S/Y Isa

Sista kvällen i Bristol bjöd vi in vår båtgranne på en gin & tonic. Han hette Martin Craigh och var heltidsanställd skeppare på Swan-56an. Martin var från Skottland och hade jobbat hela sitt vuxna liv som skeppare på olika båtar eller med chartersegling. Bland annat hade han jobbat flera år som chef för Moorings Charter Yachts på Tonga i Stilla Havet.  Kul att lyssna till hans berättelser och roligt att få lite sällskap. När han gick tillbaka till sin båt hade det blivit mörkt och regnet kom horisontalt. Riktigt svensk höstväder, eller skotskt för den delen.

Efter fem dagars inblåst tillvaro i Bristol med mycket regn och riktigt ruskväder längtade vi efter solsken igen. Vi lämnade den skyddade bryggan i Bristol på lördagsmorgonen den 23 september och satte segel. Vi fick en fin läns med spirade segel ner till Newport där vi ankrade på nytt. På vägen såg vi en segelbåt på boj som hade fått sin fock sönderblåst. Vi såg även ett fartyg som höll på att lasta på fritidsbåtar för transport någonstans, troligen till Europa.

Det var mycket färre båtar I Newport nu än förra gången. Under dagen tillkom det dock några, bland annat en fransk och en brittisk båt som vi sett uppe i Bristol. I staden var det mycket folk som flanerade på gatorna eller satt på barer och restauranger. Massor av butiker hade rea på sommarens kollektioner och Marie fyndade ett par båtvänliga skor till en billig penning.

Söndagen den 24 september bjöd på ett strålande väder. Inget regn, ingen dimma, jippi! Vi bestämde oss rakt för att göra den långa klippvandringen på en vandringsled utmed havet på Newports utsida. Det blev en fantastisk promenad i solsken på en stig som slingrade sig fram på klippor med havet på ena sidan och de enorma gamla privatvillorna på den andra. Det var i dessa villor på flera hundra kvadratmeter som de rika familjerna en gång roade sig på somrarna. Familjer som Vanderbilt, Astor och Widener hade sina hus här, eller snarare palats kanske man skall säga.

I slutet av klippromenaden öppnade sig en stor lång badvik med fin sandstrand och stora härliga vågor som rullade in. Rester av José och förstärkt med den kommande orkanen Maria (som lyckligtvis går längre ut till havs) gav dessa stora dyningar. Surfare tog tillfället i akt att utöva sin sport och många badade också.

Skarvar vilar sig på klippan.

 

 

Härligt strandliv i slutet av september.

Mats på klippromenad.

Kvällsdopp från Isa efter långpromenad. Fortfarande cirka tjugo grader i vattnet. Härligt!

På söndagskvällen bjöd vi över det brittiska paret Sue och Bill från båten Camomile på lite vin och tilltugg. De hade redan seglat ett varv runt jorden men hade inte tröttnat utan planerade att stanna ute några år till. De hade många historier att förtälja.

Någon typ av pipare.

Både måndagen och tisdagen bjöd tyvärr åter på tät dimma. Vi stannade i Newport och vandrade ut till Goat Island och även till den lilla grannstaden Middleton. På onsdagen vaknade vi åter till dimma men bestämde oss ändå för att lämna Newport. Vi hade varit här ganska länge och kände att det var dags för nya intryck.

Apropå orkanen Maria har vi med sorg läst om dess verkningar i Karibien. Tyvärr slog den mot den underbara men ack så fattiga ön Dominica som vi verkligen älskade. Det kommer att bli mycket tufft för den lilla nationen de kommande åren. Orkanen har tyvärr ödelagt större delen av ön. Hoppas att det internationella samfunden kan hjälpa till, både nu akut med mat, rent vatten, mediciner och skydd och senare med att återuppbygga alla förstörda hus. Vi vet att även regnskogarna har tagit mycket stryk. De var helt underbara med en artrikedom som var enastående. Läs gärna om vårt besök i vintras på Dominica i tidigare blogginlägg.

Även Puerto Rico har drabbats hårt av Maria. Orkaner som Maria och Irma skonar inget i sin väg. Fruktansvärt!