22:18:00
New York i repris
Nu blev det några dagar av transport tillbaka utmed Long Island. Vi steg upp tidigt och kastade loss strax efter gryningen vid halv sju på måndagsmorgonen. Vi hade dryga 50 sjömil att avverka till Port Jefferson. Först fick vi gå mot ostnordost en 8-9 sjömil för att komma till den smala öppningen som kallas Plum Gut mellan Long Islands nordöstra spets och Plum Island. Sundet är känt för sina starka strömmar och stående vågor vid ström mot vind så vi försökte pricka in slackvatten vilket vi också lyckades med vid åttatiden. Sedan kunde vi sätta segel och slöra för god ostlig vind mot vårt mål. Tyvärr avtog vinden fram emot eftermiddagen så den sista biten blev det motor igen. Vi gick in i den skyddade viken och ankrade på dess östra sida denna gång. Det blev åter en underbar stilla och varm kväll. Vi kunde förstås inte motstå ett bad i den sjunkande solens varma sken. Ljuvligt! Det kändes som om sommaren hade återvänt.
Nästa morgon, tisdagen den 3 oktober, steg vi åter upp tidigt och lättade ankar strax efter gryningen. Svaga vindar gjorde att vi gav upp seglingen efter en timme och startade motorn. Vi anlöpte Manhasset Bay och Port Washington sent på eftermiddagen och ankrade lite utanför de kommunala gul-svarta bojarna.
På onsdagsmorgonen hade vi gjort upp med en kylskåpsreparatör att komma och titta på vårt lilla kylskåp som inte har hållit den önskade temperaturen de senaste veckorna. Mats gissade att det behövdes en påfyllning av kylmedium och detta visade sig stämma bra. Vi fick gå in till en brygga några timmar när kylteknikern var på besök. Vi passade samtidigt på att fylla på vatten och lite annat.
Innan tidvattnet blev för lågt gick vi ut i viken igen och tog en av de kommunala bojarna. Dessa upplåts gratis i två nätter och därefter kostar de 25 dollar per natt. Väldigt fin service av Port Washington tycker vi. I priset ingår även fri taxibåt in till staden från bojen.
Tidigt på torsdagsmorgonen den 5 oktober tog vi jollen in till den kommunala jollebryggan och promenerade upp till tågstationen som låg högt uppe i staden på vänster sida utmed Main Street. Tåget intill New York City tog 45 min och resan tur och retur kostade cirka tvåhundra kronor per person. Vi steg av halv tio mitt på Manhattan vid Penn Station (vid Madison Square Garden) och promenerade norrut till hotellet vi bokat nära Times Square. Row NYC hette det och var helt okej. Bra läge, rena, fräscha rum (utan löss, det är ett problem i många storstäder på budgethotell) och skapligt pris. Vi kunde förstås inte checka in vid denna tidiga timme men lämnade en väska där så vi slapp att släpa på bagage.
En engelsman vid namn Henry Hudson som var anställd av det nederländska ostindiska kompaniet seglade 1609 in i den naturliga och skyddade hamnen som utgjordes av flodmynningen väster om Manhattan. Floden fick senare hans namn. Henry Hudson insåg snabbt att området var värdefullt som handelsplats och började idka handel med Lenape-stammen. Holländarna kallade området för Nya Nederländerna och upprättade en handelsstation 1613 på nedre Manhattan ungefär på samma ställe som World Trade Center ligger idag. Fler européiska nationer visade intresse för området och nederländarna fann sig tvingade att uppföra ett fort på Manhattans södra udde. Detta fort stod klart 1625 och året räknas idag som New York Citys födelseår. Bosättningen omkring fortet fick namnet Nya Amsterdam. Man byggde också en palissad runt bosättningen för att skydda invånarna. Rester av denna palissad kan ses på gatan som fick namn efter palissaden, Wall Street.
Handeln med Lenape-folket hade till att börja med skett fredligt men 1638 tillträdde en hårdför man vid namn Willem Kieft rollen som handelsstationens guvernör. Han angrep – mot sina egna rådgivares vilja – den fredliga ursprungsbefolkningen och dödade skoningslöst hundratals lenaper. Lenape-stammen gick då samman med andra stammar och gick till väpnat motstånd mot den nu så grymma ockupationsmakten. Ett förödande krig bröt ut som varade till 1645 då man lyckades etablera en ömtålig fred. Kieft kallades hem till Nederländerna för att stå till svars, men hans skepp förliste på vägen tillbaka till Europa och alla ombord gick under.
Engelsmännen hade länge kastat sina lystna blickar på den blomstrande handelsstationen och 1664 seglade de in med fyra krigsskepp. Befolkningen ville inte ha ett nytt krig utan gav sig utan strid och sedan var handelsstationen brittisk. Den engelske kungen skänkte stationen till sin bror, hertigen av York, och döpte om bosättningen till New York City. Det nederländska arvet finns kvar i vissa namn som till exempel Harlem.
Efter att ha lämnat vårt bagage på hotellet började vi med att åter besöka Bryant Park där vi njöt av en cappuccino och en croissant i skuggan under de stora träden. Det hade redan hunnit bli så varmt att det var svettigt i solen. Parken var fylld av människor som fikade, spelade pingis eller schack eller pluggade. I denna park ligger även New Yorks stadsbibliotek som vi tittade in i. Åter igen en pampig gammal byggnad med stora läsesalar och bokhyllor längst väggarna. En reflektion vi gjorde var att alla bibliotek som vi besökt i USA är inhysta i gamla, vackra byggnader, oftast hundra år gamla eller äldre.
Efter Bryant Park vandrade vi vidare mot norr. På vår väg gick vi förbi en sybehörsaffär där Marie äntligen kunde komplettera förrådet med mer extrastark sytråd. Det går nämligen åt en del sådan när flaggan, fenderskydd eller annat skall lagas. Vi tittade fascinerat på en hel väg i butiken med olika tofsar. Ett sådant sortiment på tofsar hade vi aldrig tidigare skådat. Maria Montazami hade blivit överlycklig i denna butik.
Det började bli dags för lunch och vad kunde då passa bättre än en tallrik ärtsoppa följt av pannkakor med grädde sylt? Det var ju ändå torsdag! Det råkade nämligen bli så att vi gick förbi Svenska Kyrkan i New York på 48:e gatan ett stenkast från Fifth Avenue och blev nyfikna på hur det såg ut i deras lokaler. Vi steg in och var plötsligt omgivna av idel svenskar som åt ärtsoppa, skrattade och pratade. Det blev ett skönt avbrott i det amerikanska livet för en stund.
Sedan styrde vi stegen mot MoMA, Museum of Modern Art som ligger mellan 53:e och 54:e gatan och mellan Fifth och Sixth Avenue. Många av de stora mästarna finns representerade här, bland andra Picasso, van Gogh, Braque, Lautrec, Rousseau samt Warhol.
På översta våningen fanns även en utställning om mode. Här visades ikoniska verk av de stora modeskaparna men också annat som gjort avtryck i modevärlden, till exempel täckjackor och träskor. De senare förstås med ursprung i Sverige.
På kvällen åt vi en snabb middag på en modern indisk restaurang och besökte sedan jazzklubben Jazz Standards. En trio bestående av gitarristen Peter Bernstein, Larry Goldings på orgel och Bill Stewart på trummor spelade. Skickliga musiker alla tre och mycket samspelta men det tände aldrig riktigt ändå. Det kändes som de spelade på rutin. Klubben var i vart fall helt fullsatt och det var kul att komma ut och höra live-musik.
Nästa dag vek vi åt Central Park och ägnade flera timmar åt att ströva omkring där. Parken är verkligen jättestor och både New York-bor och turister verkade uppskatta den. Folk promenade, cyklade, åkte skateboard, joggade, hade picknick, kastade frisbee, rodde på de små sjöarna eller bara satt i solen och njöt.
Det fanns även en del vildare delar av parken där många fåglar och andra djur trivdes.
Så småningom kom vi till Guggenheim-muséet som vi besökte. Åter igen fick vi beskåda verk av flera stora mästare. De hade också en tillfällig utställning om kinesisk, modern konst. Intressant även om vissa verk var något märkliga. Själva museibyggnaden är en sevärdhet i sig. Det tog arkitekten Frank Lloyd Wright 15 år att färdigställa ritningarna. Byggnaden invigdes i oktober 1959 och blev föremål för en hetsig debatt huruvida den var ändamålenlig eller ej. Många konstnärer protesterade mot dess ovanliga utformning och menade att den tog överhanden över verken som ställdes ut. Numera har byggnaden snarast ikonstatus och har varit en inspirationskälla för många senare arkitekter.
Vi var nu rejält trötta i fötterna och tog oss tillbaka till hotellet för att hämta upp vår väska och gick sedan till tåget. Det var trångt på gatorna denna fredagseftermiddag, till och med trottoarerna var så igenproppade med folk att det var svårt att ta sig fram. Nöjda sjönk vi ner på tågsätena och vilade våra trötta ben. Sedan var det bara jollefärd kvar ut till Isa.
Lördagen den 7 oktober var en solig och fin dag. Vi åkte in till Port Washington med jollen och handlade mat. De sålde fina, färska humrar i butiken för cirka 150 kr kilot så vi köpte två till kvällens middag. Mats kokade dem i vår största kastrull på eftermiddagen och vi njöt av dem på kvällen i sittbrunnen med en flaska god Sauvignon Blanc. Mums!
På söndagen steg vi upp tidigt och tog åter tåget in till New York City. Vi ville gärna gå på September 11 Memorial Museum som vi inte hunnit tidigare. Vi hade fått tipset att köpa biljetter på nätet i förväg och det var ett bra tips för köerna till biljettkassorna var mycket långa och vissa tider var det helt slutsålt.
Muséet var verkligen värt ett besök. Vi stannade tre timmar och då hann vi ändå inte med allt. Det var gripande att se och höra olika människors reaktioner på dådet, både sådana som befann sig i de drabbade byggnaderna, anhöriga till offren och räddningspersonal. Det var en faktaspäckad utställning men också värdig för att hedra offren.
Efter detta gick vi ännu en gång och tittade på minnesmonumenten utomhus. Det är verkligen en plats som framkallar många känslor.
Efter denna ganska tunga förmiddag kändes det skönt att strosa omkring i Greenwich Village och äta lunch på en uteservering. Vi avslutade vår New York-vistelse med en vandring på The High Line, en gångväg byggd på den gamla upphöjda järnvägen i The Meatpacking District. Den är flera kilometer lång och snyggt iordningställd med vackra planteringar, bänkar och gångstråk. Oerhört populär bland både New York-bor och turister.
Nästa morgon handlade vi mat i Port Washington innan vi kastade loss och gick söderut. Nu var det dags att lämna New York för gott och påbörja den långa resan till södern igen.