14:32:00
Snorkling och grillfester
Det nya året 2017 inledde vi med att segla söderut från Bequia till Tobago Cays, några små obebodda paradisöar innanför ett stort hästskoformat korallrev strax öster om ön Mayreau. Hela området är nationalpark och berömt för sin marina mångfald. Vi ankrade mellan de två små öarna Petit Bateaux och Petit Rameau. Våra vänner från Catywampus hade redan ankrat strax intill. Klockan hade redan hunnit bli mycket så vi nöjde oss med lite snorkling runt båten innan vi åt middag. Lite trötta efter gårdagens nyårsfirande gick vi och lade oss tidigt.
Måndagen den 2 januari tog vi jollarna till Petit Bateau och promenerade den korta sträckan över till andra sidan ön där det blev några timmars snorkling. Det blåste hårt så vi tyckte att det gick för stora vågor för att snorkla ute på hästskorevet. Korallerna längre in är inte lika fina men det finns ändå en massa att se. Stora solfjäderskoraller och massor med färgglada fiskar. När vi hade fått nog av snorklingen och satt och torkade på stranden kom en stor leguan knallande. Den var nästan en meter lång och såg ut som en gammal urtidsdrake.
På kvällen hade vi tackat ja till ett erbjudande om grillmiddag på stranden på Petit Bateau. Det var Koyak och hans familj som ordnade en fantastisk grillbuffé med hummer, fisk, kyckling och griskött. Ris och sallad samt stekta matbananer ingick också. Öl, coca cola och rumpunch fanns till försäljning men vin fick man ha med sig själv om man föredrog det. Det blev en underbar kväll med god mat, trevliga vänner och med en svalkande bris som blåste runt de bara fötterna i sanden. Så nära sinnebilden av ett paradis man kan komma. Att det sedan var svårt att få ut jollarna från bränningarna på sandstranden utan att bli genomvåta när vi skulle tillbaka till båtarna var något man fick ta på köpet.
Tisdagen den 3 januari gjorde vi en ny snorklingstur med jollen ut till den ändå mindre ön Baradal. En del av vattnet där är ett speciellt område för vattensköldpaddor. Vi simmade runt och såg många av dem när de betade sjögräs på sandbotten. Jenny tyckte att de var som kor i havet. De är väldigt fredliga och ser så lustiga ut när de sticker upp huvudet ovanför ytan för att andas. De största mäter över en meter över skölden. Vi såg även bläckfisk, rockor och en havsorm som såg grymt giftig ut med ränder i grönt och gult.
Efter lunch drog vi upp ankaret och seglade in till Clifton på Union Island. Vi strosade runt en stund i byn och festade loss på glass på The Snack Shack Bar som också serverar massor av goda smårätter.
Onsdagen den 4 januari seglade vi ännu ett stycke åt söder, och lunchankrade innanför Sandy Island i den stora Hillsborough Bay på Carriacou. Sandy Island är ännu en sådan där vykortsö som utgörs av en cirka hundrafemtio meter avlång sandtunga glest bevuxen med palmer. Efter bad och sol några timmar fortsatte vi runt udden och ankrade åter i den skyddade Tyrell Bay. Särskilt Jeanette uppskattade det stilla vattnet utan sjöhävning i denna vik efter flera nätter på ganska skvalpiga ställen.
Familjen Sonessons hyrkatamaran var lämpligt nog utrustad med en grill på akterpulpiten så den kvällen blev det grillfest ombord hos dem. Ingen sand mellan tårna denna gång men åter igen god mat och glatt umgänge.
Torsdagen den 5 januari var Lindas och Jennys sista dag med oss. Vi fick en skön och avslappnande segling ner till St. George’s där både Isa och Catywampus lade till i Port Louis Marina. Marinan är som tidigare nämnts väldigt välskött och har alla faciliteter man kan önska sig. Vi åt alla tolv en gemensam middag på kvällen på restaurang Victory i marinan som avskedsmiddag för våra döttrar. Tidigt nästa morgon tog de en taxi till Maurice Bishop International Airport för att påbörja den långa flygresan hem till ett vinterkallt Sverige. Vi hade fått rapporter om minus nio grader i Göteborg och minus tjugo i Åre, dit Jenny skulle. Vilken kontrast det blir för dem!
Hej!
Härliga foton igen! Men jag är inte det minsta avundsjuk - jag vet hur dåligt jag tål värme, här hade vi -14 häromdagen - fast det är förstås litet i kallaste laget att sitta ute med en kopp kaffe och lösa korsord.
Snorkla är fint. När jag skulle till Tanzania och Dar es Salaam så lärde jag mig fridyka. Några tyskar som snorklade på samma ställe kunde inte tekniken och hade svårt att komma ner medan jag kom ner 3-4 meter med ett enda simtag.
Ja det gamla jobbet... Kraanen har fått sparken sägs det - jag hörde det när jag hälsade på i Medicon Village i Lund för två månader sedan. Trevligt ställe och trots risiga instrument så fanns VI-KÄNSLAN verkligt närvarande...
Jag slutade ju i början av april och telefonen har använts flitigt men sedan början av november har det varit lugnt. Men jag hade två samtal samma dag efter nyår.
Jag har en fråga om väder - påverkas vädret i Karibien på samma sätt som här hemma av månens faser? Luften lär vara mindre turbulent vid fullmåne. Är det tidvatten där måntro?
Bästa vinterhälsningar / Ingvar
(Jag undrar vad mamma tyckte om tatueringarna...)