S/Y Isa

Vi fortsatte att njuta av det kontinentala livet i La Coruña ett antal dagar. Staden inbjöd till trevliga promenader utmed långa stränder eller strövtåg i de gamla gränderna.

 

 

Vi besökte förstås en av de mest kända platserna i stadens närhet, fyrtornet Torre de Hércules. Det står på udden inte långt från gamla staden och är världens äldsta ännu fungerande fyr. Det byggdes av romarna någon gång mellan år 98 och 117 e. Kr. Hela 55 meter högt på en klippa som i sin tur är 51 meter, vilket ger fyren en lång räckvidd ut till längtande sjöfarare. Före romarnas ockupation av området bodde här en keltisk folkgrupp kallad artrabian. Den keltiska kopplingen kan även skönjas i musiken och det har under århundraden funnits en kontakt mellan detta område och andra keltiska områden som Bretagne, Irland etc. Havet förband platser mer än de tidsödande vägarna över land.

Idag har La Coruña en befolkning på cirka 250 000 invånare och hamnen är en viktig distributionscentral för jordbruksvaror och havsfångster från trakten. Utbudet av kulinariska produkter och fina råvaror är enormt. Fisk och skaldjur står i centrum var du än kommer. Vi besökte en stor saluhall i tre plan där varje plan hade sin specialitet. På bottenvåningen var det just fisk och skaldjur och där fanns allt du kunde drömma om och lite till. Hummer, krabba, kräftor, räkor, många sorters musslor och snäckor, bläckfisk av olika art och alla upptänkliga fiskar. Och långhalsar! Detta är en galicisk specialitet och mycket exklusivt och dyrt, cirka 4000 kr/kg. Det är en slags 5-7 cm lång havstulpan som samlas av lokala fiskare genom att hänga ut på de hala och branta klipporna vid ebb och plocka dem. Det är ett livsfarligt arbete och årligen dör flera personer vid detta fiske. Långhalsarna äts ångkokta och lär smaka som kräftor men vi har inte smakat själva. Vi vandrade bara fascinerat runt och beskådade alla dessa havets läckerheter. Våning två var för charkuterier och kött och längst upp var det frukt och grönt.  

Förutom god mat så finns det ett rikt utbud för den konstintresserade. Staden har satsat en hel del på offentlig konst och det finns många vackra byggnader att beskåda. Här finns ett museum för modern konst samt ett litet Picasso-museum med skulpturer av den världsberömde konstnären. Picasso bodde i La Coruña en tid som barn mellan 1891 och 95 då hans far förestod konstskolan i staden.

 

 

Som vi redan tidigare nämnt, så är nattlivet glatt, otvunget och pågår ända fram på småtimmarna. Alla åldrar verkar blandas och umgås och det är vanligt att barerna har gäster som är allt från små bebisar till äldre damer och herrar på åttio plus. En sen natt hamnade vi av en slump på en bar där ett gäng äldre gentlemän underhöll med musik och sång. De spelade gitarr, mandolin och dragspel och sjöng flerstämmigt till. Repertoaren verkade vara äldre folkliga stycken och publiken i blandad ålder sjöng med av hjärtans lust och dansade mellan borden. En sådan glädje! Vi kunde inte annat än att ryckas med, trots att vi inte kunde låtarna.