14:36:14
Portvin och charmiga hus
Lördagen den 27 augusti lämnade vi Baiona för nya mål. Vi fick motorsegla några timmar för vinden var näst intill obefintlig. Dessutom hade vi dimma så turen räknas väl inte till de allra mest njutbara. Vi fick vara uppmärksamma och ha god utkik, för i dimman var det svårt att se både små fiskebåtar och deras redskap som förekom i stort antal. Så småningom glesnade i alla fall dimman och vi fick en akterlig vind så att vi kunde rulla ut segel och stänga av motorn. Det kändes som alltid väldigt skönt.
Vid halvsju-tiden på kvällen styrde vi in i mynningen på floden Douro efter tio timmar och 65 NM. Här ligger staden Porto, vår första anhalt i Portugal. Douro Marina som ligger en liten bit in på den södra flodbanken var ett trevligt och välskött ställe med mycket hjälpsam personal. Deras engelska var dessutom alldeles utomordentlig, vilket onekligen underlättar kommunikationerna. Vi fick senare klart för oss att Portugal, liksom Sverige, inte dubbar filmer och serier utan textar dem och vi misstänker att detta kan vara ett skäl till att portugiserna verkar vara betydligt bättre på engelska än sina spanska grannar.
Vi orkade inte ut på något turistande den kvällen utan åt middag i båten och tittade sedan på ett avsnitt av Downton Abbey. Mysigt det med.
Söndagsmorgonen den 28 augusti var vi laddade för att se Porto. Vi promenerade inåt staden utmed den södra flodstranden. Det var fin strandpromenad väg hela vägen och massor av spänstiga människor som löptränade eller träningscyklade. Ute på vattnet såg vi flera roddkanoter och kajaker. Över huvud taget var det en väldig aktivitet överallt.
Efter några kilometer kom vi till det område där alla portvinshusen har sina provnings- och lagerlokaler. Vi bestämde oss för att prova huset Churchills viner eftersom vi kände till dem hemifrån och gillade dem. Sagt och gjort, klockan elva på förmiddagen blev det provning av fem olika portviner, allt ifrån ett svalt vitt vin, till en tjugo-årig vintage. Det godaste var dock en tjugo-årig tawny med bärnstensfärg och ljuvlig nötaktig rondör. Det var ett smart drag att vara så tidiga för vi hade hela provningslokalen för oss själva och fick den unga kvinnliga provningsledarens fulla uppmärksamhet. Hon förevisade även den fantastiska källaren där vinerna lagrades på olika storlekar av fat.
Eftersom vi redan hade en Churchills Tawny ombord handlade vi istället ett par flaskor av det femton-åriga vita som var en fräsch och för oss ny upplevelse. Det serverades väl kylt och var enligt vår unga ciceron det som portugiserna själva föredrog om sommaren.
Efter denna trevliga timma i det svala portvinshuset, fortsatte vi vår upptäcksfärd. Staden breder ut sig på båda sidor om floden och den gammal, hög bro i fackverk binder ihop de båda sidorna. Bron har i själva verket två våningar, en lägre där bilar är tillåtna och en mycket högre upp där spårvagnar och gångtrafikanter ges företräde. Båda flodbankarna är branta och husen klänger på bergssidorna.
Vi gick bron över till norra sidan och hittade efter ett tag en restaurang med fin utsikt över floden. Vi åt en god lunch med grillade kräftor, stekt svamp, sallad och bröd. Enkelt men gott. Vi vandrade sedan runt och fascinerades av den något vildvuxna bebyggelsen. Tyvärr verkade många av de gamla husen vara övergivna och befann sig i olika grader av förfall. Det tycks råda brist på kapital för att renovera och ta hand om de vackra byggnaderna. Även på södra sidan där den merkantila verksamheten har sitt säte är många hus förfallna.
Efter en kopp kaffe på ett kafé i en park började fötterna längta efter vila och vi styrde stegen tillbaka till marinan. Efter några timmars välbehövlig vila åt vi middag på en liten lokal restaurang och serverade underbart god grillad fisk. Det blev en utmärkt avslutning på en härlig dag i Porto.
