S/Y Isa

2016-07-29
19:26:42

Högt torn och gamla krigsskepp

Onsdagen den 27 juli hade vi tänkt segla vidare men morgonen mötte oss med hård, västlig vind och duggregn så vi beslutade att avvakta en dag. Vi tillbringade förmiddagen med att bara mysa i ruffen, fika och läsa. Det kändes inte alls dumt faktiskt. Efter lunch hade det slutat regna och vi gav oss ut på vandring utmed en fin strandpromenad österut bort från Brighton till en liten by som heter Rottingdean. Det branta kalkstensstupet reste sig ovanför oss och gav faktiskt lä trots att vinden låg på från havet. Stupet var bevuxet här och var med kalkälskande örter och fullt med flintastenar i olika fantasifulla former var insprängda i den lösare kalken. På sydsidan brusade vågorna mot den steniga stranden. En vacker och trevlig promenadväg.

Efter kaffe med glass på ett litet trevligt kafé i Rottingdean, vände vi åter mot Brighton. Efter middag i båten kom svenska Rebecka och hennes lilla Emma på besök. Vi hade en mysig pratstund med dem. Resten av familjen, d. v. s. pappa Anders och åttamånaders Alice var kvar i deras båt Forza för lilla Alice sov.

Torsdag 28 juli klockan halv sex var vi uppe och förberedde snabbt vår avfärd från Brighton. Vinden hade dött helt och vädret såg lovande ut med glimtar av sol så vi bestämde oss för att fortsätta västerut, trots bristen på vind.  Eftersom det antingen blåser friskt från väst eller inte alls så får man välja och vi ville gärna röra på oss så järngenuan fick jobba. Dagens ben var förhållandevis kort, bara 42 NM. Vi hade medström och lugnt hav så det gick fort. Strax efter tolv lade vi till i Gosport Marina tvärs över sundet från Portsmouth.  De flesta platserna för gästande båtar fanns på denna sida med det går en färja över till Portsmouth-sidan var sjunde minut så det gick kvickt att ta sig över. Flytetyg av alla de slag trängdes på vattnet utanför Portsmouth, bland annat en av de få kommersiella svävarna som är i bruk. Mudderverk, pråmar, fartyg, snabba färjor och ett stort antal seglare var det också så det gällde att vara koncentrerad när man stod till rors.

 

När vi tagit oss över sundet promenerade vi på Gunwharf Docks där de byggt ett marint centrum med butiker, restauranger och barer. Vi kunde inte heller motstå att åka upp i det 170 meter höga tornet Emirates Spinnaker Tower för att få en vidunderlig utsikt åt alla håll. Tornet har funnits sedan 2005 och påminner om Burj al Arab i Dubai. Mycket stiligt tyckte vi, både på dagen och på natten.

 
 

Efter denna hisnande upplevelse stillade vi vår hunger med att gå och äta indiskt alldeles vid tornet. God mat och en King Fisher Draught kompletterade dagen innan vi åter tog färjan över till Gosport.

 

Fredag morgon laddade vi för att vara kulturella och tog åter färjan över sundet. Vi gick till det marinhistoriska centret som låg strax intill och gick på flera av de muséer som finns där, bland annat HMS Warrior som var ett slagskepp från 1800-talet och det äldre HMS Victory som var Lord Nelsons skepp vid slaget vid Trafalgar. De hade även en utställning om ett av de stora sjöslagen under första världskriget, slaget vid Jutland i maj 1916 utanför norra Jylland. Vid detta slag dog över två tusen tyska marinsoldater och mer än sex tusen brittiska. Strömmar förde med sig döda män så långt som till svenska västkusten och det finns ett flertal anonyma gravar i Bohuslän för dessa stackare som flöt i land.

 

Det fanns många fler saker att se för den intresserade men vi nöjde oss med detta för tillfället.

2016-07-26
19:53:00

Dovers vita klippor och piren i Brighton

Fredag eftermiddag den 22 juli kändes det som vi var klara med Scheveningen och vi kastade loss klockan fyra. Vi hade en fin nordlig bris och satte omedelbart segel utanför hamnen. Följde först land söderut och passerade efter ett par timmar inloppet till en av Europas största hamnar, Europort i Rotterdam. Det finns en särskilt utvald zon nära inloppet där de vill att korsande trafik skall hålla sig och detta följde vi till punkt och pricka. Det var förstås massor av fartyg på väg både in och ut så det kändes lite som att försöka springa över en motorväg, men vi hittade en lucka och kunde sedan på den södra sidan styra utåt i det utrymme som kallas Inshore Traffic Zone. Vi hade handlat nya översiktskort på papper över södra Nordsjön och Engelska kanalen i skeppsbutiken i Scheveningen och dessa var nu guld värda då det gällde att planera bästa tänkbara väg vidare västerut. Vi följde en av de rekommenderade vägarna mot södraöstra England och fick härlig segling med halvvind i 6-9 m/s. Vi gick förbi flera områden där de större fartygen ankrade för att invänta just deras tidslucka för att lasta eller lossa i någon av de stora hamnarna. När man ser alla dessa fartyg inser man att rederi- och sjöfartsnäringen är gigantisk.

 

Mitt i natten kom sedan nästa nervösa passage av den stora syd-nord-leden från Engelska kanalen. Åter gällde det att hitta en lucka för att korsa tryggt. För säkerhethets skull hade vi tagit in seglen och gick för motor för att kunna variera farten efter fartygen. Väl över på den västra sidan styrde vi söderut igen. Vinden hade tyvärr nästan dött ut nu så det blev till att motorsegla. När morgonen kom fick vi åter lite vind och seglade vidare men med strömmen emot gick det inte så fort ett antal timmar. Inte förrän vi närmade oss Dovers vita klippor vände strömmen och vi fräste fram i 10 knop! Härligt!

 

Vi anlöpte Dover halv tio på morgonen lokal brittisk sommartid och hamnade mitt en svärm av färjor från Frankrike. Avvaktade utanför hamnen för att hålla undan för inte mindre än fem färjor på väg in och ut. Vi blev anvisade att anlöpa den enorma hamnen genom den västra öppningen och kunde där sedan snabbt komma in den delen av hamnen som marinorna är belägna. Via VHF-radion fick vi veta att vi kunde gå in i Granville Dock som stängs med port under lågvatten. Det passade oss bra och vi kunde lägga till på en perfekt plats i den skyddade hamnen.

Det visade sig att vi hade prickat in The Dover Days som var någon typ av sommarfestival. Strandpromenaden var full av folk som handlade spunnet socker, ballonger, korv, öl, glass och mycket annat. Det var live-musik från scener och ett litet tivoli. Engelsmän och turister såg ut att roa sig kungligt. Vi strosade vidare in till själva centrum. Tittade på ett par gamla kyrkor men annars var inte staden så värst imponerande. Den största attraktionen utgörs nog av den gamla borgen uppe på klipporna ovanför staden men vi hade inte riktigt energin för att gå upp dit denna eftermiddag.

I stället handlade vi lite färskt bröd och frukt och återvände till Isa för att få en tidig kväll.

Redan klockan sex nästa morgon, söndagen den 24 juli, lämnade vi Dover för lågvatten var i antågande och därmed stängda portar till marinan. Som reglerna krävde av oss ropade vi upp Port Control och begärde att få lämna, vilket vi fick omedelbart. Inte lika många färjor så här tidigt på morgonen, tack och lov.

Utanför hamnen blåste det en frisk sydvästlig vind på sju till nio m/s. Vi satte segel och började kryssa eftersom sydväst just var den riktning som vi tänkte oss. Det blev en lång, lång dag med många stagvändningar allt jämt som den engelska sydkusten närmade eller fjärmade sig omväxlande. Hela denna kustlinje är mestadels brant med en smal remsa land längst nere vid vattnet. Vi passerade en rad kustsamhällen, bland annat det berömda Hastings där Vilhelm II av Normandie besegrade kung Harald Godwinson i oktober 1066. Vilhelm styrde sedan England tills 1087.

Vi ville gärna nå Brighton innan kvällen, vilket vi också lyckades med, men tyvärr kom vi tjugo minuter för sent till marinans öppning för lågvatten skulle strax inträffa och därmed var inloppet för grunt för Isas djupgående. Det kändes tufft när de rekommenderade oss att vänta utanför i nästan två timmar. Den kortaste vägen mellan Dover och Brighton är 65 nautiska mil och vi hade i och med vårt kryssande avverkat hundra NM!

Nåväl, inget att göra. Vi fick vackert cirkulera utanför medan vi lagade middag och åt under det att mörkret sänkte sig. Halv elva kunde vi så äntligen styra in. Tidvattnet forsade in med oss och det var otäckt och nervöst att styra rätt i den smala muddrade rännan mellan bojar, vars ljus inte alltid fungerade. Väl inne i hamnen fick vi hjälp av några snälla seglare att hitta en plats där vi kunde förtöja. Det var inte lätt det heller i 10 m/s sidvind och ström. Utmattade gick vi bums och lade oss.

 
 

Måndagen den 25 juli ägnade vi åt att sova ut och röja upp i båten. Vi flyttade även till en bättre plats. På kvällen testade vi en av fiskrestaurangerna och blev nöjda med maten, calamares, tonfisk och lax.

 

Efter frukost på tisdagen den 26 juli promenerade vi utmed strandpromenaden västerut till Brightons berömda pir. Längst ut finns ett nöjesfält med åkattraktioner och det finns även gott om barer, kaféer och restauranger. Vi tog en fika i solen på piren men hoppade över tivolidelen. Sedan strosade vi vidare in till centrum som visade sig vara väldigt trevligt med flera parker och en del kulturbyggnader. Många mysiga små affärsgator fanns det också och ett oändligt stort antal näringsställen. Något college i staden hade examensdag och parken vid Royal Pavillion kryllade av unga lyckliga nybakade studenter med sina typiska hattar och slängkappor. Vi köpte några småsaker och intog lunch på en vietnamesisk krog. Mycket goda nudlar.

 

Tillbaka i båten fick vi besök av en svensk familj som seglade med två småbarn, fyra år respektive åtta månader. Tuffa måste jag säga. Det är inte världens mest familjevänliga vatten dessa och vi har inte sett många barnfamiljer annars.

2016-07-22
13:42:05

Sjörövarnäste, fyrskepp och fullmåne

Söndagen den 17 juli lämnade vi Helgoland klockan 06:00 i svag, västlig vind. Vi gick för motor till att börja med men när vinden ökade till 5-6 m/s, satte vi segel. I dessa farvatten är det mycket att ta hänsyn till. Dels tidvatten och strömmar och dels hårt trafikerade fartygsleder som vi endast får korsa vinkelrätt och annars hålla oss utanför. Vi kunde nästan sträcka mot vårt mål Borkum men tyvärr förlorade vi den mesta av höjden när vi blev tvungna att korsa den nästa 10 NM breda fartygsleden närmast kusten. Kryssade sedan vidare västerut. Som väl var hade vi strömmen med oss nästan hela vägen fram till sjömärket vi behövde runda och som utmärker spetsen av det kända revet Borkumriff. Strömmen vände strax innan vi nått dit och sista sträckan västerut blev en seg historia med både vind och ström emot. Desto fortare gick det när vi väl hade rundat. Då kunde vi slöra på bara genuan och med flera knops medström in i rännan till hamnen på Borkum. Trötta la vi till klockan åtta efter fjorton timmars segling och 87 avverkade NM.

Själva hamnen såg ut som en avdankad torpedsbåtshamn från någon gammal film om kalla kriget. Enorma flytpontoner i betong där det låg lots- och arbetsbåtar. Längst in på två av pontonerna var avsedda för fritidsbåtar. Det var många båtar i hamnen för vi kom in precis efter en stor eskader men vi fick ändå en bra plats utanpå en kraftig, holländsk motorbåt av den traditionella sorten. Denna måttligt charmiga hamns enda attraktion var förutom att erbjuda en skyddad kaj var det vackra gamla fyrskeppet Borkumriff som låg förtöjt vid en av kajerna. Vi ordade en snabb middag och sedan kröp vi nöjda till kojs.

 

Måndagsmorgonen välkomnade oss med solsken och vi ägnade förmiddagen åt tvätt och städning av båten. Sedan promenerade vi utmed havet hela vägen till byn, vilket är cirka 6 km. Om hamnen var en avkrok så var samhället raka motsatsen. Långa badstränder med massor av typiska korgsoffor i glada färger som man sitta i och titta på havet. Fina, gamla badhotell låg med utsikt över stränderna och massor av kaféer, barer och restauranger kantade strandpromenaden. På sandreveln längre ut låg en stor grupp sälar och vältrade sig vällustigt i solskenet. Turister i alla åldrar badade, solade, promenerade och satt på restaurangerna. Vi avnjöt en sallad på ett av kaféerna innan vi handlade mat och tog det gamla smalspåriga tåget tillbaka till färjeterminalen som låg nära vår hamn.

 
 

I slutet av 1300-talet var Borkum ett tillhåll för sjörövare. Bland andra hade den kände rövaren Klaus Störtebeker tidvis sin bas på ön. Enligt legenden fångades denne sjörövare 1401 utanför Helgoland och fördes till Lübeck där han avrättades genom halshuggning. Det berättas att han hade avtalat med sina banemän att de av hans rövarbröder som han lyckades gå förbi efter att hans huvud skilts från kroppen skulle slippa straff och omedelbart sättas på fri fot. Han lär ha lyckats promenera förbi elva man utan huvud och dessa män vann alltså friheten åter. Hmm… en verklig skröna är det nog men underhållande.

 

Borkum stoltserar med två fina fyrtorn, ett större från 1879 som är 60 meter högt och ett mindre som byggdes 1887 och är 28 meter. Det är det stora som är avbildat på foton ovanför. Dessutom har som sagt det vackra fyrskeppet Borkumriff legat på det långa revet ända till 1988 då det ansågs överflödigt. Skeppet har funnits i fyra olika upplagor och det första lades ut på revet redan 1875.

Tisdagen den 19 juli lämnade vi Borkum klockan halv elva på förmiddagen, strax innan högvatten. Det gav oss ganska snart härlig medström vidare västerut. Första timmarna låg havet som en spegel och vi fick låta dieselmotorn göra jobbet, men snart kom vind och den var ostlig för omväxlings skull. Härligt att slippa bidevind! Vi saxade storsegel och genua på var sin sida och fick fin fart. Mot kvällen hade vi nått Teschelling som är en av de nederlänska frisiska öarna och där kunde vi så smått börja styra söderut och därmed öka farten ytterligare genom att plattlänsen övergick i slör. Vi hade trevligt sällskap under färden av både nyfikna sälar och lite mer blyga tumlare.

 

Eftersom vinden var idealisk att segla söderut på så hoppade vi över Teschllingen som vi annars hade hört skulle vara en riktig pärla. I stället så fick vi en fantastisk nattsegling med slör till halvvind 7-9 m/s från ost. Det kunde inte vara bättre! Solen satte sig vackert i havet och på andra sidan steg fullmånen upp. De sex timmar som vi hade medström gjorde vi åtta till nio knop över grund.

Vid nio-snåret på onsdagsmorgonen styrde vi in i Scheveningen som ligger alldeles utanför Haag i Nederländerna efter 152 nautiska mil. Hamnen var en hektisk marina med massor av båtar men vi blev anvisade en bra plats av hamnkaptenen. Under förmiddagen steg temperaturen till över trettio grader och denna onsdag blev den varmaste hittills på vår ganska kylslagna seglats så här långt. Vi tog en varm promenad till den jättelånga och breda sandstranden en bit från hamnen och badade ett par gånger. Tyvärr hade strömmarna fört med sig en typ av brännmanet, kompassmanet, i stor mängd så man fick titta noga innan man gick ut i vattnet.

Kvällen avrundades med ett restaurangbesök där vi åt gott och fick en svalkande öl.

Torsdagen den 21 juli ägnade vi åt att fixa olika saker ombord samt leta upp en bra sjötillbehörsbutik. Det är alltid något som måste fixas på en båt. På kvällen kom våra holländska vänner Rob och Els på besök. Det blev en glad afton i sittbrunnen tillsammans med dem.