S/Y Isa

Vi kastade loss måndagen den 8 augusti klockan kvart i åtta från Falmouth och satte omedelbart segel. Vindprognosen för de kommande tre till fyra dygnen såg lovande ut med vindar från norr. Till att börja med hade vi en fin halvvind på 8 m/s när vi styrde åt sydväst för att hålla ut från fartygslederna utanför Bretagne. Så småningom fick vi slör. De första två dygnen löpte på med lagom vind på 8-10 m/s och en del delfinflockar som sällskap. Vi såg även vid flera tillfällen gejsrar som sprutade ur havet. Det var naturligtvis inte vulkanisk aktivitet utan valar! Tyvärr skymtade vi endast en rygg av dem en gång och det var omöjligt att säga vilken sort det var eller ens hur stora de var. Men det kändes väldigt spännande ändå att veta att stora däggdjur simmade i närheten.

Tredje dygnet när vi närmade oss den spanska nordkusten ökade vinden och därmed även våghöjden. Isa surfade fram och toppade farten på över 15 knop vid flera tillfällen. När mörkret föll den tredje natten hade vi 16-17 m/s och stor sjö. Det kändes lite oroligt att angöra i mörker under sådana förhållanden men när vi väl kom in mot land och bara hade ett par sjömil kvar till kusten så minskade både vind och vågor som väl var och vi kunde styra in i rian (viken) och ta in seglen i någorlunda lä.

Vi lade till i Marina Coruña klockan fyra på morgonen torsdagen den 11 augusti efter 68 timmars segling och 513 NM. Vi hade valt att slöra i zigzag i stället för att plattlänsa så den seglade sträckan blev något längre än den kortaste vägen. Nöjda och trötta gick vi och lade oss.

Vi tog sovmorgon till tio innan vi nyfiket började undersöka vår nya hamn. Det visade sig att ett flertal andra svenska seglare låg i marinan och vi fick genast kontakt med flera av dem, bland andra Indigo av Barsebäck och Svea. Den sistnämnda båten seglas av Viveca och Ralph från Göteborg som har haft Svea i La Coruña i flera säsonger. De erbjöd sig att vara ciceroner för den första kvällen i staden och tog oss med på fantastiska ställen. Vi besökte en bar som serverade de bästa spanska charkuterier och ostar med gott vin därtill. Ägaren var en senig liten man som kvickt pilade mellan borden och skar tunna skivor av de fina skinkorna från iberiska grisar. Enligt våra vägvisare som besökt detta ställe många gånger så var han även en entusiastisk maratonlöpare. 

Den nattliga turen gick vidare till ett annat ställe vars enda menyval utgjordes av jordnötter med skal samt portvin i en liten kanna med pip till var och en. Vi var de enda turisterna på denna bar och den inhemska publiken demonstrerade hur dessa små kannor skulle hanteras. Man skulle hålla upp kannan högt ovanför sig och tömma vinet ur pipen i en lång stråle in i munnen. Vi tittade fascinerat på dessa konster men gjorde själva inga försök att efterlikna tillvägagångssättet. Det hade förmodligen bara inneburit att vi hade sölat ner alla kläder. Hur som helst blev det en ytterst intressant inblick i det lokala galiciska nattlivet.

De trånga gatorna i den gamla stadskärnan var fyllda med människor och på torget pågick en rockkonsert med tusentals jublande spanjorer i publiken. Vi gick runt och bara insöp atmosfären. Ytterligare ett stopp på en ciderbar blev det innan vi kände att ögonlocken började kännas tunga. En fantastisk kväll/natt blev det och en verklig kontrast till kvällen före då vi hade styrt mot kusten i hård vind och grov sjö.