsaker samt en fin delikatess- och köttdisk. Butiken hade också gratis kartor över ön som vi tog ett exemplar av. Sedan gav vi oss av på långpromenad.
Vi gick först inåt ön som var lite lagom kuperad med ängar och fält. Sedan vek vi av ner mot den södra kustlinjen, som är hög och brant. Vi klättrade ner för slänten och hoppades kunna fortsätta nere vid vattnet men tidvattnet var på väg in och vi insåg att det snart inte skulle vara mycket till strandremsa att vandra på så vi fick gå tillbaka och följa vägen uppe på klinten i stället. Utanför i havet stod USA:s första och hittills enda havsbaserade vindkraftspark. Den invigdes i december 2016. De ligger lite efter där, amerikanarna. Efter en stund kom vi fram till en fyr, Southeast Lighthouse. Det var en fin byggnad i tegel som man hade tvingats flytta 1993 för att den höll på att falla ut i havet på grund av erosion.
När vi återkom till samhället efter två timmars vandring var vi både hungriga och törstiga så vi uppsökte en lunchrestaurang där vi åt väldigt goda lobster rolls, ett slags rostade dubbelmackor med hummersallad emellan. Mycket smaskigt.
Efter maten strosade vi runt i byn och tittade på gamla hamnen dit färjan kom. Här låg många fina gamla hotell i klassisk badortsstil. Mats hittade en butik som sålde vandringssandaler och köpte sig ett par nya. Det var i rättan tid för de gamla var helt utslitna.
Efter denna ansträngande shopping tog vi igen oss på ett kafé och åt en god glass. Sedan var vi nöjda med vårt turistande för denna dag och sökte oss tillbaka till Isa för lite slappande i sittbrunnen samt ett härligt bad. På kvällen friskade vinden ifrån norr till en 12-13 m/s och temperaturen sjönk markant. Vi kurade in oss i ruffen och tittade på en film på tv.
Nästa morgon, fredagen den 29 september, blåste det fortfarande ganska mycket och det var en annan luft. Trots att solen steg och lyste från en klarblå himmel var det mycket kallare och en tydlig känsla av höst i luften. Vi ägnade förmiddagen åt att tvätta eftersom torkvädret var perfekt. Efter lunch tog vi åter jollen in och begav oss ut på en ny upptäcksfärd på ön. Denna dag följde vi den långa sandstranden som vette mot öster från byn. Eftersom det blåste från väst nu så låg stranden i lä och det blev en skön promenad i shorts och kortärmat. Vi gick hela vägen ut till fyren på den norra udden. Kustlinjen här var mycket lägre med en bred sandstrand och innanför den sandklitter. Ganska likt Anholt eller Läsö faktiskt.
Northen Lighthouse
Innan vi tog oss tillbaka till jollen kompletterade vi med lite färskt bröd och några andra matvaror. Ganska trötta i benen kom vi tillbaka till båten precis innan solen gick ner. Hungriga som vargar efter den långa vandringen fick det bli snabb matlagning denna afton. Efter maten sjönk vi nöjda ner i soffan.
Tidigt nästa morgon lättade vi ankar och styrde ut från den skyddade lagunen. Det var en frisk, krispig morgon och för första gången på evigheter fick vi leta fram varma kläder. Både dunväst, mössa och handskar kom till heders igen. Mörka moln täckte snart himlen och vinden ökade. Vi slörade västerut för bara genua och gjorde god fart. Strax väster om Block Island såg vi något stort, konstigt i vattenytan en sjömil bort som efter ytterligare ett par minuter visade sig vara en ubåt, en riktigt stor en. Det finns tydligen en ubåtsbas här i närheten.
Vinden tilltog ännu lite till och vi hade tidvis 12-13 m/s. Det började regna och plötsligt kändes det som en höstsegling hemma i Sverige. Regnet övergick en stund i hagel och vi frös, ovana som vi var vid sådant väder.
Long Island avslutas åt öster med två långa landtungor, ungefär som en gaffel. Mellan dessa ”gaffelpinnar” ligger en ö som heter Shelter Island. Vi hade bespetsat oss på en liten hamn som heter Greenport och ligger på den norra av landtungorna men det visade sig vara för grunt för Isa utom i en svindyr marina som vi inte ville betala för. När vi seglade in i sundet mellan Greenport och Shelter Island mötte vi en träsegelbåt av skärgårdskryssarstuk med en svensk flagga på aktern. Vi tutade och vinkade såklart och de vinkade tillbaka. Lite förbryllade blev vi för båten kändes inte som en båt man seglar över Atlanten med dess låga fribord. Vi funderade på om det var någon som precis köpt en båt här för att senare frakta hem till Sverige.
Vi gick runt Shelter Island för att ankra i en vik vi läst om, West Neck Harbor. På väg dit mötte vi ännu ett busväder, denna gång med hård vind och åska. Inloppet till viken var även det väldigt grunt och vi tittade spänt på ekolodet när vi styrde in. Det var inte många decimeter under kölen på det grundaste stället. Även om viken var väl skyddad för vågor från alla håll så var det inte så mycket lä för vinden som blåste hårt från nordost. Vi gjorde två försök att ankra men botten här bestod av mycket lös lera så ankaret åkte bara kana. Nu började klockan bli mycket och vi var trötta, kalla och hungriga. Vi var tvungna att hitta en lösning. Vi ringde till Shelter Island Yacht Club och frågade om vi kunde få en boj hos dem för en natt och det gick bra. Sagt och gjort, tillbaka till den västra sidan av ön till Dering Harbor och där mötte en gosse från klubben i en båt och visade oss till en boj. Äntligen! Solen gick ner precis när vi förtöjt och vi kröp ner i ruffen och satte på värmaren. Åh, så skönt! Nu blev det middag och ett glas rödvin för att tina upp oss.
Den hårda vinden lade sig under natten och vi vaknade till en strålande höstmorgon med klarblå himmel och en svag bris. När solen steg blev det lite varmare och vi sjösatte genast jollen för att åka in till land. Vi skrev in oss på Yacht-klubben och fick visa upp vårt medlemskort från GKSS. De välkomnade gärna besökande båtar men bara sådana som var medlem i någon annan segelklubb. De blev lite imponerade av vårt GKSS-kort och att vi seglat från Sverige. Det var inte ofta de hade gästats av någon utländsk båt, förstod vi men klubben hade faktiskt en svensk medlem, nämligen en båtbyggare vid namn Anders Langendal som bott i Greenport i decennier och var svensk. Han hade även två vuxna söner med i företaget. Vi funderade på om det var dessa vi sett med den svenskflaggade träbåten igår? Vi pratade en stund med herrarna i klubbhuset och de var väldigt trevliga och visade lokalen för oss. Klubben hade grundats i slutet av 1800-talet och den äldsta delen av klubbhuset var från den tiden. En mysig storstuga med öppen spis som de hade tänt en brasa i.
Efter besöket på klubbhuset promenerade vi några hundra meter bort till färjeläget och köpte polletter till färjan. Enkel resa kostade 2 dollar per person. Färjan gick varje kvart och tog inte mer än tio minuter. Över på Long Island och Greenport vandrade vi runt och insöp atmosfären. Greenport visade sig vara en mysig småstad som denna soliga söndag lockade massor av turister. Det var fullt av folk på kaféer och restauranger. Vi passade på att sträcka på benen ordentligt och hann se det mesta av staden och dess omgivningar innan vi slog oss ner på stadens och faktiskt hela USA:s (om vi skall tro deras reklam) äldsta restaurang som drivits av samma familj sedan 1870. Claudio’s hette den och den inre delen av lokalen som också hyste en lång bardisk var från den tiden. Vi åt var sin fiskrätt och de smakade båda alldeles utmärkt. Efter lunchen satt vi en stund och bara njöt av höstsolen nere vid vattnet. Nära strandlinjen fanns en stor, mycket gammal klassisk karusell med hästar i trä målade i vackra färger. De hade byggt ett glashus runt den för att skydda den mot väder och vind och den var välbesökt. Både barn och vuxna åkte med karusellen, som kallades Grumman Carousel.
Fram på eftermiddagen tog vi färjan tillbaka efter att ha handlat lite färskvaror på IGA som låg praktiskt mitt i Greenport. Lyckliga blev vi när vi såg att de hade Wasa knäckebröd. Det hade vi inte sett nu på ett tag så det fick bli ett inköp.
Fin kväll i Isa med tidig middag i sittbrunnen innan solen hann gå ner. Den försvann bakom träden vid halv sju och vid halv åtta var det helt mörkt. Det märktes minsann att det var 1 oktober och att hösten hade anlänt.
Hej!
Skönt att se att ni klarat er från orkaniska missöden! Tack för härliga foton!
Ja här hemma är tranornas kackel på hög höjd vanligt. Var ute o paddlade på Östra Nedsjön i Hindås några timmar idag (det har blåst o regnat hela september nästan) och jag hade tre omgångar tranor som tydligen hittade termik över sjön och kurvade sig uppåt bra högt innan dom fortsatte söder ut.
Bästa hälsningar // Ingvar