18:30:00
Glada besättningsmedlemmar och sista förberedelserna
Det har gått några veckor sedan senaste inlägget och det beror på att vi har haft väldigt mycket att göra. Isa har varit uppe några dagar på land och fått ny bottenfärg, nya anoder samt översyn av allting under vattenlinjen. Vi var hemma i Sverige en vecka för att hälsa på våra nära och kära, vilket var väldigt trevligt.
Tillbaka i Las Palmas har vi ägnat dagarna åt förberedelser som att städa Isa ute och inne samt att gå igenom riggen, generatorn och kontrollera alla genomföringar och ventiler. Marie tillbringade en förmiddag till att tillsammans med Karin från Barbasol leta upp en brädgård och köpa några långa plankor. Busschauffören såg måttligt road ut när vi steg på bussen med 2,20 meter långa plankor men han sa inget. Plankorna skall bland annat fungera som stöd utmed mantåget där vi har surrat några extra dunkar med diesel.
ARC-programmet drog igång i fredagen den 28 oktober med både sociala tillställningar och föreläsningar. Seminarierna har hållit hög klass och varit väldigt givande. Det har handlat om olika sätt att få väderprognoser på havet, hur man seglar i passadvindar på ett så säkert sätt som möjligt och hur man på bästa sätt ordnar med provianteringen för överfarten. På kvällarna har det varit olika sorters sociala sammankomster, däribland en maskerad med temat ”Flower Power”.
Marie deltog även i ett trädplanteringsprojekt där ARC har engagerat sig. Projektet drivs av en organisation som heter Foresta och deras entusiastiska ordförande beskrev för oss hur viktiga träden är. Före européernas ankomst till Gran Canaria var 60 % av öns yta täckt av regnskog. Skogen, vars historia sträcker sig tiotusentals år tillbaka, var hem för doramas-folket, urinvånare på Gran Canaria. Skogen kallas även laurisilva, efter en av växtgrupperna, lagerbärsträdet.
I mitten av 60-talet återstod endast tre procent av dessa subtropiska urskogar. Avskogningen ledde till jorderosion och vattenbrist på ön och man insåg att något måste göras. Återplanterinegen tog fart och idag är ungefär tio procent av ytan åter bevuxen med skog. Alla träd är dock inte lika bra. Man införde snabbväxande eukalyptusträd men dessa förbrukar väldigt mycket vatten och tillför inte miljön så mycket som vissa andra arter. Numera satsar man mest på gamla endemiska sorter som funnits på de atlantiska öarna i årtusenden, till exempel kanarisk tall och lövträd som palo blanco, barbuzano (Apollonias barbujana ) och brezo. Det var dessa arter som vi fick plantera. Foresta driver plantskolor där man sår dessa träd och driver upp småplantor i drivhus. När plantorna har nått en höjd på trettio till fyrtio cm avhärdas plantorna och kan sedan planteras ut. Vi var ett tjugotal volontärer som på lite mer än timme planterade hundra träd på en sluttning några mil upp i bergen utanför Las Palmas. Det var ett svettigt jobb i den gassande solen med hård, torr jord som skulle hackas upp för att sätta ner de unga plantorna. Det kändes dock som ett viktigt bidrag, om än litet, till att förbättra miljön på ön. Det var också mycket inspirerande att prata med de unga representanterna för organisationen Foresta. De brann verkligen för sitt arbete och var dessutom väldigt kunniga.
Mats kunde inte hänga med på trädplanteringen för samma tid hade vi säkerhetsinspektion av en ARC:s representant. Alla båtar som deltar måste uppfylla vissa specifika kriterier vad det gäller säkerhet. Det är sådant som att alla i besättningen måste ha en godkänd flytväst, det måste finnas brandsläckare, nödbloss och nödraketer, samt att tunga saker som spisen måste sitta riktigt fast så att den inte kan lossna vid en eventuell omkullslagning.
I onsdags kväll den 2 november anlände våra två vänner tillika besättningsmän Johan Fredriksson och Martin Öberg till Las Palmas och flyttade in i Isa så nu är gänget komplett inför Atlantseglingen. Vi tog emot dem med lite plockmat och en flaska cava i sittbrunnen. Deras flyg var något efter tidtabell och vi hade så mycket att prata om så det blev en riktigt sen kväll. Detta hindrade oss inte från att morgonen efter vara med på en demonstration av hur nödbloss och rökbloss fungerar och därefter prova hur det var att försöka klättra upp i en livflotte från vattnet. Det senare var inte alls så enkelt trots att flotten flöt i en stilla swimmingpool och jag kan bara tänka mig hur svårt det måste vara i en verklig nödsituation med hög sjö och stark vind. En nyttig och tankeväckande övning. Lärdomen är: Gå inte i livflotten om inte båten verkligen är på väg att sjunka. Livflottar är inte mysiga inuti! Det är trångt, blött och dessutom i en verklig situation som att sitta i en tvättmaskin som går runt, runt. Så gott som alla blir sjösjuka, berättas det.
Eftermiddagen gick till att komplettera matförrådet med en del varor som Marie inte lyckats köpa på HiperDino tidigare. Vår ombyggda bimini (solskydd över sittbrunnen) börjar också bli klar och Dimitri som hjälper oss med den kom och provade sidorna i mesh-material. Sakta men säkert närmar vi oss klart-för-start-läge och det känns bra.
Om kvällarna frotterar vi oss med övriga besättningar på diverse sammankomster sponsrade av lokala leverantörer av charkuterier, frukt, vin m. m. Fredagen den 4 november var det stort avskedparty på Club Tao. Massor av glada och förväntansfulla besättningar och underhållning med dans, rytmer och musik. Vi minglade runt och pratade bland annat med besättningen på den andra svenska båten Jennifer. Skeppare där är Lars Hässler, en mycket erfaren långseglare och han har med sig ytterligare sex glada seglare.
Ni som vill kan följa Isa och alla andra båtar i ARC+ genom satelitsändaren som alla båtar är utrustade med. Länken är http://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx Det finns även en app som heter YB races som man kan ladda ner gratis och följa oss. När man väl har appen får man lägga in ARC and ARC+ som det race man vill följa. På söndag den 6 november klockan 13:00 UTC (14:00 svensk tid) går starten. Vi räknar med ungefär sex dygn till Kap Verde så nu kommer inga blogginlägg igen på ett tag. Får se hur det blir med internetanslutningar framöver.
Fotnot: Den svarta fågeln som liftade med Isa mellan Madeira och Lanzarote är nu identifierad som en stormsvala (Hydrobates pelagicus, Europian storm petrel). En vanlig fågel på de atlantiska öarna. Alltså ingen raritet.
Hej!
Hoppas på en trevlig seglats och att ni slipper använda nödutrustningen.
Fint med erat "bollhav" på central plats - jag antar att det är till för att förebygga skörbjugg...
Detta med trädplantering - jag vet att det finns vetenskapliga studier som visar att trädplantering är helt onödig eftersom det varje år ökar med skogs/träd-bevuxen areal. Kanske stämmer globalt sett - men jag har en avlägsen släkting som brinner för att återplantera med ursprungliga trädarter. Detta känns helt rätt.
Idag den 6:e november är det snöstorm utanför husknuten och inte särskilt inbjudande.
Bästa hälsningar / Ingvar