22:44:40
En undervattensvärld att vara rädd om
Fredag morgon den 20 januari fortsatte vi ut till Tobago Cays som vi tidigare har beskrivit. Hela området som ligger öster om öarna Union och Mayreau, är en marin nationalpark och består av några små obebodda öar samt ett jättestort hästskoformat korallrev längst i öster. Eftersom det blåste mindre nu än vid vårt förra besök för ett par veckor sedan valde vi att ankra längst i öster alldeles innanför revet med hela Atlanten utanför. Det är en speciell känsla att ligga för ankar utan land mellan båten och den stora oceanen. Bara ett rev strax under ytan som vågbrytare.
Våra vänner på Angelina, Mats och Eva, låg redan där och det blev ett glatt återseende. Senast vi umgicks var på andra sidan havet på Kap Verde. Vi for genast ut på snorklingstur med dem i deras gummibåt. Revet är stort och här finns massor av koraller i alla upptänkliga former och stora och små fiskar i regnbågens färger. Vi såg till exempel en havsål och en stor fläckig stingrocka. Man kan simma i timmar och bara njuta av den fantastiska värld som finns under ytan. Vattnet är kristallklart och allt är också på ett mycket snorklingsvänligt djup på en till fem meter.
Det blev ytterligare en tur senare på dagen för när förhållandena är goda med svaga vindar gäller det att passa på. Denna gång simmade vi ut till den yttre kanten där revet stupar ner i havet åt öster. Man nästan hissnar när man kommer från det grunda och ser revet försvinna ner i det blå djupet. Ljuset var jättefint i det starka solskenet och stora stim med olika fiskar avtecknade sig mot den blå bakgrunden. Solfjäderskorallernas skira plymer vajade i strömmen som björkar en blåsig sommardag hemma i Sverige. Vi följde kanten ett stycke för att sedan simma inåt igen innan tidvattnet vände och strömmen skulle bli för stark att simma mot.
Sent omsider rodde vi tillbaka till Isa efter en dag full av intryck och motion. Skönt att få vila de trötta sim-musklerna några timmar.
