S/Y Isa

Vi inledde vår nya karriär som anställd besättning på Lady K med en dags putsande och skrubbande på båten. Sista kvällen i före avfärd hade vi grillkväll med Richard och Steffi samt besättningen på jättemotorbåten Penny May. Ett glatt gäng och en trevlig kväll. Märkligt ställe, Rybovich. Bara en massa anställda på båtar. Ägarna är upptagna på annat håll.

Nästa dag, fredagen den 2 juni, lämnade vi West Palm Beach och satte kurs mot Bermuda efter att ha avnjutit en mumsig lunch på marinans restaurang. Havet var lugnt och vinden ganska svag. Vi gjorde ett försök att segla och gjorde väl en fem-sex knop men Richard sa att det var för långsamt så han startade motorn och vi motorseglade vidare. Ägaren till Lady K skulle komma till Bermuda den 10 juni och då måste båten vara på plats och dessutom uppsnofsad till tusen. Därför fick inte transporten ta för lång tid.

Första dygnet hade vi mest molnigt väder och en del kraftiga regnbyar med vind, så kallade squalls. Vi hade ett vaktschema som gick dygnet runt. På dagarna hade vi två och en halv timmes vakt följt av två och en halv timmes stand-by då man fick rycka in om det behövdes. Sedan fem timmars frivakt. På nätterna gällde samma ordning men endast två timmars vakt och två timmars stand-by, vilket innebar att man ofta kunde sova fem-sex timmar. Vi hade också ett roterande schema för att laga lunch och middag.

Steffi visade sig vara en riktig mästerkock. Hon trollade fram ljuvliga sallader och fantastiska maträtter från byssan. Marie hade bidragit med en indisk lammcurry som hon lagat i hamn och fixade även en kycklinggryta med getost en av kvällarna. Killarna kom undan med att värma mat som var lagad tidigare samt blanda sallad.

Det andra dygnet dog vinden helt och Atlanten låg platt som ett salsgolv. Tänk att en ocean kan vara så lugn! Vi roade oss med att prata med varandra och läsa böcker. Steffi och Richard har varit anställda på Lady K i fem år men skulle strax efter Bermuda lämna över till ett nytt par. De längtade efter att segla sin egen båt som låg på Nya Zealand och själva bestämma vart de skulle. De hade seglat otroligt mycket och långa ben de senaste åren. Bland annat hade de seglat Lady K till Stockholm och Bergen i Norge. De hade rundat Afrika och varit i Rio de Janeiro. Bermuda hade de sett två gånger tidigare. Den kvällen fick vi en helt underbar solnedgång och vi fick även se den berömda gröna blixten precis när solen försvann! Vi som trott att det var en myt som långseglare gillar att berätta men det var ingen myt. Det var verkligen en grön blixt!

Tredje dygnet fick vi äntligen vind och nu satte Lady K fart! Vi låg stadigt på tio knop och ibland över elva. Härlig segling! Lady K är byggd 2002 och det var ägaren själv som designade henne. Hon har en sportig utformning med en öppen sittbrunn utan vare sig sprayhood eller vindruta vilket innebar att vi fick smaka på väder och vind när vi hade vakten. Hon har många system som även Isa har, t.ex. generator och hydralik till segel o.s.v, men dessa var mycket mer komplicerade än på vår egen skuta. Exempelvis var vi tvungna att slå av hydraliken mellan användningarna för annars drog det för mycket på batterierna.

På eftermiddagen den 6 juni siktade vi Bermuda och seglade utmed dess östra kust upp till den nordöstra udden där vi kunde styra in i St. George’s Harbour som var en stor, rymlig vik skyddad från Atlantens vågor. Det hann bli mörkt innan vi kom in men Steffi och Richard kände till inloppet och sa att det var enkel angöring.

Vi ropade upp Bermuda Radio och blev ombedda att gå direkt till tullens brygga. Sagt och gjort, vi lade till på tullbryggan strax efter klockan elva på kvällen och klarerade in direkt. Sedan gick vi ut i viken och ankrade. Hela den stora lagunen var full av stora traditionsfartyg som låg för ankar där. Vi försökte först på ett ställe men fick inte fäste. Efter ännu ett försök bet ankaret och vi kunde nöjda skåla med ett glas vin att vi hade kommit till Bermuda efter 880 sjömil från West Palm Beach. Resan hade tagit fyra dygn och nio timmar. Sedan kunde vi alla gå och lägga oss och sova samtidigt!

Nästa morgon hade vinden friskat i ytterligare och vi var glada att vi var framme. Richard var inte helt nöjd med vårt läge i viken så vi drog upp ankaret och flyttade längre upp mot vinden vilket innebar längre åt sydväst. Sedan sjösatte vi Lady K:s jolle, en RIB med vattenjet-motor. Richard körde in Marie och Steffi till land för att fixa telefonkort, lämna in tvätt och handla. Herrarna ägnade sig åt båten medan damerna var i land.

St. George’s var en söt liten by med en tämligen turistisk huvudgata och hamn. Där fanns ett stort antal butiker för souvenirer och fina kläder samt restauranger, barer och hotell. Lite likt de karibiska öarna men mycket mer städat och välordnat. Efter väl uträttade ärenden blev damerna upphämtade igen med jollen. Det blev en blöt resa tillbaka för nu hade vi vind och sjö mot oss och vindarna var mellan 15 och 18 m/s.

Eftermiddagen ägnades åt att slöa och laga middag ombord eftersom vi inte ville lämna Lady K utan tillsyn i den fortsatt hårda vinden.

Torsdagen den 8 juni hade vinden mojnat till mer måttliga 5 m/s och vi satte genast igång med att fixa till Lady K så att hon skulle vara i bästa skick när ägaren skulle anlända på lördag. Vi polerade uppe på däck och i sittbrunnen, dammsög överallt, tog bort skyddsmattor och överdrag, polerade träinredning och skurade badrum så allt sken och blänkte. Vi jobbade hårt alla fyra med några korta avbrott för att titta på seglingarna som samtidigt pågick på den södra delen av ön. Vi kunde förstås inte se tävlingarna i verkligheten utan fick nöja oss med en TV-sändning men det var otroligt spännande ändå. Nya Zealand seglade mot britterna och slog ut dessa. Richard och Steffi jublade förstås. De hör ju hemma på Nya Zealand numera. Sedan var det dags för Sveriges Team Artemis att tävla mot den japanska båten. Sedan tidigare låg Sverige under med en seger mot Japans tre men denna torsdag gick allt Sveriges väg och Artemis vann tre seglingar på raken mot Japan. I det sista heatet gjorde Sverige en otroligt djärv rundning av ett märke där de skar in och rundade emellan den japanska båten och märket. Det så ut som de skulle krocka men det gick bra. Sverige lämnade in en protest att Japan inte hade gett dem tillräckligt med utrymme, vilket domarna biföll och Japan fick som straff att sakta ner och ge Sverige två båtlängders försprång. Två båtlängder kanske inte låter så mycket men i dessa jämna race kan det vara helt avgörande. Japan tappade helt sugen efter detta och Artemis gick mot en överlägsen seger.

 Vi fortsatte att putsa tills halv sex då vi kände att det var dags för mat. Efter snabb dusch och byte av kläder åkte vi in allihop och gick till en restaurang som hette Wahoo där vi åt en förstklassig middag på fisk och skaldjur. Efter maten gick vi till en bar där vi träffade ett gäng glada unga danska som var där med ett skolskepp. Ännu lite senare gick vi tillbaka till Wahoo’s bar och beställde en Dark & Stormy. Ägaren som var en hitflyttad österrikare, hejade på Sverige i tävlingarna och hade pyntat baren med en svensk flagga. Det svenska teamet hade tydligen legat här under lång tid och besökt restaurangen många gånger. Ägaren slog ser ner vid vårt bord och pratade och bjöd oss på ännu en omgång Dark & Stormy.

Fredagen den 9 juni var vår sista dag som anställda på Lady K. Förmiddagen ägnades åter till att putsa på båten innan vi blev körda av Richard och Steffi in till St. George’s. Klockan fem i fyra lyfte vi med Delta Airline mot Atlanta där vi bytte till nästa flyg till West Palm Beach. Klockan elva på kvällen var vi åter hemma i Isa efter denna avstickare.

Som sammanfattning kan vi säga att det har varit en rolig erfarenhet att prova på jobbet som anställd besättning och det var väldigt trevligt att lära känna Steffi och Richard. Vi kunde också konstatera att anställda på stora yachter sliter hårt och att man måste vara kunnig i en massa saker. Det är teknik, segling, matlagning och underhåll av båt och ibland måste allt ske nästan samtidigt.

P.S. Sveriges Team Artemis slog så småningom ut Japan och kommer att möta Nya Zealand i finalen i Louis Vuitton Cup. Vinnaren av denna final går i sin tur vidare och möte USA i America's Cup.