17:34:31
Över Atlanten
Efter femton dagar och tio timmar korsade vi mållinjen alldeles utanför Rodney Bay, Saint Lucia, på torsdagskvällen den 1 december. Raka spåret från Kap Verde till Saint Lucia är det 2100 nautiska mil och vi hade förstås avverkat lite mer än så. Klockan hade hunnit bli åtta på kvällen lokal tid så tyvärr fick vi angöra i mörker, men det kändes ändå helt fantastiskt att glida in i hamnen och höra besättningarna på de båtar som redan låg i hamnen applådera, hurra och tuta. På bryggan stod en kille från ARC och en annan grabb från marinan samt Martins fru Birgitta. När vi hade förtöjt fick vi en mugg med iskall rumpunch i handen (en karibisk drink baserad på mörk rom och fruktjuice) samt en stor korg med färsk frukt och en flaska lokal rom. Känslan var euforisk! Vi hade korsat den stora blå oceanen Atlanten för segel (nåja, några motortimmar blev det ju också) och vi hade gjort det utan skador på oss själva och båten. Vi kände oss väldigt nöjda när vi en stund senare gick för att få en sen middag på den indiska restaurangen i hamnen.
Starten från Mindelo, São Vicente på Kap Verde gick lugnt till väga. Det blåste en lagom bris på 7-8 m/s mellan öarna och de flesta båtar satte snart en gennaker eller annat lättvindssegel. Vi visste redan vid start att det skulle vara ytterst lätta vindar de första dagarna. Detta blev tyvärr ett tema för hela överfarten. Flera dagar hade vi helt stiltje. Alla prognoser vi tog ner sa samma sak; svaga eller inga vindar på hela sträckan. Mycket riktigt dog vinden ut när vi hade lämnat São Vicente och Santo Antão bakom oss så det blev motorgång första natten. Marie var faktiskt tacksam för det för hon hade fått en magbacill och låg utslagen de första två dagarna.
Färden fortsatte med svaga vindar. Vår färgsprakande gennaker blev vårt mest populära segel. Ofta hade vi gennakern på ena sidan och spirad genua på den andra. Trots att prognoserna inte gav något hopp om vind så hade vi tidvis fin vind i alla fall. Det var ganska lokala områden med vindar upp till 6-7 m/s, ibland ända upp till 10 och från alla möjliga riktningar. Några nätter hade vi till exempel en stadig halvvind från syd vilket gav oss fin fart. En sådan natt kunde sedan följas av fullständig stiltje några timmar för att sedan brytas av en lätt bris från norr. Många segelskiften blev det, även nattetid.
Dagar när det var helt stilla passade vi på att bada. Det var en nästan hissnande känsla att hoppa i och veta att botten låg fem kilometer ner. Det gav en stunds skön svalka för ju närmre Karibien vi kom desto varmare blev det. Termometern visade på mellan 35 och 37 grader många dagar. Vid ett av våra badtillfällen fick vi sällskap av några nyfikna små fiskar. De såg ut som revfiskar men det kunde det ju inte vara mitt på Atlanten. De var väldigt orädda och simmade runt oss i vattnet.
Det goda med de svaga vindarna var att havet var tämligen platt. Det gjorde livet ombord enklare och bekvämare. Vi kunde varje kväll utan större besvär laga till en god middag och äta på dukat bord, låt vara med en anti-glidduk på bordet.
Vi hade även perioder med kraftiga regnbyar, dock utan att vindarna blev så hårda. Vid några tillfällen regnade det så kraftigt att vi bara hade ett par hundra meters sikt. Andra dagar gassade solen från en molnfri himmel. Nätterna var oftast stjärnklara. När månen gick upp gav den oss en silvergata att segla på. Samma effekt fastän svagare gav även Venus när den lyste som starkast på förnatten. Det är en mäktig upplevelse att färdas fram genom natten för segel, ensam båt på ett väldigt hav och med hela vintergatan ovanför masttoppen. Många stjärnfall såg vi också och Isas bogvåg glittrade i fluorescerande grönt av mareld.
När vi hade 1050 nautiska mil kvar till Saint Lucia, firade vi halva vägen med en flaska äkta champagne. Det kändes festligt och lite högtidligt.
Många har frågat om man ser andra båtar när man är mitt ute på havet. Vi var ju ändå 75 båtar som startade samtidigt. Efter de första dagarna såg vi någon annan seglare på avstånd kanske tre eller fyra gånger. Vi mötte därtill en handfull handelsfartyg och blev omkörda av en enorm privat motoryacht på en så där 150 fot. Men den absolut största delen av tiden såg vi inget annat flytetyg.
Några undrar säkert också hur man fördriver tiden på en ocean. Det beror ju naturligtvis på hur hårt väder man har men för oss blev det en hel del läsning. Förutom segelskiften, matlagning och disk så hade vi inte så många plikter. Vi hade oftast vakt två och två och då blev det gemytligt samspråk med vaktkompisen. Ibland satt vi ensamma på vakt eftersom förhållandena var goda. Då satt vi ofta och tittade ut över havet eller på stjärnhimlen och filosoferade över livet. Några gånger hade vi sällskap av delfiner en stund och stormfågel och andra havsfåglar såg vi ofta. Även flygfiskar underhöll oss med sina fantastiska luftfärder, ofta hundra meter eller mer. Varje morgon plockade vi ett antal olyckliga stackare som under natten hade kraschlandat på Isas däck. Ibland hörde vi dem dunsa i nära sittbrunnen och Mats lyckades vid ett tillfälle rädda en fisk som landade precis bredvid.
De sista tre dygnen fick vi äntligen en stadig vind som höll i sig och Isa kunde åter få känna sig som en havets vinthund och forsa fram. Det kändes underbart att känna drivet och trycket i seglen i stället för ett hattigt fladdrande och vaggande hit och dit. Det var med stor tillfredställelse vi siktade Saint Lucia (och även Martinique som ligger precis intill) i soldiset den femtonde dagen. Med våra moderna navigationshjälpmedel så visste vi ju att den skulle ligga där men det kändes ändå skönt att se att det stämde. Vi kan bara föreställa oss hur det var för de första djärva navigatörerna när de efter veckor av ovisshet och umbäranden siktade land. Det moderna seglare gör, framstår som en söndagspromenad jämfört med hur det var förr. Men vi är väldigt glada att vara framme i alla fall!
Coolt! Härligt att läsa att ni kom fram till Caribbean och att resan dit har gått bra. Det måsta kännas skönt att ha lite fast mark igen under fötterna efter denna långa resan. Här finns det tillräckligt med vind i alla fall och det är inte direkt temperaturen för att bada, men vi håller oss varma med glög och lussekatter. Ha det bra! Tineke