22:44:00
Sandstränder, fransk mat och vulkaner
Lördagen den 28 januari lade vi ut från IGY Marina i Rodney Bay och satte segel i lä av Pigeon Island. Det blåste friskt men med en ganska ostlig riktning, vilket var bra för vår kurs mot den stora viken på södra Martinique. Förra gången vi gick denna sträcka hade vi haft en riktigt jobbig kryss men nu var vi bättre förberedda med revat storsegel och kutterfock. Det blev en fin segling med god fart i vindar mellan 11 och 13 m/s, trots stökig sjö och bidevind.
Vi sjösatte jollen och for in till byn där vi klarerade in på ett kafé, Snack Boubou. Mycket praktiskt. Man fyller själv i alla data på en web-sida, betalar 3 euro i stämpelavgift och så är det klart. Ingen byråkrati över huvud taget. Så är det normalt inte i Karibien! Efter detta strosade vi runt lite, tog ut euro i en uttagsautomat och tittade in i kyrkan där det pågick något slags helgmålsgudstjänst med mycket sång och musik. Tillbaka i Isa blev det en enkel middag bestående av korv och Felix potatismos. Mums!
Efter frukost på söndagen den 29 januari tog vi åter jollen in till träbryggan där alla jollar lade till. Samtidigt som vi kom några svenskar som vi inte träffat förut. Det var Katarina, Dennis och Jessika från Resolute. Vi kom i samspråk en stund på bryggan och strax anlände ytterligare svenskar, Katharina och Anders från Carpe Mare. De sistnämnda hade vi sett ett par gånger tidigare, senast hade vi hejat på varandra på Union. Vi slog följe med Carpe Mares besättning och promenerade stranden österut tills vi blev tvungna att vända på grund av ogenomträngliga mangrovesnår. Efter denna motion blev det lunch på Rendezvous i Saine Anne där redan Resolutes besättning slagit sig ner. Som alltid vid dessa tillfällen passade vi på att utbyta erfarenheter och tips.
Nästa morgon lättade vi ankar och gick den korta biten i till Le Marin för att handla. Där finns flera välsorterade butiker med matvaror av alla slag och dess utom till europeiska priser. Mats jagade hydralolja och gasregulatorer och sprang runt i de många båttillbehörsbutiker som finns på orten. På kvällen hade vi bjudit Karin och Hasse från Barbasol på middag i Isa. Dem hade vi inte sett sedan nyårsdagen så det fanns mycket att prata om. De gav oss lite tips från Dominica där de varit. Kvällen blev sen innan våra gäster satte sig sig i jollen och for hem till sig.
Dagen därpå återvände vi till Sainte Anne för att få lite friskare vatten. Vi hade gjort upp med Karin och Hasse om att gå ut och äta middag på kvällen i byn och de hade ett favoritställe som var inhyst i den gamla busstationen. Vi blev serverade grillad fisk eller kött från en stor hembyggd kolgrill där en mycket rundlagd man skötte grilltången. Enkelt men gott.
På torsdagsmorgonen den 2 februari vinkade vi hejdå till Barbasol och satte kurs mot Saint Pierre på norra Martinique. Vi fick en härlig segling i 12-14 m/s från ost, vilket gav oss lä för vågorna mest hela tiden. Isa rusade fram med 8-9 knop så de trettio sjömilen gick snabbt att avverka. Vi ankrade nära land utanför den lilla staden Saint Pierre som fram till 1902 var huvudstad på Martinique och var en sjudande västindisk metropol runt förra sekelskiftet. Detta fick dock ett lika plötsligt som tragiskt slut då vulkanen Mt. Pelée fick ett våldsamt utbrott den 8 maj 1902. Ett pyroklastiskt flöde kom nerför sluttningen och utraderade hela den sprudlande staden inklusive många skepp som låg för ankar i bukten. Hela befolkningen om trettio tusen invånare omkom. Efter denna totala förödelse flyttades huvudstaden till Fort de France längre söderut. Idag är Saint Pierre en stillsam småstad med nio tusen invånare. Den är uppbyggd på de gamla ruinerna. Endast ett hus har man byggt upp precis som det såg ut innan katastrofen och kyrkan har man renoverat hjälpligt. Vi besökte det lilla muséet om vulkanutbrottet, vilket var mycket intressant. Det fanns en massa fotografier på hur det såg ut före och efter.
Vi passade också på att promenera upp för de branta backarna till en stor madonna-staty som står högt upp på berget i söder. Här uppifrån fick vi en härlig utsikt över byn och båtarna som låg för ankar utanför. Havsbotten stupar brant ner från strandkanten så alla ankrar nära land på den smala hyllan som står till buds. På vägen upp blev vi grundligt utskällda av en skock skabbiga hundar men de var som tur var inte så modiga som de försökte verka utan sprang undan när vi gick emot dem. Lite obehagligt var det dock med så många argsinta hundar lösa på vägen.
Saint Pierre var verkligen inget håll-i-gång-ställe. Det fanns ett antal barer och restauranger men folk verkade nöja sig med en drink i solnedgången och sedan en bit mat. Klockan nio var det tyst och stilla. Vi drack en god belgisk trappist-öl (blå Chimay) på en bar vid stranden och såg solen sänka sig bakom Isa. Sedan blev det middag ombord. Havet låg som en spegel och det var mycket rofyllt. De enda ljuden var den stilla dyningens skvalp mot sandstranden innanför oss och några grodors sjungande.