S/Y Isa

2017-12-19
17:10:32

Stadsliv på Martinique

Lördagen den 2 december hade vädret blivit lite bättre och vi sjösatte jollen för att åka in till staden. Vi började med att klarera in på Martinique, vilket gjordes enkelt och smidigt på en dator i butiken med båttillbehör. Det märks verkligen att Martinique och Guadeloupe är en del av Europa för byråkratin omkring ut- och inklarering är minimal på dessa öar. Flera andra av de små önationerna här i Karibien har ganska tidsödande och kostsamma rutiner runt in- och utresa med diverse tjänstemän som skall fylla i blanketter, stämpla och granska dokument. De flesta av dessa tjänstemän är artiga och korrekta och utför sina arbetsuppgifter som de är ålagda men det finns några som missbrukar sin position och är otroligt dryga, otrevliga och till och med oärliga. Det har vi stött på och många av våra seglande vänner har liknande erfarenheter.

Rue de la Republique, Fort de France.
Fruktmarknaden, Fort de France.
Kyrkan i Fort de France speglad i fasaden mitt emot.

Efter inklarering fortsatte vi med att vandra gågatan Rue de la Republique upp till shoppingcentret där vi fann en ganska stor matvarubutik, Carrefour. Här blev inköp av franska ostar och lite annat smått och gott som är svårt att finna på andra öar. Vi drack kaffe och åt väldigt god glass men när vi sökte efter en bra restaurang hittade vi inte riktigt någon som kändes förtroendegivande. Efter en stunds hattande fram och tillbaka beslöt vi att laga middag i båten och for ut igen i vår jolle.

Isa pyntad med adventsljusstake och ljusslinga.

Ute på vattnet där vi låg för ankar roade sig de lokala ungdomarna med att segla gamla traditionsbåtar under tjo och tjim. Många i lokalbefolkningen badade också vid sandstranden innanför vår ankarplats. Simning verkade vara en populär sport för vi såg många som långsimmade runt de ankrade båtarna.

Ungdomssegling utanför Fort de France
Ungdomarna skrattade och tjoade högljutt. De verkade ha väldigt roligt i båtarna.
 
Nästa dag var det söndag och hela Fort de France var tvärstängd. Vi kände till att detta gäller i Frankrike sedan tidigare men det var ändå så ovant att alla butiker och restauranger var stängda. Vi strosade ändå runt en stund i staden och såg bland annat det vackra gamla biblioteket Bibliothèque Schoelcher.
Det vackra Bibliothèque Schoelcher
Huslänga i Fort de France

Efter denna förmiddagsrunda lättade vi ankar och vecklade ut genuan för att i sakta mak glida de tio sjömilen till ankarviken Grand Anse d’Arlet där vi åter fällde kroken. Bad och koll av ankarfästet med cyklop och snorkel följdes av en tur intill land där vi långsamt promenerade bygatan fram och åter. Butikerna och restaurangerna i Fort de France må vara stängda på söndagar men i Grand Anse d’Arlet var det fullt ös på stranden och på de små restaurangerna. Folk badade, snorklade, paddlade, lekte och på ett ställe spelade ett liveband och många dansade av hjärtans lust. Glatt folkliv kan verkligen säga. Vi slog oss ner på ett ställe och åt en lokal hummertallrik. Den kulinariska höjden var väl inte svindlande precis men maten var helt okej för det låga priset.

Grand Anse d’Arlet
 
Båt uppkastad på stranden av orkanen Maria i september.

Nästa dag vandrade vi över till byn i nästa vik söderut, Petite Anse d’Arlet. Där kunde vi klarera ut från Frankrike och även handla mumsigt surdegsbröd. Byn var inte stor men hade en fin lång sandstrand och en vacker kyrka. Till byn hade vi följt vägen och promenaden tog 20-25 minuter. Tillbaka valde vi stigen över berget, men det var ingen genväg precis. Tvärtom var stigen lång och tidvis svårvandrad med mycket sten i den branta sluttningen och snåriga buskar. Dess utom fanns det en massa sidostigar så det var svårt att hitta rätt på flera ställen.

På berget emellan vikarna fanns det en massa buskar med lustiga små tofsblommor.

Så småningom var vi alla fall tillbaka i vår vik och kunde återvända till Isa för ett välförtjänt bad.

Tisdagen den 5 december lättade vi ankar och seglade mot Saint Lucia. Vi hade inte mer än kommit ut ur viken och satt segel förrän mörka moln tornade upp sig i öster och kraftiga regnväder med hårda vindar drog in över oss. Det blev en segeltur med många justeringar av segelyta eftersom vindstyrkan ändrade sig hela tiden. Regnen kom och gick och ibland var sikten inte mer än ett par hundra meter. Vi var bara ett par sjömil ifrån Saint Lucia när den äntligen dök upp i diset, trots att det är en hög ö. Sträckan mellan södra Martinique och norra Saint Lucia är inte mer än 25 sjömil men vi har flera gånger haft ganska besvärligt väder här. Kanske har vi bara haft otur eller också drar detta sund till sig besvärligt väder. Vi vet inte vilket.

Vacker blomma på Martinique.

Hur som helst var vi ganska nöjda när vi kom in i lä bakom Pigeon Island och kunde ankra i den yttre delen av Rodney Bay. Vi sjösatte genast jollen och for in till marinan där vi klarerade in i Saint Lucia. I hamnen stötte vi ihop med Carina Hammarlund från Ultimo. De hade bokat en plats i marinan för flera månader sedan så de låg vid en brygga. Annars är det svårt att få bryggplats just dessa veckor när alla ARC-båtar kommer in. Vi tillbringade kvällen tillsammans med Carina och Conny och åt middag på thairestaurangen i hamnen.

Onsdagen ägnade vi åt diverse underhållssysslor och promenad till matbutiken. Vi pratade lite med andra svenskar i hamnen som precis kommit över Atlanten, besättningsmedlemmar på Celeste och Talanta bland andra. Båda båtarna hade gått fort över Atlanten och alla var väldigt nöjda. Talanta vann klass A i racing-divisionen och Celeste vann klass A i cruising-divisionen. Över huvud taget var det många svenska båtar som placerade sig högt upp på resultatlistorna. Härligt att se att vi svenskar är så duktiga seglare!

På torsdagen var det dags för Marie att lämna Karibien för ett par veckor för en familjeangelägenhet. Mats skall stanna kvar och passa Isa.

Kommentar:
2017-12-26 @ 20:46:10
#1: Ingvar

Tack för fina foton och intressant läsning! Jag är inte inne så ofta här numera, tiden räcker inte till märkligt nog...

Dessa "traditionsbåtar" verkar kufiska med sina helt rektangulära segel! Undrar om dessa går så bra på kryss med detta säkerligen svårtrimmade segel? Säkerligen inte mycket till köl undertill heller....
Jag hoppas ni haft en bättre jul avseende vädersituationen än vi har här hemma... blåsigt och regnigt och allmänt ruggigt... Min första jul utan lutfisk! Den är på tok för dyr, så även karp som ju är den polska traditionella julmaten. Karp kostar 100 kr per kg.
Träffade Gustaf och Tina på Ikea före jul bland trängseln. Barnen Lovisa och Karin har blivit stora sedan de avseglade!

I somras så gjorde ni ett jättejobb med motorinstallationen och några gummibuffertar som satt eländigt illa till. Jag gissar att ni kan glädjas åt att slippa oroa er för detta... men hur gick det med de knirkande durkarna? Har ni fått tyst på dessa plågoljud?


Jag önskar er båda gott nytt år. // Ingvar

Svar: Ja, durkarna har blivit mycket tystare sedan Mats satte tätningslist under dem. Inte helt tyst men ganska bra. Kul att du träffade storseglarna. Hoppas att de har kommit in i livet på land nu. Gott Nytt År!
syisa.blogg.se

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: