S/Y Isa

Torsdagen den 6 juli anlände en gäst från Sverige, vår vän Marianne Järphag. Hon skulle segla med oss i cirka två veckor. En halvtimme innan hon skulle komma med taxi från Washington DC öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det kom så mycket vatten att jollen en stund senare mer liknade ett badkar. Det var bara att ösa och sedan på med regnställsjackorna för att hämta henne vid bryggan. Regnet lättade lite medan vi åkte in men det fortsatte att småregna en god stund till. Vilket välkomnande Marianne fick!

Nästa dag hade himlen spruckit upp och det såg lovande ut. Vi åkte först en sväng med jollen i alla de vindlande grenarna av Annapolis hamn och strosade sedan runt i staden. Vi åt en härlig lunch på Pusser’s brygga där vi kunde studera folklivet i hamnen. Till middag den kvällen lagade vi färsk tonfisk med brynta grönsaker. Mums!

Lördagen ägnade vi åt ett nytt besök på The Naval Academy eftersom Marianne inte hade sett den. Vi gick till Akademiens egen kaj där det låg många kölbåtar av olika storlek. En mindre typ som de färskaste fick lära sig segla i och en större för andraårseleverna. Vi fick en privat visning av en av deras större segelbåtar. Det var en 44 fots båt avsedd för längre turer på öppet hav. Mycket spartansk inredning men robust och säkert lämplig för sitt ändamål. De seglade med två vaktgrupper om fyra rekryter och en instruktör i varje grupp när de var ute på längre turer, berättade vår guide. Han var ansvarig för just den båt vi fick se, Fearless. De hade säkert tjugofem lika dana, alla med namn som Brave, Warrior, o.s.v.

Vi kunde även ta en titt i Akademins kyrka denna dag. Den var rejält tilltagen i storlek och mycket vacker.  Kyrkan kröntes av en fantastisk kupol som inifrån såg ut som en stjärnhimmel.

På kvällen tog vi åter en öl på Pusser’s på bryggan tillsammans med Vera och Dominique. Hoppas att vi kan träffa dem igen någonstans.

På söndagen den 9 juli fyllde vi på vatten och lämnade sedan Annapolis. Vi hade en svag bris från norr och seglade söderut i sakta mak. Efter ett par timmar dog vinden helt och vi fick puttra vidare för motor. Vi siktade tvärs över Chesapeake Bay på en liten ort som heter Saint Michaels. Vi ankrade en bit utanför och tog jollen in för att titta på den lilla staden. Den visade sig vara en verklig pärla. En massa restauranger runt hamnen och ännu fler utmed huvudgatan där det även fanns en riktigt bra matbutik mitt i centrum. Detta har vi inte varit vana vid här i USA annars. Det fanns dessutom en slakteributik som också sålde delikatesser. Som om inte detta var nog så erbjöd byn både en vingård, ett ölbryggeri och romdestilleri, alla med provningar om man önskade. Tyvärr fick vi inte tillfälle att gå på en riktig provning men vi fick i alla fall testa det lokala ölet Crab Claw Ale.

Här fanns även diverse utflyktsbåtar för dem som ville ut på havet och man kunde naturligtvis hyra kajaker, paddelbrädor och andra flytetyg. Antikviteter, konst, möbler, väskor och kläder var annat som bjöds ut till försäljning.

Vi gick som alltid runt och tittade, dels för att det är roligt att upptäcka en ny plats till fots och dels för att vi tar varje tillfälle i akt för att få röra på benen.

Vi stannande två nätter i Saint Michaels för det var så trevligt. Andra kvällen åt vi middag på ”The Lighthouse” i hamnen. De serverade fantastiskt goda ”Crabcakes”, alltså stekta burgare gjorda på kryddat krabbkött. Krabba var den stora produkten i Saint Michaels och man kunde äta krabba i alla dess former.

Vi gillade verkligen Saint Michaels och kan verkligen rekommendera andra, såväl seglare som landburna resenärer at besöka denna lilla pärla.