21:52:00
Snorkling i mästarklass samt "Mord i paradiset"
Måndagen den 19 mars satte vi segel på nytt och gick norrut till Guadeloupes sydvästra udde och sedan utmed kusten upp till en ankringsplats innanför två små obebodda öar som kallas Iles a Goyaves eller Pigeon Islands. Hela området både söder och norr om dessa öar är ett marint naturreservat som fått namn efter den legendariske franske dykaren och undervattensfilmaren Jacques Cousteau.
Det var mycket båt när vi kom och vi fick leta länge efter en vettig ankringsplats eftersom havsbotten stupar ganska brant och det fort blir för djupt för att kunna ankra. Till sist låg vi alla fall bra och hade simavstånd in till stranden på södra sidan om udden. Nu tog sig snorklingen ännu ett snäpp. En sådan fantastisk undervattensvärld som öppnade sig under oss. När vi simmade från Isa in mot stranden såg vi flera betande havssköldpaddor och inne vid land utmed klipporna fanns ett rikt korallrev med massor av koraller i alla former. Speciellt stora solfjäderskoraller fanns det många av. Antalet fiskarter var ännu större. Flera sorters papegojfiskar, filéfiskar, groupers, snappers, fjärilsfiskar och många, många fler. Vi snorklade länge tills kylan till sist tvingade oss upp ur vattnet.
Alldeles intill vår ankarplats fanns detta fantastiska korallandskap. Levande och färggrannt.
Nästa dag blev ännu bättre. Martin och Mats åkte först in till land för att handla mat och Birgitta och Marie tog chansen till en andra simtur till det närliggande revet. När killarna kom tillbaka tog vi alla fyra jollen ut till de två små öarna och förtöjde vid en av bojarna som finns utlagda. Här var det nästan löjligt mycket fisk. Det var som att simma i ett akvarium. Vi kunde knappt se oss mätta på alla spännande undervattensvarelser. Efter en lång stund gick vi upp på den lilla sandstranden på den ena ön och värmde oss på de solvarma vulkanklipporna. När vi fått upp värmen kunde vi åter ta ett simpass och än en gång njuta av den rikedom som naturen samlat på detta ställe. Faktum är att denna snorkling nog är en av de bästa vi någonsin gjort.
Birgitta och Martin hade sett många avsnitt av den brittiska tv-serien ”Mord i paradiset” och hade tagit reda på att de flesta av utomhusscenerna är tagna i den lilla byn Deshaies på nordvästra Guadeloupe. Detta blev vår nästa destination för byn är mycket charmig och det finns förutom kaféer och restauranger kända från tv mycket annat att se. Vi hade legat här med ett par tillfällen tidigare och gillade byn.
Det blåste hårt denna onsdag den 21 mars när vi seglade de tio sjömilen och vinden fortsatte att göra livet besvärligt för en del seglare hela eftermiddagen och kvällen. Vi lyckades få bra fäste med vårt ankare ganska långt ut i viken på elva meters djup men vi såg flera båtar vars ankare släppte och de drev på andra seglare. Sent på kvällen kom en mindre fransk segelbåt drivande och fastnade vid en kanadensisk båt. Ägarna som var ett ungt franskt par med ett litet barn var inte ombord men kom senare och fick det jobbigt med att ankra om. Det försökte flera gånger men varje gång tog vinden tag i deras relativt lätta båt och ankaret fick ingen chans att bita. Martin och Mats åkte över till dem med jollen för att försöka bistå dem men dels var det språksvårigheter och dels var de upprörda så de ville inte ha någon hjälp. Det slutade med att de gav sig av ut på havet och seglade fram och tillbaka hela natten. De kom in nästa morgon när vädret lugnat sig och lyckades då bra med sin ankring. Förnatten var så pass orolig att vi hade svårt att slappna av och gå och lägga oss. Även om vi visste att vårt ankare satt bra kunde ju andra båtar driva på oss. Först efter midnatt gick vinden ner något och vi kunde krypa till kojs några timmar.
Vi besökte den fina botaniska trädgården som ligger en kilometer söder om Deshaies. Promenaden dit utmed huvudvägen var en saftig uppförsbacke med en stigning på 120 meter men trädgården var enastående fin och väl värd mödan. Massor av vackra träd, blommande buskar, fina dammanläggningar, bäckar och vattenfall. Dessutom fanns flera stora voljärer med olika arter av papegojor. Några gojor fanns även ute i det fria. Sådana fantastiska fåglar! Så vackra i alla ljuvliga färger och roliga att titta på. De var orädda och vi kunde studera dem på nära håll. Mycket intressant att se samspelet mellan fåglarna. De verkade ytterst sociala och höll på att uppvakta varandra mest hela tiden.
Torsdagen den 22 mars tog Birgitta och Martin en taxi till det stora hotellet Fort Royal sex kilometer norr om Deshaies och hyrde en bil. De hämtade upp oss och vi for på utflykt på ön. Tyvärr fick vi börja med att leta upp en tandläkare åt Mats för hans gamla krånglande krona hade lossnat igen. Sist det hände var i Washington DC och då lyckades han hitta en tandläkare som på kort varsel kunde sätta tillbaka den men han hade varnat och sagt att det inte skulle hålla mer än ett par månader. Det var i juli så det höll mer än ett halvår i alla fall. Hur som helst hittade vi en tandläkare i en liten by strax norr om Sainte-Rose och Mats fick en tid hos honom nästa dag.
Vi fortsatte vår utflykt till ett romdestilleri söder om Sainte-Rose där vi åt lunch. Det var en mycket stor anläggning vid namn Domain de Severin och de ville ha en saftig entreavgift för att titta på destilleriet. Vi beslöt att åka vidare i stället och tog en liten väg upp mot de höga bergen mitt på ön. Nere på slätten hade vi åkt igenom ett odlingslandskap med tätt liggande små byar. När vägen började klättra uppför övergick omgivningen till tät och frodig regnskog. Vi stannade på en parkering och följde en fint iordningställd promenadväg några hundra meter till ett vackert vattenfall där vi kunde bada i den naturliga poolen som bildats nedanför fallet. Eftersom detta fall var mycket lättillgängligt var det förstås en hel del besökare.
Vi stannade ännu en gång vid något som kallades Maison de la Forêt där vi kunde gå över floden på en hängbro och följa en skogsstig en kilometer genom den frodiga regnskogen. Lättgånget och lagom svalt under de stora träden.
Efter detta bar vägen uppför allt högre och när vi kom till en restaurang som låg på bergssidan på drygt sjuhundra meters höjd stannade vi och beställde lite kalla drycker för att njuta av utsikten och ge vår chaufför Birgitta en paus. Det blåste en del och var riktigt kallt här uppe. Skogen hade en annan, mer tempererad karaktär med inslag av tallar.
Nästa dag körde vi Mats till hans tandläkarbesök och lämnade tillbaka hyrbilen på Hotel Fort Royal. Birgitta, Martin och Marie följe hotellstranden åt sydväst och hittade en stig över udden ner till nästa bukt, Anse de la Perle, som var en fin sandstrand. Här utgår en av de iordningställda vandringslederna som vi siktat in oss på. Den var fem kilometer och gick ända fram till Deshaies.
Vi följde först den fina stranden i Pärlbukten och kunde sedan fortsätta på en mindre bilväg som så småningom övergick i en promenadstig, hela tiden utmed havet. Vi kom därefter ner till en ännu längre sandstrand, Grande Anse, där vi passade på att bada i den södra änden innan vi skulle påbörja den sista och mest krävande etappen av leden. Sista biten utgjordes av ett 206 meter högt berg som leden slingrade sig upp på. Stigen var brant och stenig så det blev en svettig och ansträngande bestigning.
Väl nere på andra sidan hittade vi Mats på baren l’Amer och vi andra tre sjönk trötta ner för att svalka oss och släcka törsten med kalla drycker. En jättefin vandring men en tuff avslutning.
På kvällen gick vi på lokal för det var Birgittas och Martins sista kväll med oss på Isa. Vi hade under vårt strosande i staden kunnat identifiera restaurangen La Kaz du Douanier som en av platserna där scenerna på Catherine’s Bar i ”Mord i paradiset” utspelades och eftersom den hade rykte om sig att också servera god mat bokade vi bord där. Det kändes kul att äta middag på ”Catherine’s Bar” och maten var verkligen alldeles utmärkt. Killen som ägde stället var väldigt trevlig och humoristisk. Det blev en allt igenom lyckad avslutningskväll med våra vänner.
Efter maten kunde vi inte låta bli att gå upp till huset som figurerar som den lokala polisstationen i ”Mord i paradiset”. Det är i själva verket en byggnad som tillhör kyrkan.
