S/Y Isa

Madeira och dess mindre systeröar har varit kända för européerna åtminstone sedan 1300-talet men det var ett portugisiskt skepp som kom ur kurs på grund av en storm utanför Nordafrika och sökte nödhamn i lä av Porto Santo 1418 som först hävdade sin rätt till ön. Den portugisiske kungen João I placerade två år senare en guvernör på ön och året efter sände han också en guvernör till den större ön Madeira.

Porto Santo är en liten ö, ungefär 11 km lång och 6 km bred. Den är av vulkaniskt ursprung och har flera toppar på några hundra meters höjd. Den högsta toppen, Pico do Facho mäter 516 meter. Kusterna mot öster, nordväst och sydväst är klippiga, branta och otillgängliga men den långa bukten som vetter mot sydost är en enda lång sandstrand. Eftersom huvudön Madeira helt saknar sandstränder är Porto Santo också Madeirabornas egen bad- och semesterö. Färjan från Funchal anlöper varje förmiddag med badsugna passagerare. Strax intill den långa stranden finns hamnen där färjan lägger till och marinan där vi förtöjde. Många seglare väljer också att ankra utanför sandstranden. Själva byn, Cidade Vila Baleira, ligger en och en halv kilometer från hamnen. I byn finns ett flertal hotell, restauranger och butiker.

När vi på söndagsförmiddagen den 11 september hade förtöjt i marinan använde vi resten av dagen till att städa båten och tvätta kläder. Som belöning för detta tråkiga arbete gick vi till stranden och hoppade i vattnet. Äntligen hade vattentemperaturen nått behagliga nivåer, gissningsvis 23-24 grader. Det kändes ljuvligt att skvalpa runt i de sköna dyningarna som rullade in mot stranden. På kvällen besökte vi den lilla restaurangen i hamnen som serverade alldeles utmärkt mat till en rimlig peng.

 

 

Måndagen den 12 september åt vi en rask frukost innan vi snörde på oss vandringsskor och packade kamera och vattenflaskor och gav oss ut på bergstur. Vi stretade uppför den branta sluttningen norr om hamnen och nådde efter en svettig timme en fin utsiktspunkt som verkligen gav lön för mödan. Marie tittade lystet på de ännu högre topparna längre in på ön men Mats tyckte att nu kunde det räcka med bergstoppar för värmen hade slagit till ordentligt. I stället styrde vi stegen in till byn och handlade lite färsk frukt och bröd. Sedan blev det åter bad för att svalka ner oss.

På kvällen promenerade vi barfota i vattenbrynet utmed den långa sandstranden in till byn och åt middag på en restaurang på torget intill den gamla kyrkan. Byn är ett tämligen stillsamt ställe på kvällen. Gästerna tycktes vara mest familjer och äldre par. Partysugna ungdomar får nog leta länge om de skall hitta ett ställe att roa sig på. Alla hus är låga, även hotellen och av varierande ålder. Ett av de äldre husen har haft en prominent ägare en gång, nämligen Christopher Columbus. Han gifte sig med en Filipa Moniz, guvernörens av Porto Santos dotter, och bodde här en tid.

Tidigt på tisdagsmorgonen vaknade vi av det ovanliga ljudet av regn och fick skynda oss upp och stänga alla vidöppna luckor. Vi tog regnet som intäkt för att sova länge och ta det lugnt på morgonen. Fram på förmiddagen gick vi alla fall intill byn för att handla mat och vatten. Vid lunchtid klarnade det upp igen och vi njöt av sol och bad.