18:25:00
Dimma och surfstränder
Måndagen den 29 augusti ägnades åt pyssel i båten och promenader i det lokala området São Pedro da Afurada där marinan var belägen. En tur till en stor livsmedelsbutik fyllde på förråden av mat, vatten och annat nödvändigt. Det är intressant att studera utbudet i hyllorna i olika länder. Det säger en hel del om matkultur och levnadsvanor. Galicien och Portugal framstår som tämligen lika för oss utländska observatörer men vissa skillnader kunde vi notera. I Spanien hittade vi många inhemska långlagrade ostar, inte bara manchego utan många olika. I Portugal verkar de vara mer förtjusta i milda krämiga ostar. Likheterna är desto fler, till exempel står fisk och skaldjur för en viktig del av kosthållningen och i synnerhet den torkade torsken (bacalao) som säljs överallt och finns på menyn på varenda restaurang. Den finns naturligtvis även i livsmedelsbutikerna och ger även den tjusigaste supermercado en i våra näsor inte särskilt tilltalande doft av gammal fisk.
Sent på måndagseftermiddagen kom Barbasol inseglandes och det blev ett glatt återseende av Karin och Hasse. Vi avsmakade några ostar som de hade köpt tillsammans med ett av våra vita portviner, vilket blev en alldeles förträfflig kombination. Sedan gick vi alla fyra ut på byn och åt grillad bacalao.
Nästa morgon den 30 augusti fortsatte vi söderut. Vi hade som vanligt för lite vind de första timmarna men kunde segla under eftermiddagen för en västlig bris på 5-6 m/s. Angjorde Figueira da Foz efter 65 NM och cirka tio timmar. Hamnen som ligger en liten bit in i floden Mondego var skyddad och bra och låg mycket centralt men den lilla staden var en något avdankad plats. Vi stannade nästa dag för att promenera och staden hade satsat en hel del på att göra den milslånga sandstranden och strandpromenaden trevlig. En rad hotell i olika klasser låg innanför men antingen så var säsongen över eller så har orten inte så stor dragningskraft för det var ganska folktomt på stranden och på de små strandbarerna. Vi åt en god tonfisksallad för en billig peng och promenerade länge i den svalkande brisen.
Torsdagen den 1 september hade vi tänkt avgå tidigt från Figueira da Foz men dimman låg så tät när vi vaknade att vi inte ens såg tvärs över det smala inloppet till marinan. Vi fick avvakta en stund och när vi tyckte oss ana en liten uppluckring av tjockan så kastade vi loss. Det blev en spännande och lite smånervös avfärd för vi såg inte flodbankarna eller pirarna som skyddar inloppet. Radar och plotter gjorde det ändå möjligt att på ett säkert sätt ta sig ut. Dagens etapp blev inte så lång, endast 38 NM till Nazaré som är en av de få verkligt skyddade hamnarna som går att angöra även i hårt väder. Den är följaktligen en livlig fiskehamn där fiskebåtar kommer och går till sena kvällen. Naturen har skapat märkliga formationer just här med en djupränna i havsbotten som kommer utifrån och går rakt in till land. Detta medför att det ofta bildas enorma vågor strax norr om rännan, vilket har gjort stranden nedanför Nazarés klippa till ett populärt surfingställe. Man hävdar att här har den största vågen någonsin surfats av Garett McNamara. Se Youtube-klippet om ni gillar surfing. https://www.youtube.com/watch?v=dtVQJCq2cCM
Vi hade läst i guideboken vi har (Atlantic Spain and Portugal, RCC Pilotage Foundation, Imray, utgiven 2011) att bryggorna inne i södöstra hörnet av hamnen var dit man skulle gå, men det var ett ganska dystert ställe med dåligt underhållna bryggor och en hamnkapten som visserligen var mycket vänlig men som inte kunde ett ord engelska. Vi hörde senare att det hade varit bättre att gå till den lokala yacht-klubbens bryggor som ligger i det nordöstra hörnet av hamnen innanför den inre vågbrytaren. Dels för trevnaden och dels för att den ligger närmre staden.
Vi gav oss dock inte tid för att bese staden, även om den såg lockande fin ut från havet utan fortsatte vår färd nästa morgon, fredag den 2 september. Som vanligt var det stiltje på morgonen men sedan kom det vind och vi fick en plattläns med 8 m/s. Vi saxade seglen med storen åt ena hållet och spirad genua åt andra. Efter ett par timmar ökade vinden till 13-14 m/s så vi rullade in lite genua. Nu gick det undan! Tyvärr kom tjock dimma rullande och snart befann vi oss i tjockt, grått töcken med bara ett par hundra meters sikt. När vi närmade oss udden som vi inte kunde se men som syntes väl på radarskärmen och plattlänsen övergick i slör så ökade farten ytterligare och vi forsade fram i tio knop. Lite otäckt när sikten var så dålig. Precis vid udden ökade vinden lite till och det var inte utan en viss lättnad som vi en stund senare fick lä för både vind och vågor. Strax därpå försvann även dimman som genom ett trollslag. När vi styrde in mot Cascais efter seglade 80 NM blåste det fem m/s och var soligt och varmt. Vilken scenförändring!
Vi brydde oss inte om att försöka i marinan utan fällde vårt ankare i viken utanför. Där låg redan ett tjugotal båtar på svaj. Det blev en fin kväll i sittbrunnen med lite god mat och ett glas vin.Nu hade vi Lissabon ett stenkast längre inåt viken.
