S/Y Isa

2018-07-29
12:50:00

In i Östersjön

Efter vår härliga midsommarafton i Dover med vandring på de vita klipporna och Jansson och sill i sittbrunnen kastade vi loss vid sju. Vi fick vänta på klartecken från Port Control en stund innan vi fick lämna hamnen och blev tillsagda att göra en lång lov runt det östra inloppet så att alla fartyg som löper in och ut där får chans att se oss i tid.

Halv åtta var vi alla fall ute ur hamnen och på väg åt nordost. Vi började med att följa den engelska kusten åt norr och fortsatte sedan lätt åt nordost utanför trafikseparationszonen. Det blåste nästan inget så det blev motorgång. Så småningom korsade vid trafikseparationsleden vinkelrätt som man skall. Sedan gick vi upp mot den holländska kusten och nästa elddop som var inloppet för alla fartyg till Europort, d.v.s. Europas största hamn Rotterdam. Det hade hunnit mörkna när vi kom dit så det blev en något nervös passage men allt gick bra och nu var de värsta trafikzonerna avklarade. Vi fortsatte förbi Scheveningen och på efternatten fick vi vind och kunde äntligen sätta segel. Vi hade fin segling med nordvästlig vind 7-8 m/s under förmiddagen vilket gav oss en dikt bidevind och tvingade oss till något enstaka slag. När vi vid lunchtid nästa dag passerade passerade Den Helder och ön Texel trodde vi att vi skulle kunna falla av något och få en bekvämare segling men tji fick vi. Vinden vred mer mot nordost och ökade dessutom så det blev en ganska stökig eftermiddag och natt med krabb motsjö, vindar på 12-13 m/s och kallt och mulet väder. Vi såg inte många andra båtar men vi mötte faktiskt tre av båtarna på sista benet av Volvo Ocean Race. Den båt vi mötte först var Dong Feng som mycket riktigt också var först i mål i Scheveningen och även blev totalsegrare i kappseglingen runt jorden.

Dong Feng på väg mot etappseger i Volvo Ocean Race.

Ganska slitna och frusna den andra morgonen valde vi bort att gå till Helgoland som vi först tänkt eftersom det skulle ha inneburit ytterligare tjugo sjömil rakt mot vind och vågor och dessutom mitt i den trafikerade fartygszonen. Vi följde istället land och gick vidare in i Elbes mynning till Cuxhaven där vi utpumpade kunde lägga till vid bryggan innanför den kraftiga piren.

Färgglada cyklar i Cuxhaven.

Resten av den dagen gick till att vila oss och röja upp i båten. Det hade inte blivit jättemycket sömn föregående natt så efter en enkel middag på båtklubben kröp vi till kojs.

Några vackra byggnader i Cuxhaven.
 
Nästa morgon gick vi in till staden för att handla mat och titta på vad som fanns att se. Själva hamnen var ganska trevlig med en hel del folk på restauranger och strandpromenad. Centrum var inte så stort men det fanns en lång gågata med många trevliga kaféer. Cuxhaven blev som de flesta tyska städer svårt bombat under andra världskriget så det finns inte så mycket gammal bebyggelse kvar men några pärlor hittade vi som det gamla apoteket. Det hade inredningen kvar från början av förra seklet, vackert renoverad. Efter att ha vandrat runt en dryg timme tog vi en fika på ett av ställena på gågatan och kunde till vår förnöjelse sitta utomhus för solen tittade fram.
Gamla apoteket i Cuxhaven.
Fika på gågatan.

På kvällen blev vi bjudna på sill och Janssons frestelse i grannbåten hos en trevlig svensk med namnet Göran. Han inväntade sin fru för vidare färd ut på Nordsjön med deras Najad. Det blev en angenäm afton med god mat och trevligt sällskap.

Cuxhavens hamn.

Nästa morgon lämnade vi Cuxhaven och gick med inkommande tidvatten de sista sjutton sjömilen upp för Elbe till Brunsbüttel där vi omedelbart kunde köra in i slussen till Kielkanalen. Slussningen gick bra och vi kunde fortsätta vår färd i godan ro, utan tidvatten och strömmar. Kändes faktiskt lite lyxigt.

Stora fartyg på Kielkanalen…
…och små.
 
Lantlig utblick från Isa på Kielkanalen.
Ett av många små färjelägen vi passerade. 

Vi bestämde oss för att stanna för natten på samma ställe som sist, d.v.s. i den lilla sidokanalen vid Oldensbüttel. Det är ett mycket lantligt ställe och det fanns inga faciliteter annat än en träbrygga att förtöja vid men det var rofyllt och stilla. Eftersom klockan inte var så mycket tog vi en promenad bort till färjeläget och åkte färjan över Kielkanalen till själva byn Oldensbüttel. Byn var inte stor men byborna hade satt upp ett tält där man hade en storbildsskärm för att se fotbollsmatcherna i VM. Just denna kväll spelade Tyskland en avgörande match mot Sydkorea som de förlorade. Samtidigt vann Sverige sin match mot Mexiko vilket ledde till att Tyskland kom sist i gruppen och därmed åkte ur VM redan efter grundspelet. Vi behöver väl knappast säga att stämningen i tältet blev allt mer dyster. Vi drog oss diskret tillbaka innan matchen var slut och promenerade tillbaka till vår fridsamma förtöjningsplats.

Byn Oldensbüttel med tältet där byborna tittade på fotbolls-VM.
Vår förtöjningsplats i sidokanalen nära Oldensbüttel.

Nästa morgon fortsatte kanalfärden under lugna förhållanden och vi slussade ut i Östersjön vid halv två. Vi girade styrbord mot Kiels centrala delar och fick en gästplats rakt under hamnkaptenens utkikstorn i Düsternbrooks Marina. Inte många gästplatser här men centralt och trevligt. Vi hann med att strosa hela vägen in till staden utmed kajen som var omgjord till ett tilltalande promenadstråk med folkliv, bad, båtsport och restauranger. Efter att ha handlat lite mat satte vi oss på ett strandkafé och njöt av solskenet, folklivet och en kall öl. Ungdomar badade, folk paddlade kajaker och paddleboards, några seglade jolle och ett gäng spelade kanotvattenpolo. Det såg kul ut! Små korta kajaker som de vände blixtsnabbt och en boll som skyfflades med paddeln mot målen.

Isa i den stora slussen i Östersjöänden av Kielkanalen.
2018-07-06
12:47:02

Klippor vita som snö och gammal riddarborg

Klockan åtta på morgonen den 19 juni lade vi loss från Hamble Point Marina och gick med tidvattnet ut ur The Solent åt öster. Det blåste en fin sydvästlig bris på 7-8 m/s som gav oss en fin slör hela dagen till Brighton dit vi anlände vid halv fyra. Detta var en perfekt ankomsttid med avseende på tidvattnet. Visa från vårt tidigare besök för två år sedan visste vi att det var för grunt att gå in i hamnen från två timmar före till två timmar efter lågvatten. Nu anlöpte vi en timme före högvatten efter seglade 56 sjömil. Mitt i det smala inloppet jobbade ett mudderverk för fullt. Vi tittade skeptiskt på öppningen och undrade vilken sida vi kunde tänkas passera på men en båt strax före oss visade att det gick att gå söder om mudderverket så det gjorde vi också. Det var ganska nervöst att gå in i den smala öppningen med stora vågor utanför piren och starka strömmar men allt gick bra och vi blev hänvisade på radion till en plats långt in i den mycket stora marinan. Det var en jättebra plats på nocken av en av de många flytbryggorna så det blev en enkel tilläggning.

Efter att ha förtöjt och kopplat in elen tog vi en promenad i omgivningarna och handlade mat i den stora livsmedelsbutiken som ligger på bekvämt gångavstånd. Sedan avnjöt vi en cider på en av uteserveringarna i marinan innan vi sökte oss tillbaka till Isa för att laga middag.

En cider på ett av de många serveringsställena i Brighton Marina.

Nästa morgon avgick vi åter klockan åtta vid högvatten för att åter kunna njuta av lite medström mot nästa mål som var Dover. Först hade vi slör i den sydvästliga vinden men fick senare plattläns när kusten böjde av lite åt norr. Vi valde åter att spira ut seglen åt var sitt håll. Vinden ökade till 10-11 m/s så vi forsade fram den sista biten. Dagen var råkall och när vi närmade oss Dover kom det dimma. Som väl var blev den aldrig riktigt tät. När vi hade cirka tre sjömil kvar blev vi uppropade av Dover Port Control. De ville veta om vi var en yacht och vilken destination vi hade. Vi hade redan tidigare ringt till Dover Marina och bokat plats så vi meddelade att jo, vi var en yacht och vi tänkte oss in i marinan. Mannen i radion var ytterst trevlig, hjälpsam och tydlig och bad oss åter ropa upp Port Control när vi hade ett par hundra meter kvar till det västra inloppet. Det är den enda öppningen som fritidsbåtar är tillåtna att använda till Dovers hamn. Vi fick omgående tillåtelse att gå i ytterhamnen och sedan fortsätta till nästa ljussignal där vi åter hade radiokontakt med Port Control. Där fick vi dröja lite för en bogserbåt var på väg ut men sedan kunder vi gå in till marinan. Också denna marina kan man bara angöra vid högvatten samt några timmar före och efter. Sedan stängs den helt med stora portar. Det finns dock en flytbrygga för båtar som kommer vid lågvatten utanför portarna. Att gå in och ut i Dover är en hel konstart men så är det också Storbritanniens mest trafikerade hamn och myndigheterna vill noga övervaka alla rörelser för att inga olyckor skall ske.

Vi närmar oss Dover och dimman lurar över de vita klipporna.

Lyckligt inne i marinan pratade vi med hamnkapten på en annan VHF-kanal och blev hänvisade till en bra plats alldeles innanför de stora portarna. Så skönt att ha avverkat hela Englands sydkust! Trötta och ganska frusna kröp vi in i kajutan och satte på värmaren. Ikväll blev det middag inne i båten och inte i sittbrunnen som brukligt.

Dovers väl tilltagna hamn nedanför de vita kalkstensbranterna.

Nästa morgon torsdagen den 21 juni tog vi sovmorgon för vi hade bestämt oss för att stanna i Dover i tre nätter eftersom vindprognosen hade spått mycket blåsigt i två dagar framöver. Förmiddagen ägnades åt båtvård och städning och på eftermiddagen gick vi upp till Dover Castle som ligger öster om hamnen uppe på klipporna. Det var en ovanligt fin gammal borg med anor ända från första århundradet efter Kristus. Borgen såg ut som en riktig riddarborg och vi kunde lätt föreställa oss skramlande rustningar och nobla riddare till häst. Vädret hade dessutom förbättrat sig och solen strålande från en klarblå himmel även om vinden var frisk och lite kylig.

Dover Castle.
Saint Mary´s Church uppförd de första decennierna på 1000-talet till vänster och det romerska fyrtornet Pharos byggt första århundradet efter Kristus till höger.
Fyren sedd från en annan vinkel.
 Great Tower ser ut som en riktig riddarborg. Den byggdes efter att Wilhelm Erövraren hade invaderat Brittiska öarna 1066.

Efter detta åt vi middag på en spansk-mexikansk restaurang och sedan gick vi på bio och såg Ocean’s Eight. Filmen var väl inte högsta kvalitet men ändå underhållande och det var kul att gå på bio.

Stranden och strandpromenaden i Dover.
Blåeld och andra kalkälskande blommor prydde strandpromenaden.

Nästa dag, fredagen den 22 juni var midsommarafton. Vädret var åter igen strålande med klarblå himmel och vi bestämde oss för en riktig långpromenad uppe på de berömda vita klipporna som sträcker sig många kilometer åt båda hållen från Dover. Vi valde att gå österut mot byn St. Margaret. Det fanns ett besökscentrum en liten bit bortanför hamnen uppe på berget och fina stigar att följa. Utsikten över havet och det böljande landskapet var strålande och på andra sidan sundet såg vi Frankrike. Vi gick förbi fyren South Foreland Lighthouse och fortsatte fram till byn St. Margaret. Själva byn var inte så mycket att se men det fanns en trevlig strand nedanför kalkstensstupet med en pub och en del badande människor.

Dovers vita klippor erbjöd väldigt trevliga promenadstigar med härlig utsikt över Dover Strait och ända till Frankrike på andra sidan sundet.
 

Vi vände åter mot Dover och stannade på vägen tillbaka vid fyren och tog en fika i solskenet. Det var härligt att sitta där och dricka kaffe och njuta av utsikten. Många blommor växte på ängarna, även orkidéer. Det är många växter som älskar kalkstensgrunden.

Fyren South Foreland Lighthouse.
Trevlig fika kunde man köpa i fyren i Ruth’s Teahouse.

Tillbaka på Isa lagade Marie en Janssons Frestelse och lade in sill som vi avnjöt på kvällen i sittbrunnen i solskenet. Klart bättre midsommarmat än förra året i Norfolk.