S/Y Isa

2017-01-26
22:44:40

En undervattensvärld att vara rädd om

Fredag morgon den 20 januari fortsatte vi ut till Tobago Cays som vi tidigare har beskrivit. Hela området som ligger öster om öarna Union och Mayreau, är en marin nationalpark och består av några små obebodda öar samt ett jättestort hästskoformat korallrev längst i öster. Eftersom det blåste mindre nu än vid vårt förra besök för ett par veckor sedan valde vi att ankra längst i öster alldeles innanför revet med hela Atlanten utanför. Det är en speciell känsla att ligga för ankar utan land mellan båten och den stora oceanen. Bara ett rev strax under ytan som vågbrytare.

Isa för ankar med bara korallrevet som vågbrytare. Längre bort ligger Afrika!

Våra vänner på Angelina, Mats och Eva, låg redan där och det blev ett glatt återseende. Senast vi umgicks var på andra sidan havet på Kap Verde. Vi for genast ut på snorklingstur med dem i deras gummibåt. Revet är stort och här finns massor av koraller i alla upptänkliga former och stora och små fiskar i regnbågens färger. Vi såg till exempel en havsål och en stor fläckig stingrocka. Man kan simma i timmar och bara njuta av den fantastiska värld som finns under ytan. Vattnet är kristallklart och allt är också på ett mycket snorklingsvänligt djup på en till fem meter.

Eva och Mats på Angelina på väg ut på snorklingstur

Det blev ytterligare en tur senare på dagen för när förhållandena är goda med svaga vindar gäller det att passa på. Denna gång simmade vi ut till den yttre kanten där revet stupar ner i havet åt öster. Man nästan hissnar när man kommer från det grunda och ser revet försvinna ner i det blå djupet. Ljuset var jättefint i det starka solskenet och stora stim med olika fiskar avtecknade sig mot den blå bakgrunden. Solfjäderskorallernas skira plymer vajade i strömmen som björkar en blåsig sommardag hemma i Sverige. Vi följde kanten ett stycke för att sedan simma inåt igen innan tidvattnet vände och strömmen skulle bli för stark att simma mot.

 
 På kvällen satt vi alla fyra i Angelinas sittbrunn och pratade om dagens snorklingar, Atlantöverfarten och alla upplevelser vi haft sedan vi senast sågs. Mats och Eva berättade om Tobago där de hade angjort Karibien och om sin segling till de olika öarna på Kap Verde.

Sent omsider rodde vi tillbaka till Isa efter en dag full av intryck och motion. Skönt att få vila de trötta sim-musklerna några timmar.

 
 
 
Nästa dag blev det mer snorkling, så klart. Två längre turer till olika delar av revet blev det. Första turen höll vi oss på insidan för strömmen var just då stark och tröttande att simma mot. Andra turen hade vi slackvatten vilket är det bästa och vi vågade oss åter ut på utsidan. Åter igen förundrades vi över rikedomen som visade upp sig framför våra ögon. Vi känner oss ytterst priviligierade som har fått uppleva detta. Vi önskar bara att världens ledare tar klimathotet på allvar så att även kommande generationer kan få vara med om det som vi får. Det är ytterst illavarslande att det första Mr Trump gjorde som president var att ta bort skrivningarna om klimathot från USAs officiella hemsidor. Han anser uppenbarligen att klimathotet är något som illvilliga forskare har hittat på. Så ignorant och okunnigt!
 
Denna kväll kom Eva och Mats över till oss efter middagen. Vi diskuterade våra framtida seglingsplaner och tittade på stjärnorna. Hela vintergatan lyste över oss och bränningarna brusade mot revet. Ännu en magisk kväll.  
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: