Kap Verde är en liten ö-nation som ligger ungefär fem hundra kilometer utanför Senegal. Landet som tidigare var en portugisisk koloni blev självständigt 1975 efter en tids frihetskamp. Till att börja med var det unga landet en enpartistat men sedan 1990 är Kap Verde en av Afrikas stabilaste demokratier. Val hålls vart fjärde år och presidenten väljs på fem år. Nationen består av tio bebodda öar och några mindre obebodda. Varje bebodd ö fungerar som en kommun med ett visst mått av självstyre. Parlamentet och presidenten finns på den största ön Santiago.
Öarna var obebodda då de första portugiserna kom hit 1456. Portugal använde Kap Verde för att administrera sin slavhandel och senare användes öarna som bränsledepåer för ångtrafiken. Klimatet är torrt och vatten är en bristvara. Öarna är av vulkaniskt ursprung och nästan alla är bergiga. På ön Fogo i söder finns en aktiv vulkan som hade utbrott så sent som för två år sedan. En massa människor fick evakueras men ingen kom till skada Befolkningen på knappt en halv miljon härstammar från såväl afrikaner som européer och en mycket stor andel är unga människor.
Kap Verde är ett fattigt land och man tvingas importera det mesta av både livsmedel och andra varor. Vattenbristen och jorderosion gör det svårt att odla det man behöver. Befolkningen är beroende av pengar som kapverdier utomlands skickar hem till sina familjer och landet mottar även bistånd från Europa och USA. Vårt intryck är ändå att det finns en framtidstro bland de unga och många verkar både välutbildade och språkkunniga. En spirande turistindustri kan kanske generera mer inkomster i framtiden. Vi har bara besökt två av öarna men att döma av dessa borde man kunna locka soltörstande européer hit. Fina sandstränder, ljuvligt klimat och vackert landskap kan man erbjuda.
Hela flottan av 75 båtar som seglar med ARC+ förtöjde i marinan i Mindelo på ön São Vicente. Den lilla staden Mindelo är trevlig och har allt man behöver. Här finns butiker, marknader, restauranger, barer och kaféer. Vi har ätit god mat och även druckit lokalt producerat rödvin från ön Fogo som smakade alldeles utmärkt. São Vicente är ganska torr men i dalgången mitt på ön har man djupborrat brunnar så att man kan odal en del grödor. Man har även ett system för att samla in regnvatten men regn faller bara mellan juli och oktober.
Grannön Santo Antão är grönare och har högre berg, högsta toppen är 1979 meter. Den påminner en hel del om Madeira med branta sluttningar, frodig grönska och många vackra blommor. Här växer acacior, brödfruktsträd och man odlar sockerrör, bananer, citrusfrukter papaya, guava, majs, mango auberginer, m. m. Vi gjorde en dagsutflykt till den ön och åkte runt på de stensatta, branta vägarna i en minibuss. Det finns även vandringsleder men dessa hann vi tyvärr inte prova. Det känns som om det finns potential att utveckla vandringsresor till denna ö. Någon som är sugen på att starta ny business? Som kuriosa kan vi nämna att den svenska fotbollsstjärnan Henrik Larsson är född på Santo Antão.
Kapverdierna är stolta över sin musiktradition och de har några internationellt kända artister. Mest känd är Cesaria Evoria som tyvärr gick bort för några år sedan. Den lite sorgsna musik som hon representerade spelas live på många barer och det finns flera yngre efterföljare till Evoria, t. ex. Lura. Vi har även bevistat uppvisningar med trummor och dansare.
Dagarna här på Kap Verde har varit hektiska. Vi har försökt att se så mycket som möjligt av landet samtidigt som vi har förberett oss för nästa långa seglats. Nu kommer den verkliga utmaningen. Sträckan från Gran Canaria till Kap Verde var 860 nautiska mil och nu skall vi segla 2100 NM till Saint Lucia. Vindarna ser tyvärr ut att bli väldigt lätta till att börja med så det kommer nog att ta lång tid för oss. Vi hoppas att vi har tillräckligt mycket mat och dryck.
Vi har förstås umgåtts en massa med andra besättningar. Särskilt det trevliga gänget från den andra svenska båten i flottan Jennifer från Stockholm. Skeppare på Jennifer är den i seglingskretsar inte helt obekante Lars Hässler och han har med sig sex glada seglare från olika delar av Sverige, Veronica, Carina, Pelle, Magnus, Acke och Wind. Vi har haft flera trevliga kvällar ihop. Lars är en av Sveriges mest erfarna långseglare och författare till flera böcker om långsegling.
Nu är vi taggade för nästa ben. Vi återkommer från Saint Lucia.
Grattis till den avverkade distansen!
Jag antar att ni firade ankomsten med Lussekatter?
Av hastigheten att döma har det varit skralt med vinden. Jag minns från den tiden jag seglade regatta vid Långedrag med lånad "GKSS-jigg" (tror den hette Monark 404 eller något sådant) på en vardag i veckan, vinden brukade ta slut på tillbakavägen och man fick ligga och vänta på sjöbrisen som alltid till sist äntligen kom. Man kunde jucka med rodret så kom man några meter framåt innan man tröttnat.
Här hemma är allt som vanligt, bortsett från att jag sett en stor flock sidensvansar. Det var många år sedan jag såg sidensvansar senast.
Bästa hälsn. Ingvar