S/Y Isa

2017-12-15
23:16:02

Iles des Saintes - helgonens öar

Det har dröjt en del med bloggen det senaste. Mest beror det på att vi inte har haft någon pålitlig internetuppkoppling men även andra saker har kommit i vägen. Här kommer dock lite uppdatering.

Tidigt på måndagsmorgonen den 27 november lättade vi ankar från Deshaies och fortsatte söderut utmed Guadeloupes västra kust. I lä bakom den höga ön var vinden nästan obefintlig så vi fick gå för motor. Vi stannade motorn när vi kommit halvvägs och badade. Alltid lika härliga bad när man är långt från land och havet djupt med den intensivt blå färg som de oändliga djupen ger. När vi närmade oss Basse-Terres södra udde kom vinden tillbaka. De höga öarna ger nästan alltid denna effekt, svag vind under den mittersta delen och ökande vindar vid uddarna. Snart hade vi 10 m/s rakt i nosen.

Ankarviken i Bourg des Saintes.

Trots vinden var sjön beskedlig. Grand-Terres södra udde samt ön Marie Galante gav visst lä för atlantvågorna och vi avverkade raskt de sista åtta sjömilen ner till Iles des Saintes, helgonens öar, en liten ögrupp tillhörande Guadeloupe strax söder om huvudön. Förra gången vi seglade hit var det så många båtar att vi inte hittade någon ledig boj och ankarplatsen var utsatt för sjö i den rådande vinden så vi stannade inte. Därför såg vi fram emot att få stanna ett par dagar utanför den lilla staden Bourg des Saintes som ligger på den största ön i gruppen, Terre de Haut.

Torget vid piren där färjan från Guadeloupe lägger till.

Denna måndag fanns det gott om lediga bojar och efter att ha sjösatt jollen for vi in till byn. Bourg des Saintes är en mycket idyllisk och charmig liten stad med många trevliga kaféer, restauranger, butiker, ett litet torg, en kyrka och en pir där färjan från Guadeloupe lägger till. Mindre fiskebåtar låg på svaj utanför strandremsan och allt andades lantlig idyll utan stress. Fregattfåglar cirklade över våra huvuden och dök i viken. Vi strosade runt en stund, handlade ett par nybakade baguetter och tittade in i ett par av de små butikerna. Trots att det inte är mer än en stor by ståtar orten med minst tre mindre livsmedelsbutiker och två bagerier men folk gör sig ingen brådska utan tar sig tid att samtala. Apropå baguetter så var det ytterst påtagligt att vi var i Frankrike för över allt mötte vi människor med en eller två baguetter under armen eller uppstickande ur en kasse eller ryggsäck. En härlig kontrast till de icke-franska öarna där brödet är urtrist.

Gata i Bourg des Saintes.
Borgmästarhuset.

Nästa dag steg vi upp tidigt och var inne i byn redan kvart över åtta för att hinna promenera innan hettan blev för svår. Dagens mål blev Fort Napoléon, en gammal försvarsanläggning som tronar på ett berg norr om byn. Vi följde vägen upp på det 120 meter höga berget och kom fram redan före nio, vilket gjorde att vi fick vänta en stund på att borgen skulle öppna för besökare. Vi var inte först på plats utan ett franskt par hade varit ännu tidigare och väntade också utanför den stora porten.

Utsikten från berget med Fort Napoléon är väl värd mödan att besöka fortet. 

Klockan nio slog de upp porten och vi betalade avgiften på fem Euro per person för att se borgen. Själva fortet innehöll en massa rum med olika kuriösa föremål. Där fanns gamla fotografier, båtmodeller, gamla maskiner och möbler och lite annat smått och gott från gamla tiders Les Saintes. Öarna har alltid varit tämligen torra varför man aldrig har bedrivit någon plantageverksamhet här och därmed har det aldrig heller funnits slavar på öarna. Man har levt på småskaligt fiske, självhushåll och på senare tid turism.

Mats tyckte att denna lilla kanon uppe på Fort Napoléon var i ynkligaste laget.

Själva borgen med dess samlingar var kanske inte så spännande, snarare lite nedgånget och slumpmässigt ihopkommet men utsikten från befästningsvallarna var värd både inträdet och mödan att ta sig upp.

Ännu en vy över staden och ankarviken från Fort Napoléon och två nöjda vandrare.

Efter vår förmiddagspromenad drack vi kaffe och åt en glass på ett av de få kaféer som erbjöd wifi, Le Mambo. Vi kollade våra email och lite nyheter. Eftermiddagen ägnades åt bad från båten och läsning i sittbrunnen.

Blommande kaktus utanför ett hus i Bourg des Saintes.

På onsdagsmorgonen satt vi och åt frukost vid halv åtta i sittbrunnen då plötsligt en båt kommer rakt emot oss utan någon person synlig. Den glider förbi oss på bara ett par meters avstånd. Mats slänger sig i jollen för att försöka bromsa den och Marie ropar högt för att väcka folk ombord. Det var den amerikanska båten Ubiquitous som också deltog i Salty Dawg-rally som slitit sig från sin boj en bit framför oss. Ägarparet kom upprusande när de hörde våra högljudda rop och lyckades som tur var få igång motorn innan de krockade med någon annan båt eller drev upp på de vassa klipporna längre in. De tackades oss senare med en flaska vin för att vi räddat dem. Deras förtöjningslinor till bojen hade nötts av på något sätt. Tur för dem att det inte hände under natten.

Ett hus i Bourg des Saintes byggt som stäven på en båt.
Fregattfågel.
Get

Efter denna frukostdramatik begav vi oss ut på en ny bergsvandring, denna gång till öns högsta punkt, Le Chameau, 309 meter över havet. Vi följde den betonglagda vägen som slingrade sig upp till toppen. Trehundra meter kan tyckas som en ganska måttlig stigning men det var tämligen brant och i trettio graders värme var det en rejäl ansträngning. Vi blev emellertid rikligt belönade med fantastiska utblickar åt alla håll över hela ögruppen och längre när vi nådde toppen, också denna krönt av en befästning i ruiner.

Utsikten från högsta berget Le Chameau.

Efter att ha njutit av utsikten ett bra tag och svalkat oss i brisen vände vi neråt igen. På väg ner mötte vi många fler vandrare på väg upp. Vi såg hur ett regnoväder närmade sig och hann precis ner till byn och under ett tak när regnet störtade över oss. Vi skänkte de andra vandrarna en medkännande tanke för de blev nog rejält blöta.

En blomma med en gul fjäril, ganska lik en svensk citronfjäril.
En annan gul blomma på berget Le Chameau.

Torsdagen den 30 november gjorde vi ännu en promenad upp på Morne Morel, ett berg i nordost. Inte lika högt som gårdagens bestigning men ändå ansträngande med en brant och stenig stig att följa. Åter igen fick vi fantastiska vyer att njuta av som belöning. Les Saintes är verkligen bildsköna med sina många branta kullar och djupa havsvikar med turkos vatten. Efter denna sista bergsutflykt klarerade vi ut från Guadeloupe och handlade färskt bröd och lite grönsaker.

Sluttningen ner från Morne Morel.

Flera regnbyar svepte in i sundet mellan Guadeloupe och Iles des Saintes, ibland med en tjusig regnbåge som följd.

 
Klockan fyra lämnade vi bojen och satte segel för att gå söderut. Eftersom Marie skall åka till Sverige i ett familjeärende om en vecka fick vi skynda på lite mer än tänkt från början. Vi bestämde därför att gå direkt från Les Saintes till Martinique, en sträcka på cirka nittio sjömil. Det är för långt för att hinna på en dag så därför valde vi att nattsegla. Vi fick till att börja med fin vind ner mot Dominica men väl bakom ön försvann vinden och vi fick fortsätta för motor. Mellan Dominica och Martinique hade vi hoppats på vind igen men den var opålitlig och det blev en hel del motorgång även här. Sjön var skvalpig och båten rörde sig oharmoniskt så det blev si så där med sömnen den natten. Vi var ganska trötta när vi vid halv nio ankrade utanför Fort du France på Martinique.

Fredagen fortsatte med bedrövligt väder, en ändlös rad av regn- och åskbyar. Vi sov och läste och gjorde så lite som möjligt.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: