22:31:30
Barbuda - paradis och förödelse
Vi lättade ankar före sju på onsdagsmorgonen den 28 mars och satte kurs mot Antigua. Vårt mål låg rakt emot vinden så det blev till att kryssa. Vi hade måttliga vindar och beskedlig sjögång så det blev en ganska fin segling trots motvinden.
Halv två gled vi in i Jolly Harbour och förtöjde vid tullens brygga för att klarera in. Antigua tillhör de öar som är väldigt stränga med sin inklarering. Man får endast ankra eller lägga till vid tullens egen brygga och ingen annan än skepparen får lämna båten förrän man är inklarerad. Det tog Mats en stund att besöka tull, immigration och kustbevakningen som utfärdar ett tillstånd för att segla runt i landet. När han var klar med detta gick vi ut och ankrade utanför i den vida bukten för att få en skön kväll med lite bad och en fin solnedgång.
Vi visste att det skulle komma nordliga stora dyningar nästa dag som troligen skulle göra ankarplatsen obekväm så vi hade bokat ett par nätter inne i marinan från nästa dag. Det visade sig efter några timmar att dyningarna anlände lite tidigare än prognostiserat. Det blev åter en rullig natt och saker åkte i golvet som vi inte säkrat. Suck…
Efter tre nätter på raken med ett väldigt rullande var det mycket skönt att ligga alldeles stilla vid en brygga. Vi njöt även av att ha tillgång till den utmärkta livsmedelsbutiken Epicurian som ligger tvärs över vägen från marinan. En av de mer välsorterade i hela Karibien och vi unnade oss en massa goda grönsaker som svartkål, broccoli och färsk sparris. Det var skärtorsdag och folk var glada och förväntansfulla inför påskhelgen.
Vi stannade tre nätter i marinan och blev bekanta med ett kanadensiskt par, Tayce och Roy, på en stor motorbåt med namnet Mercator. De hade rest mycket och bland annat bott fem år i Belgien så de hade många intressanta saker att berätta. På påskafton gick vi till en av restaurangerna i marinan, Melini, och åt middag. Den var dock något av en besvikelse med högst medioker mat. Mats passade på att serva både watermaker och generator när vi låg stabilt och Marie ägnade sig åt att knåpa med denna blogg. Förövrigt blev det promenader och bokläsning.
Påskdagen hade de stora dyningarna försvunnit och vi gick åter ut och ankrade i bukten. Jätteskönt med bad igen. Jolly Harbour marina har en fin pool där vi badade flera gånger förra säsongen men i år har de haft problem med vattentillförseln så poolen var tyvärr tömd.
På annandag påsk den 2 april satte vi segel vid sjutiden och styrde norrut mot Barbuda, den andra stora ön i nationen Antigua & Barbuda. Den är till ytan två tredjedelar av Antigua men har i huvudsak varit oexploaterad. Bara sjuttonhundra människor har bott och verkat på ön. I september 2017 drabbades Barbuda av orkanen Irma som fullständigt ödelade den låglänta ön. Alla öbor hade tvångsevakuerats några dagar innan så ingen blev skadad men alla hus, och då menar vi verkligen alla, blev svårt demolerade och helt obeboeliga.
Mats framför en av byggnaderna som före orkanen Irma var en del av Coco Point Lodge.
Efter orkanen kom en gammal konflikt mellan Barbudaborna och Antiguas regering upp till ytan. Barbudaborna har bott på ön i generationer och levt ett enkelt liv med i huvudsak självhushåll. De har inga papper på att de äger marken men har brukat den av hävd. Förra året beslöt Antiguas regering att godkänna ett önskemål från den kände skådespelaren Robert De Niro och hans affärspartner att ta över och kraftigt utöka en av de få större hotellanläggningarna på ön, det berömda K Club som en gång i tiden var prinsessan Dianas favoritställe i Karibien. Denna lyxiga anläggning som ligger vid den kilometerlånga stranden besöktes många gånger av prinsessan och hennes söner, prinsarna William och Harry. Många barbudabor motsatte sig planerna på att mer än fördubbla ytan som hotellet förfogar över och bekämpade dem med både fredliga protester och ibland handgripligt genom att förhindra arbetet att bygga ut. De menade att en sådan utökning inverkade menligt på deras rätt till sin ö. Regeringens motdrag blev att inte tillåta återflyttning efter Irma om inte öborna köpte tillbaka sin mark, där de levt i generationer. Det var förstås ingen som kunde köpa sin mark eftersom de flesta har levt med ekonomi byggd på självhushåll och byteshandel. En tidningsartikel från The Telegraph om detta finns här. Hur det hela kommer att sluta är ännu oklart men de få barbudabor som vi träffade på sa att endast tre procent av befolkningen hade återvänt. Det hela är väldigt sorgligt för Barbudas lilla befolkning och vi hoppas att Antigua tar sitt förnuft till fånga och hjälper dessa stackars människor att flytta tillbaka. De har just nu en ganska bedrövlig situation som inhysingar på Antigua och utan möjlighet till försörjning.
Förutom den totala förödelsen av de två anläggningarna K Club och Coco Point Lodge så var denna ankring bland de vackraste vi sett. Stranden var så lång och så vit och perfekt att det nästan var osannolikt. Vi låg där i tre nätter och det var aldrig mer än en handfull båtar på den rymliga ankarplatsen så det var det perfekta stället att njuta av tystnad och frid. Dagarna skimrade i turkos och nätterna var sammetsmjuka med stjärnljus som inte stördes av elektriska lampor. Varje dag gick vi på långpromenad barfota i vattenbrynet hela den långa stranden och tillbaka. På kvällarna satt vi på akterdäck och beundrade stjärnhimlen. Runt båten simmade fiskar av olika slag och vi såg dem ofta hoppa. Särskilt rockorna är roliga att se när de hoppar. Det blir ett rejält plask när de landar.
Sista kvällen blev vi inbjudna till kanadensarna Tayse och Roy på långfärdmotorbåten Mercator. De hade kommit in samma dag och ankrat ett stycke från oss. Det blev en trevlig kväll med god mat och dryck i deras fantastiska 60 fots motorbåt i gammal stil. Vilka utrymmen det blir i en sådan båt! Det var som en flytande villa. De planerar att åka jorden runt med sin båt. ”Jag är för gammal för att lära mig segla” sa Roy. Därför blev det en motorbåt.
