S/Y Isa

Vi blev kvar i Marina Rubicon i nästan två veckor. De sista dagarna för att vi hade problem med ett komprimeringsprogram på datorn för att komprimera väderfiler som skall tas ner via satellit. Programmet är viktigt för att hålla kostnaderna för satellituppkopplingen så låg som möjligt.

 

Efter frukost den 8 oktober tuffade vi alla fall ut från hamnen och gick de få sjömilen till de underbara naturstränderna vid Papagayo där vi ankrade. Vi hade en helt ljuvlig dag med sol och bad i det kristallklara turkos vattnet. Vi hade egentligen tänkt gå vidare nästa dag men det var så skönt att ligga för ankar att vi stannade en dag till.

 

 

På måndagsmorgonen den 10 oktober lättade vi till sist ankar och lämnade Lanzarote i gryningen. Vi slörade söderut utmed Fuerte Venturas östra kust i nordostlig vind, 10-11 m/s. Strax norr om Rosario mötte vi svenska flottans skonert Falken. Vid två-tiden på eftermiddagen angjorde vi den sömniga lilla staden Gran Tarajal. Ingen svarade på radion när vi ropade upp hamnen så vi gick bara in och valde en plats på första bryggan. Hasse från Trud stod vänligt nog där och tog emot. Alltid trevligt att bli välkomnad av ett bekant ansikte. Isa var lite i största laget för dessa bryggor men det funkade att ligga där. Fuerte Ventura har inte alls den nivå på hamnarna som Lanzarote har och det finns väldigt få ställen som besökande seglare kan ligga på. Ankringsmöjligheterna är också begränsade och de som finns är ganska oskyddade.

 

 

Hamnen i Gran Tarajal är kommunal och hamnkaptenen jobbar endast på förmiddagarna men det finns säkerhetsvakter som är i tjänst dygnet runt. Vi fick promenera bort till deras kontor och klarera in med skeppspapper och pass. Detta är något vi har gjort i varje hamn sedan vi kom till La Coruña och det brukar ta max tio minuter. Nå, så var det inte i Gran Tarajal. Det var minst fyra tjänstemän som höll på med olika saker och diskuterade högljutt på spanska och vi var flera seglare på kö. Ingen av oss fattade riktigt vad tjänstemännen höll på med men tid tog det. Många papper med karbonkopior (!) som skulle fyllas i och många fina stämplar som skulle stämplas. Det kändes som vi var förflyttade minst trettio år tillbaka i tiden. Datorer, någon som hört talas om det? Efter mer än en timme var det till sist gjort. Men det var billigt! Även priserna verkade vara trettio år tillbaka i tiden så då får man väl stå ut med lite obegriplig byråkrati.

 

 

 

Gran Tarajal var även på många andra sätt ett synnerligen avslappnat ställe. Inget gick särskilt snabbt här men det var trevligt och allt nödvändigt fanns. Mitt i byn låg en underbar lång sandstrand med några få badande gäster och utmed strandpromenaden fanns ett antal restauranger och barer. Två bra livsmedelsbutiker hittade vi också. Många av husen hade vackra och fantasifulla muralmålningar som var kul att titta på.

På kvällen blev vi inbjudna till Pia och Hasse på ett glas Cava i Truds sittbrunn. Senast vi sågs var på Porto Santo. Pia och Hasse har seglat runt i dessa farvatten drygt ett år. Som vanligt när seglare träffas blev det en trevlig kväll med historier från olika farvatten. Vi fick också nöjet att smaka på Hasses sjörullade Mackmyra-whisky. Han hade varit delägare av ett (eller var det flera?) fat som han numera hade tappat upp på flaskor. God whisky var det!

Tisdagen den 11 oktober ägnades åt stilla strövande i Gran Tarajal med bad på den fina stranden. I skymningen lade vi ut från hamnen för vår sista delsträcka innan vi skall göra ”det stora språnget”. Vi hade fin vind på 8-9 m/s från nord och satte genast segel. När vi kommit ut ett stycke söder om Fuerte Venturas sydspets gippade vi och lade kursen rakt mot Las Palmas. Strax efter midnatt minskade vinden och farten sjönk till ynkliga tre knop. Marie som hade vakten väntade tålmodigt på en ökning igen och precis när hon var beredd att ge upp och starta motorn kom vinden tillbaka och det blev en härlig segling. Ganska snart forsade Isa fram i åtta knop istället. För dem som inte seglar kanske inte skillnaden låter så stor men när Isa gör under fem knop i atlantsjön så blir det väldigt oharmoniska rörelser ombord och seglen slår på ett störande sätt. Vid åtta knop får hon tryck i seglen och rör sig mycket mer behagligt. Där av vår motvilja mot riktigt svag vind.

Vi anlöpte Las Palmas klockan halv tio på morgonen den 12 oktober, precis lagom till att personalen hade börjat på Muelle Deportivo, som hamnen heter. Det är den största lustbåtshamnen på Kanarieöarna med över 1200 platser. Vi hade en plats bokad och blev guidade dit av en trevlig marinero.

 

 

Efter stilla Gran Tarajal framstod Las Palmas som en sjudande storstad och antalet invånare är också nästan 400 000. Här finns allt från eleganta varuhus á la NK till lockande sandstränder inklusive surfstrand. Vacker skulle jag nog inte kalla staden men trevlig.

Nu följde några intensiva dagar med förbereder inför Atlant-överfarten. Motorn fick service, nödpumpar testades, generatorn kontrollerades, med mera. En tur till Ikea blev det också för att köpa pepparkakor, lingonsylt, sill med mera. På kvällarna hängde vi på Sailor´s Bay Bar där man träffar långseglare, många från Skandinavien. Det finns ett gäng med seglare som har Las Palmas som fast bas och ligger här under långa tider. De känner varandra väl och hittar på en massa sociala aktiviteter som bergsvandringar, strandgympa eller konsertbesök. De verkar ha det väldigt trevligt.

 

 

 

Flera kvällar umgicks vi också med Hasse och Karin från Barbasol. De hade oväntat fått plats i hamnen trots att den nu är hårt belastad. En kväll besökte vi ett slags parad med uppvisning av kanariska jordbruksprodukter. Massor av frukt, grönt och blommor var upplagt på vagnar som sedan drogs i paraden av kor eller oxar. Mellan vagnarna kom olika grupper av folkdräktsklädda spelmän som sjöng och spelade folkmusik och där var även dansare som visade upp folkdanser. Musiken var medryckande och kortege-vägen var kantad med glada människor. Det delades också ut smakprover på lokala ostar och andra produkter.

 

 Efter detta behövde vi ny energi och slog oss ner på en tapas-bar som serverade utmärkta tapas. Skönt att vila fötterna en stund.

Senare på kvällen hade man ordnat en slags modevisning i en park med fantastiskt utstyrda flickor och pojkar. En fullständigt bländande uppvisning!

 

 

Efter dessa bråda dagar tar vi en paus med bloggen eftersom vi skall hem till Sverige en vecka för att hälsa på nära och kära. Fortsättning följer…