S/Y Isa

2017-10-19
03:20:00

Adjö New York i riktigt höstrusk

Vi handlade mat i Port Washington innan vi kastade loss och gick söderut på East River, genom Hell Gate och förbi Manhattan. Denna måndag den 9 oktober bjöd på ett uselt väder med hård motvind och regn. Manhattans siluett av höga skyskrapor försvann helt i molnen. Vi stretade på i regnet och lyckades åter pricka in slackvatten genom det beryktade smala sundet där strömmen kan vara över fem knop när den är som starkast. Tråkigt med vädret men vi får vara glada att vi hade så fint förra gången vi seglade förbi tillsammans med Ulla och Stig.

Förbi Manhattan i regn och dimma.
Skyskraporna gömmer sig bland molnen.
Hej då, New York! Det har varit kul att vara här!

Vi vinkade en sista gång till Frihetsgudinnan innan vi styrde ut under Verrazano-Narrows Bridge, bron mellan Staten Island och Brooklyn. Det var tät fartygstrafik in mot New York denna eftermiddag så vi fick hjälpas åt att hålla koll på alla stora båtar. Liksom utanför alla stora hamnar gäller det som fritidsbåt att hålla sig ur vägen så gott det bara går. Vi tog oss ut till Sandy Hook i New Jersey som är sista stoppet innan Atlanten tar vid och ankrade där strax innan mörkret föll.

Bron mellan Staten Island och Brooklyn.

Det blev en blåsig och orolig natt med vridande vind och obekväm sjö in på vår ankarplats. Sömnen blev därefter men mot morgonen stillnade vinden och vid sjutiden låg havet som en spegel och solen steg på en klarblå himmel. Vi gick in i hamnen och fyllde på diesel. Sedan rundade vi udden, själva Sandy Hook som ser ut lite som Skagens udde. Det stod massor av entusiastiska fiskare på udden och kastade med sina spön.

Sandy Hooks sandiga udde.

När vi kom ut på öppna havet fick en lagom bris så vi satte segel och njöt av några timmars fin segling med en halvvind och cirka 7 m/s. För en gång skull såg vi massor av andra segelbåtar och några motorbåtar också. Det verkade som om fler än vi tyckte att detta var ett bra väderfönster för att segla söderut för alla såg ut att ha samma kurs som vi. Fram emot eftermiddagen dog vinden och vi tvingades starta motorn. Natten förflöt med svag vind och bara en lång dyning men i gryningen kom vinden tillbaka och ökade raskt till 11-12 m/s från sydost. Vi satte segel, full store men revad genua och fick snabbt upp farten till 8-9 knop. Härligt!

En vinglig fågel kom flygande utifrån havet och damp uttröttad ner på Isas akterdäck. Den var ovanligt vacker men verkade helt utpumpad och kröp ihop bakom våra fendrar som är surrade på akterdäck. Tyvärr lyckades vi inte få någon bra bild av den men det var i alla fall en guldspett (Northern Flicker), en nordamerikansk hackspettart. Bilden nedan har vi lånat från https://www.allaboutbirds.org/guide/Northern_Flicker/id Detta att trötta fåglar liftar med båtar är tydligen ganska vanligt och vi har haft flera fripassagerare förut på Isa.

Guldspett. Foto från allaboutbirds.org

Tack vare vår goda fart närmade vi oss Chesapeakes mynning strax efter att det blivit mörkt men när mörkret föll dog tyvärr vinden ut också. Det blev åter motorgång in i den stora viken, nu med motström också så farten gick ner högst väsentligt. Många fartyg i rörelse i inloppet var det också och vi blev uppropade av lotsstationen som ville veta vart vi skulle. Vi höll oss åter igen utanför de smala, trafikerade lederna så mycket vi bara kunde. Till råga på allt kom det dimma en bit in och ett tag var det bara ett par hundra meters sikt. Vi gick långsamt, långsamt och det blev en extremt seg insegling till Norfolk. Andra gången vi angör denna stad i mörker, förhoppningsvis den sista gången. Halv fyra på morgonen kunde vi äntligen fälla ankaret utanför Hospital Point och uttröttade gå och lägga oss.

Vi steg upp vid åtta på torsdagsmorgonen och ringde till Waterside Marina för att höra om vi kunde få en plats ett par nätter. Vi hade sett på prognoserna att flera lågtryck med hård vind och ösregn var i antågande så vi kände att en kajplats inte skulle sitta så dumt. De hade plats och vi gick in direkt efter frukost. Resten av dagen slappade vi i ruffen och tog igen oss efter den förra slitsamma natten. Det utlovade regnet började redan vid lunch och snart blåste det rejält också.

På fredagen den 13 oktober fortsatte det usla vädret och vi slog ihjäl några timmar på bio i Norfolk. Vi såg Bladerunner II med Ryan Gosling och Harrison Ford. Bra film tyckte Mats. Marie var något mindre entusiastisk. Vi fördrev en god stund på den utmärkta bokhandeln Noble & Barnes, en kedja med butiker i många amerikanska städer. Alltid rymliga och med kunnig personal och ett brett sortiment av böcker, både facklitteratur och skönlitteratur. Det finns alltid ett kafé inne i dessa butiker, trevligt inredda och med en välkomnande atmosfär. Här kan man sitta länge och sippa på sitt kaffe medan man försjunker i någon nyinköpt bok eller tidskrift. Ett skapligt bra sätt att tillbringa en utomordentligt blåsig och regnig dag.

Det har faktiskt regnat så mycket de senaste veckorna att vattenståndet i många av floderna är osedvanligt högt. Vi märkte att de fasta bryggorna i hamnen nästan låg under vatten vid vissa tider och i en annan del av Norfolk hade vattnet stigit över kajerna och översvämmat gatorna.

 
Översvämmade gator i Norfolk.
 
På lördagsförmiddagen tog vinden en paus för några timmar och vi passade på att flytta oss till Hampton tvärs över fjorden. På väg ut från Norfolk fascinerades vi av hur många stora fartyg som gick ut och in i denna hamn. Vi mötte inte mindre än fem stora containerfartyg, några militära båtar samt ett oräknat antal pråmar, bogserbåtar, mudderverk och andra arbetsbåtar på den cirka femton sjömil långa vägen ut. Norfolk är inte bara USA:s största flottbas, den är också en stor kommersiell hamn.
USA:s allra nyaste hangarfartyg, knappt färdigbyggt.
Ett av många mötande containerfartyg.
En av alla kajer för containerfartyg i Norfolk.
Flottan har mängder av fartyg i Norfolk.

Lilla Hampton var något helt annat. En smal muddrad ränna in till ett antal marinor och några stadsbryggor men inga större fartyg av någon sort. Vi gick till Bluewater Yachting Center varifrån vi skall starta vårt långa ben ner till Karibien den 2 november. Vi skall segla med ett rally organiserat av en segelklubb, Salty Dawg Sailing Association, som vi gått med i. https://www.saltydawgsailing.org/

 Mot kvällen kom vinden tillbaka och regnet likaså men vi låg åter på en skyddad plats väl förtöjda. Nästa dag, söndagen den 15 oktober, letade vi upp en matbutik för att handla lite bröd och några andra basvaror. Vi hittade en butik, men tyvärr hade de inget vidare sortiment på bröd. Just gott bröd är något vi har haft jättesvårt att hitta i USA vilket överaskade oss. Amerikaner verkar inte äta så mycket bröd och om de äter bröd föredrar de vitt, svampigt bröd eller hårda bagels. Bröd med lite tuggmotstånd som surdegsbröd eller grovt bröd finns endast på mycket lyxiga och välsorterade stormarknader. Bagerier finns i stort sett inte alls, inte ens i större städer. Vi har lagt mycket tid på att jaga gott bröd sedan vi lämnade Europa.

Dagen var varm och solig som omväxling till de blöta dagarna den senaste veckan. Skönt att kunna öppna alla luckor och torka ut fukten. Det var säkert över 25 grader mitt på dagen.

På kvällen bjöd vi in ett kanadensiskt par från en segelbåt tvärs över bryggan. De skall också segla med Salty Dawg-rallyt. De heter Erika och Josh och seglar båten Endless Summer. Det visade sig att de ursprungligen kom från Holland men de hade bott och arbetat i Toronto i trettio år. Vi hade många gemensamma intressen och det blev en mycket trevlig kväll. Vi ser fram emot att umgås mer med dem.

På måndagsmorgonen hade det kalla, regniga och blåsiga vädret återkommit. Riktigt höstrusk. Vi stannande mest i Isa och pysslade i ruffen.

Tisdagen bjöd på uppklarnade väder men en isande kall nordanvind gick genom märg och ben. Vi fick gräva fram varma tröjor och långbyxor. Snabba skiften mellan short och t-shirt ena dagen och tjocka fleecetröjor ett par dagar senare. Vi promenerade in till Hamptons lilla centrum. Där fanns inte mycket att se förutom ett rymdcenter som vi skall besöka vid ett senare tillfälle. NASA har en forskningsanläggning här och flygvapnet har en flottilj. Vi har insett hur mycket det amerikanska försvaret betyder för många av städerna här. Flottan, marinen och armén är den i särklass största arbetsgivaren på många av dessa orter.

2017-10-16
22:18:00

New York i repris

Nu blev det några dagar av transport tillbaka utmed Long Island. Vi steg upp tidigt och kastade loss strax efter gryningen vid halv sju på måndagsmorgonen. Vi hade dryga 50 sjömil att avverka till Port Jefferson. Först fick vi gå mot ostnordost en 8-9 sjömil för att komma till den smala öppningen som kallas Plum Gut mellan Long Islands nordöstra spets och Plum Island. Sundet är känt för sina starka strömmar och stående vågor vid ström mot vind så vi försökte pricka in slackvatten vilket vi också lyckades med vid åttatiden. Sedan kunde vi sätta segel och slöra för god ostlig vind mot vårt mål. Tyvärr avtog vinden fram emot eftermiddagen så den sista biten blev det motor igen. Vi gick in i den skyddade viken och ankrade på dess östra sida denna gång. Det blev åter en underbar stilla och varm kväll. Vi kunde förstås inte motstå ett bad i den sjunkande solens varma sken. Ljuvligt! Det kändes som om sommaren hade återvänt.

Traditionell segelbåt i Port Jefferson, Long Island.

Nästa morgon, tisdagen den 3 oktober, steg vi åter upp tidigt och lättade ankar strax efter gryningen. Svaga vindar gjorde att vi gav upp seglingen efter en timme och startade motorn. Vi anlöpte Manhasset Bay och Port Washington sent på eftermiddagen och ankrade lite utanför de kommunala gul-svarta bojarna.

På onsdagsmorgonen hade vi gjort upp med en kylskåpsreparatör att komma och titta på vårt lilla kylskåp som inte har hållit den önskade temperaturen de senaste veckorna. Mats gissade att det behövdes en påfyllning av kylmedium och detta visade sig stämma bra. Vi fick gå in till en brygga några timmar när kylteknikern var på besök. Vi passade samtidigt på att fylla på vatten och lite annat.

Innan tidvattnet blev för lågt gick vi ut i viken igen och tog en av de kommunala bojarna. Dessa upplåts gratis i två nätter och därefter kostar de 25 dollar per natt. Väldigt fin service av Port Washington tycker vi. I priset ingår även fri taxibåt in till staden från bojen.

Skyskrapor finns det många i New York City.

Tidigt på torsdagsmorgonen den 5 oktober tog vi jollen in till den kommunala jollebryggan och promenerade upp till tågstationen som låg högt uppe i staden på vänster sida utmed Main Street. Tåget intill New York City tog 45 min och resan tur och retur kostade cirka tvåhundra kronor per person. Vi steg av halv tio mitt på Manhattan vid Penn Station (vid Madison Square Garden) och promenerade norrut till hotellet vi bokat nära Times Square. Row NYC hette det och var helt okej. Bra läge, rena, fräscha rum (utan löss, det är ett problem i många storstäder på budgethotell) och skapligt pris. Vi kunde förstås inte checka in vid denna tidiga timme men lämnade en väska där så vi slapp att släpa på bagage.

 
Området som idag är New York City har varit bebott i minst 11 000 år. När de första européerna anlände beboddes Manhattan av Lenape-stammen. Dessa var skickliga jägare och hade bland annat fina bäverskin som européerna eftertraktade. Den kända gatan Broadway är än idag ett synligt spår efter ursprungsbefolkningen. Den följer en av deras gamla färdvägar. Även namnet Manhattan kommer från ursprungsbefolkningens namn på platsen, Manahatouh.

En engelsman vid namn Henry Hudson som var anställd av det nederländska ostindiska kompaniet seglade 1609 in i den naturliga och skyddade hamnen som utgjordes av flodmynningen väster om Manhattan. Floden fick senare hans namn.  Henry Hudson insåg snabbt att området var värdefullt som handelsplats och började idka handel med Lenape-stammen. Holländarna kallade området för Nya Nederländerna och upprättade en handelsstation 1613 på nedre Manhattan ungefär på samma ställe som World Trade Center ligger idag. Fler européiska nationer visade intresse för området och nederländarna fann sig tvingade att uppföra ett fort på Manhattans södra udde. Detta fort stod klart 1625 och året räknas idag som New York Citys födelseår. Bosättningen omkring fortet fick namnet Nya Amsterdam. Man byggde också en palissad runt bosättningen för att skydda invånarna. Rester av denna palissad kan ses på gatan som fick namn efter palissaden, Wall Street.

Handeln med Lenape-folket hade till att börja med skett fredligt men 1638 tillträdde en hårdför man vid namn Willem Kieft rollen som handelsstationens guvernör. Han angrep – mot sina egna rådgivares vilja – den fredliga ursprungsbefolkningen och dödade skoningslöst hundratals lenaper. Lenape-stammen gick då samman med andra stammar och gick till väpnat motstånd mot den nu så grymma ockupationsmakten. Ett förödande krig bröt ut som varade till 1645 då man lyckades etablera en ömtålig fred. Kieft kallades hem till Nederländerna för att stå till svars, men hans skepp förliste på vägen tillbaka till Europa och alla ombord gick under.

Engelsmännen hade länge kastat sina lystna blickar på den blomstrande handelsstationen och 1664 seglade de in med fyra krigsskepp. Befolkningen ville inte ha ett nytt krig utan gav sig utan strid och sedan var handelsstationen brittisk. Den engelske kungen skänkte stationen till sin bror, hertigen av York, och döpte om bosättningen till New York City. Det nederländska arvet finns kvar i vissa namn som till exempel Harlem.

Bryant Park, New York City
Cappuccino i Bryant Park

Efter att ha lämnat vårt bagage på hotellet började vi med att åter besöka Bryant Park där vi njöt av en cappuccino och en croissant i skuggan under de stora träden. Det hade redan hunnit bli så varmt att det var svettigt i solen. Parken var fylld av människor som fikade, spelade pingis eller schack eller pluggade. I denna park ligger även New Yorks stadsbibliotek som vi tittade in i. Åter igen en pampig gammal byggnad med stora läsesalar och bokhyllor längst väggarna. En reflektion vi gjorde var att alla bibliotek som vi besökt i USA är inhysta i gamla, vackra byggnader, oftast hundra år gamla eller äldre.

Taket i stora läsesalen, biblioteket i Bryant Park. Härligt att sitta och läsa under ett sådant tak!

Efter Bryant Park vandrade vi vidare mot norr. På vår väg gick vi förbi en sybehörsaffär där Marie äntligen kunde komplettera förrådet med mer extrastark sytråd. Det går nämligen åt en del sådan när flaggan, fenderskydd eller annat skall lagas. Vi tittade fascinerat på en hel väg i butiken med olika tofsar. Ett sådant sortiment på tofsar hade vi aldrig tidigare skådat. Maria Montazami hade blivit överlycklig i denna butik.

Många tofsar.

 Det började bli dags för lunch och vad kunde då passa bättre än en tallrik ärtsoppa följt av pannkakor med grädde sylt? Det var ju ändå torsdag! Det råkade nämligen bli så att vi gick förbi Svenska Kyrkan i New York på 48:e gatan ett stenkast från Fifth Avenue och blev nyfikna på hur det såg ut i deras lokaler. Vi steg in och var plötsligt omgivna av idel svenskar som åt ärtsoppa, skrattade och pratade. Det blev ett skönt avbrott i det amerikanska livet för en stund.

Svenska Kyrkan i New York.
Ärtsoppa, knäckebröd samt pannkakor med grädde och sylt i Svenska Kyrkans lokaler. Gott!

Sedan styrde vi stegen mot MoMA, Museum of Modern Art som ligger mellan 53:e och 54:e gatan och mellan Fifth och Sixth Avenue. Många av de stora mästarna finns representerade här, bland andra Picasso, van Gogh, Braque, Lautrec, Rousseau samt Warhol.

Två av Picassos verk från 1921, till vänster ”Tre kvinnor vid källan” och till höger ”Tre musikanter”.
Andy Warhols berömda porträtt av Marilyn Monroe.
En ung man studerar ett verk på MoMA
Gården utanför MoMA

På översta våningen fanns även en utställning om mode. Här visades ikoniska verk av de stora modeskaparna men också annat som gjort avtryck i modevärlden, till exempel täckjackor och träskor. De senare förstås med ursprung i Sverige.

Två varianter på Den Lilla Svarta, till vänster en klänning från 1925 designad av Gabrielle ”Coco” Chanel och till höger en av Gianni Versace från 1994.
Klassiska träskor med design av Olof Daughters.

På kvällen åt vi en snabb middag på en modern indisk restaurang och besökte sedan jazzklubben Jazz Standards. En trio bestående av gitarristen Peter Bernstein, Larry Goldings på orgel och Bill Stewart på trummor spelade. Skickliga musiker alla tre och mycket samspelta men det tände aldrig riktigt ändå. Det kändes som de spelade på rutin. Klubben var i vart fall helt fullsatt och det var kul att komma ut och höra live-musik.

Peter Bernstein, Larry Golding och Bill Stewart på Jazz Standards.
Empire State Building i kvällsljus.
Reklam för nya filmen Blade Runner II.

Nästa dag vek vi åt Central Park och ägnade flera timmar åt att ströva omkring där. Parken är verkligen jättestor och både New York-bor och turister verkade uppskatta den. Folk promenade, cyklade, åkte skateboard, joggade, hade picknick, kastade frisbee, rodde på de små sjöarna eller bara satt i solen och njöt.

Man kan hyra roddbåt på det lilla sjösystemet i Central Park. Mycket populärt som synes.
Sköldpaddor lever i sjöarna.

Det fanns även en del vildare delar av parken där många fåglar och andra djur trivdes.

Ung stare i vinterdräkt
Röd kardinal (Northen Cardinal).
Ekorre

Så småningom kom vi till Guggenheim-muséet som vi besökte. Åter igen fick vi beskåda verk av flera stora mästare. De hade också en tillfällig utställning om kinesisk, modern konst. Intressant även om vissa verk var något märkliga. Själva museibyggnaden är en sevärdhet i sig. Det tog arkitekten Frank Lloyd Wright 15 år att färdigställa ritningarna. Byggnaden invigdes i oktober 1959 och blev föremål för en hetsig debatt huruvida den var ändamålenlig eller ej. Många konstnärer protesterade mot dess ovanliga utformning och menade att den tog överhanden över verken som ställdes ut. Numera har byggnaden snarast ikonstatus och har varit en inspirationskälla för många senare arkitekter.

Guggenheimmuséet
En interiörbild.
Fernande med svart mantilla av Paplo Picasso, 1905-1906 finns till beskådan på Guggenheim.
Foto av den kinesiske konstnären och aktivisten Ai Weiwei, 1994

Vi var nu rejält trötta i fötterna och tog oss tillbaka till hotellet för att hämta upp vår väska och gick sedan till tåget. Det var trångt på gatorna denna fredagseftermiddag, till och med trottoarerna var så igenproppade med folk att det var svårt att ta sig fram. Nöjda sjönk vi ner på tågsätena och vilade våra trötta ben. Sedan var det bara jollefärd kvar ut till Isa.

Mats kokar hummer.

Lördagen den 7 oktober var en solig och fin dag. Vi åkte in till Port Washington med jollen och handlade mat. De sålde fina, färska humrar i butiken för cirka 150 kr kilot så vi köpte två till kvällens middag. Mats kokade dem i vår största kastrull på eftermiddagen och vi njöt av dem på kvällen i sittbrunnen med en flaska god Sauvignon Blanc. Mums!

Hummer

På söndagen steg vi upp tidigt och tog åter tåget in till New York City. Vi ville gärna gå på September 11 Memorial Museum som vi inte hunnit tidigare. Vi hade fått tipset att köpa biljetter på nätet i förväg och det var ett bra tips för köerna till biljettkassorna var mycket långa och vissa tider var det helt slutsålt.

Köerna till museet var långa.

Muséet var verkligen värt ett besök. Vi stannade tre timmar och då hann vi ändå inte med allt. Det var gripande att se och höra olika människors reaktioner på dådet, både sådana som befann sig i de drabbade byggnaderna, anhöriga till offren och räddningspersonal. Det var en faktaspäckad utställning men också värdig för att hedra offren.

New Yorks skyline som den såg ut före attacken.
Samma siluett under attacken.
Brandbil som deltog i räddningsarbetet. Mer än trehundra brandmän miste livet under operationen.

Efter detta gick vi ännu en gång och tittade på minnesmonumenten utomhus. Det är verkligen en plats som framkallar många känslor.

En vit ros vid namnet betyder att det var den personens födelsedag.

Efter denna ganska tunga förmiddag kändes det skönt att strosa omkring i Greenwich Village och äta lunch på en uteservering. Vi avslutade vår New York-vistelse med en vandring på The High Line, en gångväg byggd på den gamla upphöjda järnvägen i The Meatpacking District. Den är flera kilometer lång och snyggt iordningställd med vackra planteringar, bänkar och gångstråk. Oerhört populär bland både New York-bor och turister.

Greenwich Village.
 
The High Line
 
Skulptur vid The High Line
Väggmålning sedd från The High Line.

Nästa morgon handlade vi mat i Port Washington innan vi kastade loss och gick söderut. Nu var det dags att lämna New York för gott och påbörja den långa resan till södern igen. 

2017-10-03
23:39:00

Block Island, Greenport och Shelter Island

Vi väntade ett par timmar med vår avfärd onsdagen den 27 september med en förhoppning om att dimman skulle lätta men det gjorde den inte. Vi fick lätta ankar och styra ut ur Newport i precis lika dålig sikt som vi kom hit. Åter igen fick vi bruk av vår radar för att se de mindre båtarna.

Karta över östra Long Island, Shelter Island och Block Isblock

Vi satte kurs mot Block Island som vi hört var en riktig pärla och så välbesökt att det ofta var svårt att få plats under högsäsong. När vi kom längre ut mot det öppna havet fick vi en stor men mycket lång dyning. Det var rester från orkanen Maria som fanns där ute på Atlanten men tack och lov långt från kusten. Annars var havet stilla eftersom vinden var obefintlig. Vi stävade på mot Block Island utan att se ett dyft. När vi gått cirka tjugo sjömil dök ön äntligen upp ur dimman och vi kunde gå in i den väl utprickade rännan som ledde in till New Harbor, en stor lagun, väl skyddad för alla vindar. Platsbristen visade sig inte vara något problem nu i slutet av september. Nästan alla bojar (och de var många) för tillfälliga besökare var lediga och på ankarplatsen låg endast två båtar. Vi ankrade på sju meters djup och fick bra grepp på första försöket. Vi såg inte så mycket av vår ankarplats på grund av dimman men vi kunde känna en tydlig, god doft av söta blommor, kanske kaprifol. Inte så dumt.

Dimman fortsatte att ligga tät resten av dagen så vi stannade ombord och fördrev tiden med att läsa, skriva och bearbeta bilder. Till middag denna kväll vankades färska kammusslor med saffranssås och pasta.

Dimmig morgon på Block Island

Torsdagsmorgonen mötte oss först med en tveksam sol som gjorde sitt yttersta för att driva bort dimman och efter en timme klarnade det äntligen. Vi sjösatte jollen och for in till byn. Det var en kvarts promenad in till samhället från New Harbor men väl där blev vi glatt överraskade. Byn hade många trevliga matställen och en alldeles utmärkt livsmedelsbutik med färskt, gott bröd, stort sortiment på grönsaker samt en fin delikatess- och köttdisk. Butiken hade också gratis kartor över ön som vi tog ett exemplar av. Sedan gav vi oss av på långpromenad.

Vindkraftverk utanför Block Island

Vi gick först inåt ön som var lite lagom kuperad med ängar och fält. Sedan vek vi av ner mot den södra kustlinjen, som är hög och brant. Vi klättrade ner för slänten och hoppades kunna fortsätta nere vid vattnet men tidvattnet var på väg in och vi insåg att det snart inte skulle vara mycket till strandremsa att vandra på så vi fick gå tillbaka och följa vägen uppe på klinten i stället. Utanför i havet stod USA:s första och hittills enda havsbaserade vindkraftspark. Den invigdes i december 2016. De ligger lite efter där, amerikanarna. Efter en stund kom vi fram till en fyr, Southeast Lighthouse. Det var en fin byggnad i tegel som man hade tvingats flytta 1993 för att den höll på att falla ut i havet på grund av erosion.

Mohegan Bluffs
Mohegan Bluffs igen
 
Southeast Lighthouse

När vi återkom till samhället efter två timmars vandring var vi både hungriga och törstiga så vi uppsökte en lunchrestaurang där vi åt väldigt goda lobster rolls, ett slags rostade dubbelmackor med hummersallad emellan. Mycket smaskigt.

Badhotell på Block Island
Ett av många fina, vitmålade hus med snickarglädje, Block Island.

Efter maten strosade vi runt i byn och tittade på gamla hamnen dit färjan kom. Här låg många fina gamla hotell i klassisk badortsstil. Mats hittade en butik som sålde vandringssandaler och köpte sig ett par nya. Det var i rättan tid för de gamla var helt utslitna.

Liten vik av den stora lagunen New Harbor.
Mats i jollen på väg ut till Isa.

Efter denna ansträngande shopping tog vi igen oss på ett kafé och åt en god glass. Sedan var vi nöjda med vårt turistande för denna dag och sökte oss tillbaka till Isa för lite slappande i sittbrunnen samt ett härligt bad. På kvällen friskade vinden ifrån norr till en 12-13 m/s och temperaturen sjönk markant. Vi kurade in oss i ruffen och tittade på en film på tv.

Solnedgång, Block Island
Stor vacker fjäril från Block Island. Dessa fanns i stort antal på ön.

Nästa morgon, fredagen den 29 september, blåste det fortfarande ganska mycket och det var en annan luft. Trots att solen steg och lyste från en klarblå himmel var det mycket kallare och en tydlig känsla av höst i luften. Vi ägnade förmiddagen åt att tvätta eftersom torkvädret var perfekt. Efter lunch tog vi åter jollen in och begav oss ut på en ny upptäcksfärd på ön. Denna dag följde vi den långa sandstranden som vette mot öster från byn. Eftersom det blåste från väst nu så låg stranden i lä och det blev en skön promenad i shorts och kortärmat. Vi gick hela vägen ut till fyren på den norra udden. Kustlinjen här var mycket lägre med en bred sandstrand och innanför den sandklitter. Ganska likt Anholt eller Läsö faktiskt.

Östra stranden. 
Sandklitter
 
Den norra fyren var byggd i granit och var fin den också. Tillbaka till byn följde vi vägen för klockan hade blivit mycket och vi ville komma ut till Isa innan det blev mörkt. I byn hade det nu kommit ganska många helgbesökare, det var ju fredagskväll. Barer och restauranger var fulla med folk. Vi såg också flera grupper med ornitologer, lätta att känna igen med sina stora kikare på stativ. Den kommande helgen sades vara en utmärkt helg för att titta på flyttfåglar. Block Island med sina många, långa stränder, små insjöar och ängar är en populär hållplats för flyttande fåglar.
Northen Lighthouse
 
Gammal lada på Block Island
Öns inre med dammar och buskage. Perfekt för fåglar.

Innan vi tog oss tillbaka till jollen kompletterade vi med lite färskt bröd och några andra matvaror. Ganska trötta i benen kom vi tillbaka till båten precis innan solen gick ner. Hungriga som vargar efter den långa vandringen fick det bli snabb matlagning denna afton. Efter maten sjönk vi nöjda ner i soffan.

Skylt på bryggan, Block Island
 Isa på svaj på Block Island. Ingen trängsel på ankarplatsen i slutet av september.

Tidigt nästa morgon lättade vi ankar och styrde ut från den skyddade lagunen. Det var en frisk, krispig morgon och för första gången på evigheter fick vi leta fram varma kläder. Både dunväst, mössa och handskar kom till heders igen. Mörka moln täckte snart himlen och vinden ökade. Vi slörade västerut för bara genua och gjorde god fart. Strax väster om Block Island såg vi något stort, konstigt i vattenytan en sjömil bort som efter ytterligare ett par minuter visade sig vara en ubåt, en riktigt stor en. Det finns tydligen en ubåtsbas här i närheten.

Möjlig ubåt? Till och med sannolik?

Vinden tilltog ännu lite till och vi hade tidvis 12-13 m/s. Det började regna och plötsligt kändes det som en höstsegling hemma i Sverige. Regnet övergick en stund i hagel och vi frös, ovana som vi var vid sådant väder.

Long Island avslutas åt öster med två långa landtungor, ungefär som en gaffel. Mellan dessa ”gaffelpinnar” ligger en ö som heter Shelter Island. Vi hade bespetsat oss på en liten hamn som heter Greenport och ligger på den norra av landtungorna men det visade sig vara för grunt för Isa utom i en svindyr marina som vi inte ville betala för. När vi seglade in i sundet mellan Greenport och Shelter Island mötte vi en träsegelbåt av skärgårdskryssarstuk med en svensk flagga på aktern. Vi tutade och vinkade såklart och de vinkade tillbaka. Lite förbryllade blev vi för båten kändes inte som en båt man seglar över Atlanten med dess låga fribord. Vi funderade på om det var någon som precis köpt en båt här för att senare frakta hem till Sverige. 

Vi gick runt Shelter Island för att ankra i en vik vi läst om, West Neck Harbor. På väg dit mötte vi ännu ett busväder, denna gång med hård vind och åska. Inloppet till viken var även det väldigt grunt och vi tittade spänt på ekolodet när vi styrde in. Det var inte många decimeter under kölen på det grundaste stället. Även om viken var väl skyddad för vågor från alla håll så var det inte så mycket lä för vinden som blåste hårt från nordost. Vi gjorde två försök att ankra men botten här bestod av mycket lös lera så ankaret åkte bara kana. Nu började klockan bli mycket och vi var trötta, kalla och hungriga. Vi var tvungna att hitta en lösning. Vi ringde till Shelter Island Yacht Club och frågade om vi kunde få en boj hos dem för en natt och det gick bra. Sagt och gjort, tillbaka till den västra sidan av ön till Dering Harbor och där mötte en gosse från klubben i en båt och visade oss till en boj. Äntligen! Solen gick ner precis när vi förtöjt och vi kröp ner i ruffen och satte på värmaren. Åh, så skönt! Nu blev det middag och ett glas rödvin för att tina upp oss.

Fin öppen spis i Shelter Island Yacht Clubs hus.

Den hårda vinden lade sig under natten och vi vaknade till en strålande höstmorgon med klarblå himmel och en svag bris. När solen steg blev det lite varmare och vi sjösatte genast jollen för att åka in till land. Vi skrev in oss på Yacht-klubben och fick visa upp vårt medlemskort från GKSS. De välkomnade gärna besökande båtar men bara sådana som var medlem i någon annan segelklubb. De blev lite imponerade av vårt GKSS-kort och att vi seglat från Sverige. Det var inte ofta de hade gästats av någon utländsk båt, förstod vi men klubben hade faktiskt en svensk medlem, nämligen en båtbyggare vid namn Anders Langendal som bott i Greenport i decennier och var svensk. Han hade även två vuxna söner med i företaget. Vi funderade på om det var dessa vi sett med den svenskflaggade träbåten igår? Vi pratade en stund med herrarna i klubbhuset och de var väldigt trevliga och visade lokalen för oss. Klubben hade grundats i slutet av 1800-talet och den äldsta delen av klubbhuset var från den tiden. En mysig storstuga med öppen spis som de hade tänt en brasa i.

Mats på färjan från Shelter Island till Greenport.

Efter besöket på klubbhuset promenerade vi några hundra meter bort till färjeläget och köpte polletter till färjan. Enkel resa kostade 2 dollar per person. Färjan gick varje kvart och tog inte mer än tio minuter. Över på Long Island och Greenport vandrade vi runt och insöp atmosfären. Greenport visade sig vara en mysig småstad som denna soliga söndag lockade massor av turister. Det var fullt av folk på kaféer och restauranger. Vi passade på att sträcka på benen ordentligt och hann se det mesta av staden och dess omgivningar innan vi slog oss ner på stadens och faktiskt hela USA:s (om vi skall tro deras reklam) äldsta restaurang som drivits av samma familj sedan 1870. Claudio’s hette den och den inre delen av lokalen som också hyste en lång bardisk var från den tiden. Vi åt var sin fiskrätt och de smakade båda alldeles utmärkt. Efter lunchen satt vi en stund och bara njöt av höstsolen nere vid vattnet. Nära strandlinjen fanns en stor, mycket gammal klassisk karusell med hästar i trä målade i vackra färger. De hade byggt ett glashus runt den för att skydda den mot väder och vind och den var välbesökt. Både barn och vuxna åkte med karusellen, som kallades Grumman Carousel.

Grumman Carousel, Greenport.

Fram på eftermiddagen tog vi färjan tillbaka efter att ha handlat lite färskvaror på IGA som låg praktiskt mitt i Greenport. Lyckliga blev vi när vi såg att de hade Wasa knäckebröd. Det hade vi inte sett nu på ett tag så det fick bli ett inköp.

Fin kväll i Isa med tidig middag i sittbrunnen innan solen hann gå ner. Den försvann bakom träden vid halv sju och vid halv åtta var det helt mörkt. Det märktes minsann att det var 1 oktober och att hösten hade anlänt.