S/Y Isa

Efter frukost i sittbrunnen på lördagsmorgonen den 3 september ringde vi runt till några marinor inne i Lissabon. Antalet gästplatser är lite knappt tilltaget vid högsäsongen i september-oktober så vi fick prova med ett par stycken innan vi fick napp i Doca de Alcantara. Den är inte det minsta charmig och har containerhamnen som närmsta granne men den är väldigt skyddad och den mest centralt placerade av alla hamnarna. Vi halade upp ankaret och tuffade för motor i medström intill Alcantara. Åter igen kom det dimslöjor svepandes men inte så täta denna gång och de var helt borta när vi styrde in i marinan.

På vägen passerade vi flera berömda byggnadsverk, till exempel Torre de Belém. Tornet, som ligger alldeles vid flodkanten, byggdes under sent 1500-tal i sen-gotisk stil för att hedra sjöfarararen Vasco da Gama. Det såg verkligen ut som ett sagoslott. Vi passerade under den stora hängbron och kunde blicka upp mot den enorma kristusstatyn på den södra flodbanken.

Tillagda och klara gick vi på upptäcksfärd i vårt närområde. Strax väster om vår hamn fanns en mer exploaterad hamn med en rad trevliga restauranger och barer i olika prisklasser. Här rörde sig Lissabons unga modemedvetna män och kvinnor samt turister från hela världen. Här skulle Göteborg kunna lära sig en del om hur man utnyttjar före detta hamn- och industriområden som inte längre brukas. Väldigt trevligt att sitta vid vattnet och äta en bit.

Söndagen den 4 september hade vi avsatt för att se mer av staden. Efter frukost promenerade vi utmed floden åt väster för att nå området strax öster om Torre de Belém där det finns en rad museer. Vi valde att se det marina museet som delvis handlar om de berömda sjöfararna och deras seglatser runt jorden. Portugal var tidigt ute och utforskade nya handelsvägar till Indien och Brasilien. Man seglade även till Grönland och Nova Scotia i Kanada. Museet är inrymt i en del av det enorma Mosteiro dos Jerónimos, en klosterbyggnad uppförd under 1500-talet. Man kan även besöka själva klostret med tillhörande kyrka, men vi hoppade över detta på grund av den långa kön för att komma in.

Marinmuseet var modernt ordnat med föredömliga skyltar på både portugisiska och engelska och väldigt intressant. Många tidiga gamla kartor fanns där som visade hur bilden av de olika kontinenterna gradvis växte fram.

När vi lämnade museet hade det hunnit bli riktigt varmt, exakt hur varmt visste vi inte just då eftersom vi inte hade någon termometer. Vi åt en salladslunch på kulturhusets terrass som låg nära marinmuseet och hoppade sedan på en guidebuss som tog oss in mot centrum samtidigt som vi kunde ta del av fler sevärdheter. Bussens termometer sade 37 grader men det trodde vi var fel tills vi såg en annan termometer på ett hus som sade det samma. Pust! Inte konstigt att vi var varma och lite matta.

I centrum hoppade vi av bussen vid det enorma torget Praҫa do Comércio som ligger alldeles vid floden. Här finns även Arco da Rua Augusta, en vacker och mycket hög valvport. Vi strosade shoppinggatan Rua Augusta upp och tog en kaffe på ett trevligt litet torg. Sedan knogade vi alla trappor och backar upp till Castelo da São Jorge, en gammal borg som ligger på toppen av en av Lissabons sju kullar. Otroligt svettig vandring men väl värt besväret. Inne från borgens terrass och från de många torn som man kan gå upp i fick vi en enastående utblick över Lissabon och floden Tejo. Vi stannande här en god stund och njöt av att sitta i skuggan av pinjeträden medan solen sänkte sig och temperaturen sjönk något.

Stadsdelen Alfama där borgen ligger var en av de få som klarade sig någorlunda från den totala förödelse som drabbade Lissabon den 1 november 1755. En av de största jordbävningar som Europa upplevt utplånade det mesta av den vid den tiden mycket folkrika staden. Över 70 000 människor tros ha omkommit och jordbävningen, vars epicentrum låg i havet utanför och jordbävningen skapade även tsunamis som drabbade många av Europas kuster. Det finns nerskrivna ögonvittnesskildringar från katastrofen och bedömare idag tror att magnituden av denna jordbävning motsvarade 8,9 på Richterskalan. Vid den tiden var Lissabon Europas fjärde stad i storlek efter London, Paris och Neapel med ungefär 270 000 invånare. Handeln blomstrade tack vare de tidiga sjöfararna som hade öppnat nya handelsvägar med framför allt Asien.

Vi fortsatte sedan ner till en bar, också den med fantastisk utsikt för att se solen gå ner och dricka en välförtjänt iskall öl. Kvällen avslutades med middag längre ner på sluttningen till levande musik. När vi promenerade hemåt utmed floden hörde vi cikador spela i träden. En skön avslutning på het och händelserik dag.

Måndagsmorgonen lovade en lika het dag som gårdagen. Vi skyndade oss till en stor livsmedelsbutik för att storhandla mat innan hettan slog till alltför mycket. Sedan höll vi oss faktiskt nere i båten under de hetaste timmarna. Nära 40 grader tar på krafterna. I kvällningen gick vi åter in till centrum och njöt av ännu en härlig kväll i Lissabons myllrande restaurangkvarter. Middagen åt vi på en fransk krog med riktigt bra mat och sedan avslutade vi med en drink på en bar alldeles intill Museu Arqueológico do Carmo, en gammal, stor kyrka som raserades under den svåra jordbävningen 1755, men som är delvis restaurerad. Vi hade dessutom utblick över Elevador de Santa Justa, en verkligt läcker fristående hiss i järn, ritad av Raul Mesnier de Ponsard, en lärling till Gustave Eiffel. Precis som den berömde läromästaren lät Mesnier de Ponsard bygga i hissen av järn och i nygotisk stil.

På tisdagen den 6 september lämnade vi Doca de Alcantara efter ännu en natt med hög disco-musik. Lissabon-borna verkar gilla sena disconätter och ljudet av musik hördes nätterna igenom. Vi gick för motor med den utgående strömmen till Cascais där vi bunkrade diesel och lade oss i marinan för en sista natt på fastlandet. Ägnade dagen år att titta på den mondäna badorten Cascais där många välbärgade Lissabonbor har slagit sig ner. Staden kännetecknas av vackra byggnader, många eleganta barer och dyra restauranger samt badstränder.

Kvällen tillbringade vi tillsammans med den svensk-danska besättningen från North Star, Marie och Kim. Efter ett glas vin i Isa åt vi middag på restaurang Hemingway i hamnen. Mycket god mat och trevligt sällskap. Den allra värsta hettan hade gett med sig och det fläktade lagom svalt på terrassen där vi satt.

Onsdag den 7 september förberedde vi oss för den längre passagen över till Madeira. Vi tog ner väderfiler, kontrollerade båten och lagade en del mat som vi kunde värma under färden. Nästa stopp blir troligen Porto Santo, en ö  30 NM från huvudön Madeira.