S/Y Isa

2017-02-28
19:52:00

Ödlor och karneval

Efter en vecka på Antigua var det dags att segla igen. Siktet var inställt på Saint Martin och eftersom distansen dit var 90 sjömil så bestämde vi oss för att nattsegla för att inte behöva angöra i mörker. Det är ljust mellan klockan sex på morgonen och halv sju på kvällen, vilket bara ger drygt tolv timmar för segling i dagsljus. Vi brukar räkna med en medelhastighet på sex knop vilket ger oss en räckvidd på cirka 70 NM under en dags segling. Ibland går det förstås mycket fortare men det vet vi aldrig i förväg. Alltså avseglade vi från Jolly Harbour halv fem på eftermiddagen.

Vinden var till att börja med svag så vi fick motorsegla en timme eller två men sedan tog den sig och vi fick en härlig slör upp till Saint Martin. Vi såg många av öarna glittra i mörkret när vi passerade, till exempel Nevis, Saint Kitts och Saint Barts.

Saint Martin är sedan 1648 delad mellan två länder, en fransk del som kallas just Saint Martin och en nederländsk del som följaktligen kallas Sint Maarten. Öns totala yta är 87 kvadratkilometer (lite mindre än halva Orust), och den är därmed världens minsta befolkade territorium som är delat mellan två nationer. De två delarna är ungefär lika stora och befolkningen består såväl av européer, afrikaner, asiater och folk med indianskt ursprung.

Utsikt över ankarviken i Marigot, Saint Martin samt delar av den stora lagunen till vänster i bilden.

Vi valde att gå till den franska delen på norra sidan av ön och ankrade i den stora viken utanför Marigot, den franska delens huvudort. Här fanns plats för många båtar och det låg också många för ankar. Lite trötta efter nattens segling gjorde vi inte så mycket på fredagen, På lördagen tog vi jollen in i den stora lagunen som är helt omsluten av land men har öppningar med klaffbroar åt både norr och syd. Många väljer att gå in i lagunen med segelbåt för det finns flera stora marinor där inne, men vi valde alltså att besöka den medelst jolle. Hela lagunen är ett verkligt båt-mecka med massor av firmor som specialiserat sig på att utföra reparationer åt båtfolk och det finns flera butiker som saluför allehanda reservdelar. Här låg åter igen en massa superyachts. Det finns tydligen hur många som helst.

Ödlor
 
Vid lunchtid var vi den södra änden och vi passade på att äta på den nederlänska yacht-klubben som låg där. Trevligt ställe med god mat och hög stämning. På väg tillbaka såg vi något som simmade i vattnet och trodde först att det var en orm. Det visade sig vara en stor, grå ödla vilket vi såg när den klättrade upp på land. Ödlor var det förövrigt gott om. Vi såg en annan som var mer drak-liknande med en ilsket röd, taggig kam på ryggen. Den klängde i några mangrovebuskar. Kanske är det samma art och den taggige är hannen och den slätare är honan? Vi är inte så bevandrade på reptil-området men om någon vet får ni gärna kommentera. Hur som helst är de fascinerande att titta på.
Ännu en ödla. Den var cirka 80 cm lång inklusive svans.

Söndagen den26 februari började vi med att bestiga berget i staden där det gamla fortet Fort Louis ligger. Från toppen fick vi en bra överblick över ankarviken och lagunen innanför. Åter igen såg vi en stor ödla som klängde på en kaktus. Denna var mer grön med randig stjärt. Samma art igen fast med annat kamouflage eller en helt annan sort? Svårt det här med ödlor…

Karnevalståget
 
När vi kom ner från berget började folk samla sig för att titta på karnevalståget som skulle gå genom Marigot. Karnevaler ordnas i många katolska länder innan fastan (Mardi Gras på franska) inleds på tisdag natt. Vi stannade också för att titta på tåget. Deltagarna tävlar om att ha de mest fantastiska dräkterna och snyggast koreografi. Det var mestadels kvinnor men vi skymtade även en och annan man. Åldrarna var allt mellan småflickor på tio-elva år till mogna kvinnor runt sextio. Musiken stod som alltid i Karibien i centrum med snabb, ösig rytm och hög volym. Man fläskar gärna på med extra mycket bas också så det nästan kändes som om ens hjärta skulle hoppa ur bröstet.
Många i publiken var uppklädda i festkläder och alla verkade glada och uppspelta. Hela familjer samlades innanför avspärningarna för att titta på tåget. 
Finklädd liten flicka i sin mammas famn, otåligt väntande på att paraden skulle börja.

Efter denna späckade dag lyfte vi ankaret igen på kvällen för ännu en nattsegling om nittio sjömil till Brittiska Jungfruöarna. Dit kommer inom kort våra vänner Karin och Hans, vilket vi ser fram emot.

2017-02-25
21:44:00

Superyachts och Lord Nelsons tillhåll

Tidigt på torsdagsmorgonen den 16 februari, tillika Mats födelsedag, var vi i farten för att segla vidare till Antigua. Mats fick förstås uppvaktning av hustrun med ett par små paket samt skönsång och hurrarop. Sedan bar det av för segel på en nordlig kurs. Vinden var först ganska svag men tog sig efter hand så vi fick en härlig segling och kunde styra in i Falmouth Harbour på södra Antigua redan vid halv tre-tiden efter 40 NM. Vi häpnade när vi gick in i viken. Den stora viken hyser inte mindre än tre olika marinor varav två verkar ha inriktat sig i huvudsak på super-yachts, det vill säga båtar större än hundra fot. Många av de allra mest berömda båtarna låg där framför våra ögon, bland andra det mycket märkliga Malteser Falcon, en slags modern fullriggare, de oerhört vackra och snabba J-båtarna Velsheda, Lionheart, Hanuman och Topaz, den enorma motoryachten Skat ägd av Microsoftsmannen Charles Simonyi , nya snabbseglaren Rambler och många fler.

Falmouth Harbour
 Både segel- och motorbåtar så stora att en sjuttio-fotare såg ut som en jolle bredvid. Vi har aldrig sett så många stora lyxbåtar på ett enda ställe förut. Säkert över trettio båtar på över hundra fot och ytterligare något tjog med snabba havskappseglingsbåtar i åttiofotsklassen. En del av förklaringen fick Mats när han tog jollen in för att klarera in oss efter att vi ankrat i den rymliga viken. På måndag skall en segeltävling starta här, Antigua 600 Regatta, som går i en stor åtta och omfattar sexhundra sjömil.
Velsheda är en av de klassiska J-båtarna. Hon designades av Charles Nicholson och byggdes 1933 av Camper & Nicholson i Gosport, England. Det vackra skeppet beställdes av affärsmannen W.L. Stevenson, ägare till varuhuskedjan Woolworth, och döptes efter dennes tre döttrar, Velma, Sheila och Daphne. Hon tävlade mellan 1933 och 1936 med de andra klassiska J-båtarna Britannia, Endeavour och Shamrock.
 
Skat är en 232 fot (71 meter) motorsuperyacht som sköts av en liten nätt besättning om tjugo personer. Den ägs av Excels utvecklare Charles Simonyi.

Nästa dag när vi promenerade över till Nelson Dockyard i English Harbour som är alldeles bredvid såg vi fler stora segelbåtar. Denna vik är trängre än Falmouth Harbour men är en hamn med en lång historia. Engelsmännen insåg tidigt att den var osedvanligt väl skyddad för hårt väder och gjorde hamnen till bas för sina skepp i Karibien redan på 1600-talet. 1725 byggde man det första varvet i viken, St. Helena, för att kunna reparera skepp och 1745 började man bygga det sedermera berömda Nelson Dockyard. Lord Nelson var förlagd hit ett antal år men påstås inte ha tyckt något vidare om det för han kom inte överens med öns engelske guvernör. Hur som helst är byggnader och andra konstruktioner väl renoverade idag och platsen är en av de mer anrika marinor som ännu är i drift. Det var lätt att känna historiens vingslag när man strosade runt bland de gamla loften, magasinen och stenpelarna.

Vid kajen låg en svensk kappseglare, Mikael Ryking med sin Talanta. Han skulle deltaga i regattan. Vi bytte några ord och önskade honom lycka till.
 
English Harbour
 
Nelson Dockyard
 
 
På kvällen besökte vi Antigua Yacht Club där ett ösigt band spelade och alla dansade och roade sig kungligt.

Nästa morgon lämnade vi Falmouth Harbour och satte genuan för lite slapp segling upp till Jolly Harbour på västra sidan av Antigua. Efter överdådet med stora båtar nere på södra ön kändes detta som ett mer normalt ställe. En rymlig marina i en mycket skyddad lagun. Vi lade till vid en brygga för första gången på flera veckor, vilket kändes skönt. Resten av dagen brukades till tvätt av båt och kläder. Mycket behövligt kan man säga.

Marie passade på att läsa under en avslappnad segling i lä av Antigua

Det blev några dagar i Jolly Harbour. Vi hade mycket att tvätta och Mats ville polera Isa ordentligt. På kvällarna umgicks vi med Bianca, Max och Zoe från Lady Bizoe samt Jean-Pierre från Cat-Leya. I marinan fanns allt man kunde behöva, t. ex. en stor bra livsmedelsbutik, några restauranger och kaféer samt en rejält tilltagen pool. På gångavstånd fanns även en lång fin sandstrand. Annars var det ett ganska charmlöst område som inte bjöd på några häftigare naturupplevelser. Vi är väl lite bortskämda med sådant efter Dominica och de andra öarna längre söderut.

Mörka moln över Antigua

På tisdagen kom det in ett lågtryck över Antigua som fick vinden att blåsa från väst, vilket gjorde livet surt för de som ankrat utanför marinan. Det blev rejält guppigt och obekvämt där ute så flera båtar sökte sig in till marinan. Vi var glada att vi låg så skyddat. Mörka moln tornade upp sig över havet och ett kraftfullt oväder vräkte sig in över stranden med vind och ösregn. Vi var på promenad och flydde in under ett skärmtak. Efter en stund var det över och solen tittade fram igen.

Åter en blå himmel förutom molnet som ligger runt vulkanen på grannön Montserrat

Lady Bizoe och Cat-Leya seglade vidare till Barbuda på onsdagsmorgonen men istället dök Janne från Indigo upp. Han hade varit en sväng i Sverige och just återkommit till Karibien. Vi bjöd in honom på middag på onsdagskvällen. Han skall också segla till Brittiska Jungfruöarna för att hämta upp gäster så vi kommer att följas åt en del den kommande tiden. 

På torsdagskvällen satte vi segel och styrde mot Saint Martin längre åt nordväst.

2017-02-20
03:47:00

Baguette-automat och annat franskt

Vi älskade verkligen Dominica och hade gärna stannat ett tag till men vi måste segla vidare så på lördagsmorgonen den 11 februari satte vi kurs mot Îles des Saintes, tjugo sjömil norr om Dominica. Îles des Saintes är en liten ögrupp som tillhör Frankrike och vi hade sett fram emot att komma dit, bland annat för att öarna sägs vara både trevliga och ha ett flertal bra restauranger. Men när vi styrde in till den största viken Bourg de Saintes, stötte vi på problem. Myndigheterna har nämligen lagt ut ett antal bojar att förtöja vid och förbjudit ankring i hela viken och alla bojar var redan upptagna. Man kunde ankra längre västerut men där var utsatt för vinden som blåste och stora vågor rullade in där. Vi letade även på ett annat ställe i lä bakom Ilet á Cabrit, men inte heller där fanns någon ledig boj. Besvikna fick vi sätta segel igen och fortsätta upp till Guadeloupe. Det var första gången sedan vi kom till Karibien som vi inte lyckades hitta en plats för Isa.

Solnedgång från södra Guadeloupe

Strax söder om staden Basse-Terre på sydvästra Guadeloupe finns en ankarvik samt en liten marina. Isa var i största laget för den lilla trånga hamnen (vi var osäkra på att djupet var tillräckligt eftersom vi sticker 2,35 meter) men vi ankrade strax utanför på åtta meters djup, vilket var utmärkt. Vi hoppades på att klarera in i Frankrike på en restaurang, Baracuda, som ligger i marinan men blev åter besvikna när vi kom in med jollen. Restaurangen var stängd både lördag och söndag! Vilken dålig service. Vi är skyldiga att klarera men kan inte göra det förrän på måndag. Uselt! Ankringsplatsen bjöd på dykande pelikaner och en fantastisk solnedgång som tröst.

Var skall man hitta en baguette-automat om inte i Frankrike?

Det fanns i alla fall en öppen Huit á 8 (liten matvarubutik), en slaktare och ett bageri så vi kunde förse oss med lite nya livsmedel. Vi hittade dessutom en lokal restaurang med bra internet och glad helgstämning där vi slog oss ner för en kall öl. Gästerna var uteslutande lokalbefolkning som åt creole-mat, tittade på fotboll på en tv samt drack Moët & Chandon. Jaja mensan, champagnen flödade, trots att känslan för övrigt var ett enkelt sporthak med billig bukfylla till mat. Bor man i en fransk provins, om än i periferin, så gör man. Lite udda tyckte vi men varför skall man dricka något annat än champagne?

Gata i ett söndagsstängt Basse-Terre

På söndagen tog vi åter jollen in och promenerade utmed vattnet in till staden Basse-Terre. Vi har nog aldrig sett en mer söndagsstängd stad. Allt var stängt, butiker, restauranger, barer, ja till och med kyrkorna verkade stängda. Gatorna var helt folktomma och öde. Ingen öppen champagne-bar så långt ögat nådde. Det enda som var öppet var det stora gamla fortet Fort Louis Delgrès. Det var relativt väl underhållet och faktiskt värt att se, särskilt skulpturen av konstnären Roger Arékian, som består av ett stort huvud i sten omgivet av flera ringar med stora stenblock. Suggestivt och vackert. Fortet som tidigare hette Fort Royal, fick nytt namn efter en modig fransk officer som trotsade Napoleon vid hans andra makttillträde eftersom den självutnämnde kejsaren återinförde slaveriet som republiken hade avskaffat några år tidigare. Louis Delgrès som hade många vänner bland tidigare slavar vägrade att återförslava den svarta befolkningen. För det fick han plikta med sitt liv.

Fort Louis Delgrès
 

När vi äntligen lyckats klarera in på måndagsmorgonen seglade vi vidare utmed Guadeloupes västra kust. Den taggiga siluetten av vulkanen Soufriere dominerade ön en gott stycke norrut. Dock är bergen inte lika dramatiska och branta som på Dominica.

Basse-Terre med vulkanen Soufrière  i baggrunden.

Vi ville få lite fin snorkling igen och bestämde därför att ankra innanför Pigeon Islands, två små klippöar ungefär halvvägs upp på västsidan. På eftermiddagen snorklade vi runt båten nära fastlandet och det fanns förvånansvärt fina koraller och mycket olika fiskar. Nästa dag tog vi jollen ut till öarna och snorklade där, vilket var ännu bättre. Massor av fina koraller, långa plymer av fjäderkorall som ser ut som strutsplymer, solfjäderskoraller, enorma bägarkoraller, hjärnkoraller som verkligen ser ut som enorma hjärnor med intrikata vindlingar, färggranna korvar i gult och blått som vi inte kan namnet på och många andra sorter. Mycket fisk var det också och helt orädda. De simmade så nära att de nästan snuddade vid oss. Vi såg papegojfiskar, kirurgfiskar, fjärilsfiskar och stora stim med randiga småfiskar. Sikten var exceptionellt god, säkert trettio meter eller mer. Mycket fin snorkling, den bästa sedan Tobago Cays. Det är också ett otroligt populärt utflyktsmål för både snorklare och dykare. Vi hade varit tidigt uppe och var ute på revet redan strax efter åtta på morgonen så vi hade haft hela denna underbara undervattensträdgård nästan helt för oss själva. När vi var klara att åka tillbaka till Isa vid halv tio vällde det in med dykbåtar och säkert över hundra förväntansfulla besökare.

En havssköldpadda snappar luft. De simmade runt Isa på de flesta ankringsställen men är svåra att fånga på bild. Havssköldpaddor tillhör de utrotningshotade arterna på jorden men glädjande nog tycks de öka något.

Vi lättade ankar och gick vidare till nästa ställe, en liten fiskeby på nordvästra Guadeloupe som heter Deshaises. Viken är ett populärt ställe att övernatta i för långseglare på väg norr eller söderut. Det var många båtar redan så vi ankrade långt ut. Fördelen var att vi hade utsikt från sittbrunnen över grannön Montserrat tjugo sjömil åt nordväst med den rykande vulkanen som hade utbrott så sent som 2015.

Montserrats rykande vulkan

Vi tog tillfället i akt och gick på en bra fransk krog på kvällen och åt god mat. Byn har flera bra etablissemang. Vi valde l’Amer som serverade ypperlig mat och gott vin, till exempel torr och frisk rosé från Provence. Ingen halvsliskig hallondricka där inte.

Ankringsviken i Deshaises

Nästa dag ägnades åt snorkling i viken där vi låg. Faktiskt riktigt bra här också. Malin och Johan på Ran kom inseglandes på eftermiddagen och vid bjöd in dem till Isa på en drink på kvällen. De skulle stanna på Guadeloupe ett tag för Johans föräldrar skulle komma på besök. Johan som har seglat på många ställen berättade om sin första långsegling till Karibien i en Maxi-95 nästan utan pengar. Vi gamla och kloka lyssnade förundrat och skakade på huvudet. Den ungdomen, den ungdomen, vad tänker de på? Nå det verkar ju gått bra i alla fall för nu är han och Malin ute på obestämd tid och ser ut att ha det alldeles utmärkt.

Kuttersmycke i form av en pelikan