S/Y Isa

Vi steg upp klockan fem på söndagsmorgonen den 2 juli för att komma iväg så tidigt som möjligt och vi fick en strålande morgon som belöning. Solen steg sakta medan vi styrde ut från Solomon Islands och vattnet låg som en spegel. Hundratals stingrockor underhöll oss på vägen genom att simma precis vid ytan så att man såg deras två vingspetsar och stjärtfena sticka upp ur vattnet. När vi observerade detta första gången på svaj i Norfolk kunde inte förstå vad vi såg men kunde efter ett tag konstatera att det var en rocka. Senare har vi fått höra att det finns i tusental stingrockor i Chesapeake Bay och att de ofta jagar precis i vattenytan. Intressant! Några fiskljusar och en korpgam kretsade över våra huvuden. Korpgam finns bara i Amerika och liknar en svart örn. I vårt förra blogginlägg fanns en bild. Trots att Chesapeake-området är tätt befolkat och till en del mycket industrialiserat finns naturen nära hela tiden.

Det blev en stilla dag nästan helt utan vind så vi fick gå för motor hela sträckan på 45 sjömil till Annapolis. Vi hade oroat oss lite för att inte hitta en plats i Annapolis eftersom amerikanarnas stora helg Fjärde juli närmade sig. Mycket riktigt ökade båttätheten på vattnet ju närmre Annapolis vi kom. Bland annat blev vi omkörda av ett kryssningsfartyg.

 

Tack vare vår tidiga sorti från Solomon Island angjorde vi Annapolis strax efter tolv på dagen och hittade till vår lycka en ledig boj mitt i hamnen i staden. Där finns ett stort antal bojar, nästan femtio, men vi fick en av sista lediga.

Våra schweiziska vänner Dominique och Vera i båten Richard Parker låg redan på boj i hamnen sedan många dagar. De kom över till oss på en kaffe och vi småpratade en stund.

På måndagen den 3 juli gick vi en lång stadsrunda och tittade på den fina gamla staden. Åter igen fanns det många intressanta byggnader att beskåda och dessutom ett flertal trevliga antikvariat och bokkaféer. Stadshuset i Annapolis är byggdes 1772-1779 som ett Capitolium, och är USA:s äldsta stadshus. Det var också säte för den tidiga amerikanska kongressen från november 1783 till augusti 1784. Här undertecknades fredsfördraget (Parisfördraget) som markerade slutet på frihetskriget då Amerikas Förenta Stater bildades. Verkligen historisk mark, alltså.

På kvällen gick vi till en av de trevliga barerna precis vid vattnet och tog en drink tillsammans med Vera och Dominique. På väg ut till Isa efteråt stannande vi till vid en tyskflaggad Hallberg-Rassy med namnet Kobolt och pratade en stund med de tre unga seglarna Sandra, Jens och Johannes från Berlin. De låg och väntade på ett lämpligt väderfönster för att segla tillbaka över Atlanten efter att ha varit ute ett år.

Tisdagen kom och detta var den Stora Dagen, USA:s nationaldag. Redan på förmiddagen vimlade gatorna av glada människor, många klädda i rött, blått och vitt. Vi började med att besöka sjökrigsskolan ”The Naval Academy” där den amerikanska flottan utbildar officerare. Denna akademi är jättestor och området täcker in en hel udde med massor av stora byggnader, parkområden, sportarenor, med mera. De nya rekryterna höll på med sin ”Boot Camp”, d.v.s. den första tuffa grundutbildningen med mycket fysisk träning. Dock slapp de träna utomhus när temperaturen steg upp mot trettio grader. Då hissades en svart flagga på gården, vilket signalerade att de skulle träna inomhus i stället. Varje morgon och kväll ljöd fanfarer och revelj respektive tapto på trumpet eller kanske flygelhorn. Väldigt trevligt att lyssna till.

Vi besökte den stora ”Memorial Hall” som hedrade många stupade soldater. Det var egentligen en jättestor balsal med fantastiska ljuskronor i taket och vackra målningar på väggarna. Vi gick också till det sjöhistoriska muséet på området.

Sent på eftermiddagen radade vi upp oss i slutet av Main Street tillsammans med Vera och Dominique och tusentals festglada amerikaner för att se paraden som skulle börja halv sju. Mörka moln tornade upp sig i söder på ett oroväckande sätt och inte mer än halva paraden hade hunnit till oss förrän ett riktigt oväder bröt ut med åska och slagregn. Vi flydde in i en öppen souvenirbutik tillsammans med många andra. Regnet var så kraftigt att hela gatan utanför översvämmades. Tja, det hela kändes inte helt olikt midsommar i Sverige, åtminstone inte vädermässigt.

Vi blev ståendes i butiken en bra stund men till sist höll det i alla fall upp så att vi fyra kunde ta jollarna tillbaka till Isa och duka fram lite gott att äta och dricka. Vi hade hoppats att få se det stora fyrverkeriet medan vi avnjöt goda ostar och charkuterier i sittbrunnen men av någon okänd anledning blev det inget. Kanske bedömde fyrverkerichefen att vädret inte var tillräckligt bra. Lite av ett fiasko blev dock Fjärde Juli-firandet på grund av regnet. Synd om alla amerikaner. Vi hade ändå en trevlig afton tillsammans med våra seglarvänner.

Dagen därpå fick vi faktisk se det stora fyrverkeriet. Det var riktigt mäktigt och höll på i hela trettio minuter. Vi satt på vårt akterdäck och bara njöt. Varmare än att stå och titta på GP-fyrverkeriet vid Göta Älv på nyårsafton!