S/Y Isa

Efter en vecka på Antigua var det dags att segla igen. Siktet var inställt på Saint Martin och eftersom distansen dit var 90 sjömil så bestämde vi oss för att nattsegla för att inte behöva angöra i mörker. Det är ljust mellan klockan sex på morgonen och halv sju på kvällen, vilket bara ger drygt tolv timmar för segling i dagsljus. Vi brukar räkna med en medelhastighet på sex knop vilket ger oss en räckvidd på cirka 70 NM under en dags segling. Ibland går det förstås mycket fortare men det vet vi aldrig i förväg. Alltså avseglade vi från Jolly Harbour halv fem på eftermiddagen.

Vinden var till att börja med svag så vi fick motorsegla en timme eller två men sedan tog den sig och vi fick en härlig slör upp till Saint Martin. Vi såg många av öarna glittra i mörkret när vi passerade, till exempel Nevis, Saint Kitts och Saint Barts.

Saint Martin är sedan 1648 delad mellan två länder, en fransk del som kallas just Saint Martin och en nederländsk del som följaktligen kallas Sint Maarten. Öns totala yta är 87 kvadratkilometer (lite mindre än halva Orust), och den är därmed världens minsta befolkade territorium som är delat mellan två nationer. De två delarna är ungefär lika stora och befolkningen består såväl av européer, afrikaner, asiater och folk med indianskt ursprung.

Vi valde att gå till den franska delen på norra sidan av ön och ankrade i den stora viken utanför Marigot, den franska delens huvudort. Här fanns plats för många båtar och det låg också många för ankar. Lite trötta efter nattens segling gjorde vi inte så mycket på fredagen, På lördagen tog vi jollen in i den stora lagunen som är helt omsluten av land men har öppningar med klaffbroar åt både norr och syd. Många väljer att gå in i lagunen med segelbåt för det finns flera stora marinor där inne, men vi valde alltså att besöka den medelst jolle. Hela lagunen är ett verkligt båt-mecka med massor av firmor som specialiserat sig på att utföra reparationer åt båtfolk och det finns flera butiker som saluför allehanda reservdelar. Här låg åter igen en massa superyachts. Det finns tydligen hur många som helst.

Ödlor

 

Vid lunchtid var vi den södra änden och vi passade på att äta på den nederlänska yacht-klubben som låg där. Trevligt ställe med god mat och hög stämning. På väg tillbaka såg vi något som simmade i vattnet och trodde först att det var en orm. Det visade sig vara en stor, grå ödla vilket vi såg när den klättrade upp på land. Ödlor var det förövrigt gott om. Vi såg en annan som var mer drak-liknande med en ilsket röd, taggig kam på ryggen. Den klängde i några mangrovebuskar. Kanske är det samma art och den taggige är hannen och den slätare är honan? Vi är inte så bevandrade på reptil-området men om någon vet får ni gärna kommentera. Hur som helst är de fascinerande att titta på.

Ännu en ödla. Den var cirka 80 cm lång inklusive svans.

Söndagen den26 februari började vi med att bestiga berget i staden där det gamla fortet Fort Louis ligger. Från toppen fick vi en bra överblick över ankarviken och lagunen innanför. Åter igen såg vi en stor ödla som klängde på en kaktus. Denna var mer grön med randig stjärt. Samma art igen fast med annat kamouflage eller en helt annan sort? Svårt det här med ödlor…

Många i publiken var uppklädda i festkläder och alla verkade glada och uppspelta. Hela familjer samlades innanför avspärningarna för att titta på tåget. 

Finklädd liten flicka i sin mammas famn, otåligt väntande på att paraden skulle börja.

Efter denna späckade dag lyfte vi ankaret igen på kvällen för ännu en nattsegling om nittio sjömil till Brittiska Jungfruöarna. Dit kommer inom kort våra vänner Karin och Hans, vilket vi ser fram emot.