20:43:00
New York City
Vi har lite strul med vår internet-uppkoppling så bloggandet har blivit fördröjt en del men här kommer förhoppningsvis ett inlägg.
Tisdagen den 29 augusti gick vi ut från bryggan i lilla Georgetown långt inne i Sassafras River för att testa motorn och se att allt var som det skulle. Till att börja med verkade det bra men efter en stund upptäckte Mats att det läckte något slags fet från en del som satt runt propelleraxeln, en del av vår Aquadrive. Tillbaka in till varvet och nytt sökande på nätet efter reservdel. Delen fanns att köpa i USA men det skulle ta flera dagar att få den till Georgetown. Vår tid började rinna ut och vårt tålamod var också på upprinningen. Efter diskussioner med varvet kom vi fram till att vi kunde tejpa ihop sprickan i gummimuffen som omslöt Aquadriven och fettet inuti och byta delen senare. Alltså lämnade vi Georgetown vid tvåtiden på eftermiddagen och gick för motor ut ur Sassafras River och vidare norrut till C&D Canal. Några sjömil in i kanalen ligger Chesapeake City där vi förtöjde i kraftig motström halv sju på kvällen vid en lång träbrygga strax före bron på babordssidan. Det hade ösregnat hela dagen så det var skönt att komma i hamn. Det låg en restaurang precis vid bryggan och dit gick vi och åt en god middag på färsk tonfisk, bakad potatis med wasabi- och teriyakisås. Sedan kurade vi ihop oss i ruffen och tittade på ett avsnitt House of Cards. Spännande att se denna serie nu när vi så nyligen besökt Washington DC och sett de berömda byggnaderna.
På onsdagsmorgonen steg vi upp strax före sex när det ännu var mörkt och gjorde oss snabbt redo för att fortsätta. I det första gryningsljuset kastade vi loss och gick resten av kanalen ut till Delaware Bay som är en femtio sjömil lång, öppen vik, i princip utan öar och möjlighet till skyddade ankringsplatser. Morgonen var fuktmättad efter gårdagens regn och dimmorna låg som slöjor över vattnet i det tilltagande solljuset. Rovfåglar cirklade över kanalen och det var på det hela taget en ganska angenäm morgon. Efter ett par timmar var vi ute ur kanalen och gick åt sydost på Delaware Bay. Den övre delen av viken var ganska industriell med ett stort kärnkraftverk och andra anläggningar. Längre ut mot havet vidgades viken men det fanns inte mycket som drog till sig vårt intresse. En ren transportsträcka får man nog konstatera. Vid halv sju på kvällen kom vi ut på öppna havet och kunde konstatera att dyningen efter stormen var högst måttlig. Vi beslöt därför att fortsätta utan stopp till Staten Island strax söder om New York City. De första timmarna var utan vind så vi fick tuffa på för motor men fram emot midnatt kom vinden och vi kunde äntligen sätta segel. Snart gjorde vi sju knop för bara genua på en slör som på efternatten övergick till en halvvind. Dyningen från nordost som i början gjorde färden obekväm minskade allt eftersom och på småtimmarna hade vi riktigt behaglig segling.
Vid tvåtiden på torsdagen den 31 augusti styrde vi in mot Sandy Hook och vi sedan kryssa upp mot Staten Island och lagunen Great Kills Harbor på öns ostsida. Inloppet till hamnen är mycket grunt så det var med viss spänning vi gick in i den utprickade rännan. Allt gick bra och vi kom in i lagunen. Vi hade hört att man kunde ankra där inne men väl på plats kunde vi konstatera att hela lagunen var full av bojar så utrymmet för en ankarliggare var minimalt. Efter en stunds sonderande kände vi att det skulle bli besvärligt att ankra så vi ringde till Nichol’s Great Kills Marina som ligger på den östra landtungan av lagunen och frågade om vi kunde få en plats. Det gick bra och vi förtöjde på utsidan av deras långa yttre flytbrygga. Vi hade inte mycket mer än lagt till förrän ett åskoväder drog in med hårda vindar och piskande regn. Åter igen skönt att vara i hamn! Vi lagade god mat och njöt av att koppla av efter cirka tvåhundra avverkade sjömil.
Nästa morgon, fredagen den 1 september, klev vi upp tidigt för att hinna fixa allt innan våra gäster Ulla och Stig Larsen skulle anlända. Vi handlade mat, tvättade kläder och städade båten. Vid sex-tiden på kvällen kom våra vänner och det blev ett glatt återseende. Efter att Ulla och Stig installerat sig i förpiken åt vi middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Eftersom våra gäster hade rest hela dagen satt vi inte uppe hela natten utan gick och lade oss vid elva. Vi var alla laddade för den sista etappen in till New York City nästa dag.
Efter en stadig frukost på lördagen lossade vi förtöjningarna i Great Kills Harbor och sökte oss ut samma väg som vi kommit in. Vattenståndet var lägre än när vi gick in så det var lite spännande att titta på ekolodets siffror. Den lägsta siffran visade 2,3 m vilket betyder att det var cirka två och halv meter djupt på det grundaste stället.
Vi satte segel och siktade in mot Manhattan. När vi närmade oss bron mellan Staten Island och Long Island kom en mindre båt från kustbevakningen upp bakom oss och visade tydliga tecken på att vilja borda oss. De gled upp vid sidan av oss och anpassade sin fart till vår och två killar hoppade ombord på Isa. De ville se pass och Cruising License. Den ene killen fyllde i ett formulär och ringde för att kolla upp våra pass. Efter säkert minst tjugo minuter sa de att allt var som det skulle och vi fick en kopia på hans formulär som vi skulle visa upp om vi blev bordade av andra patruller. Vi visste ju att vi hade alla papper i ordning men det var ändå lite nervöst när de kom ombord. Man kan ju aldrig vara säker på det inte fanns någon annan regel som vi inte uppfyllt.
Frihetsgudinnan inramad av Isas mast, bom och kick.
Sedan styrde vi in i mynningen på East River och till Marina No 1 på Brooklyn-sidan alldeles mitt emot Manhattans södra spets. Vi hade försökt boka plats på någon av marinorna på Manhattan men inte lyckats men på denna sida hade de lovat oss en plats. När vi väl kom in så var vi inte riktigt nöjda. Dels hade de fel på elen på bryggorna och dels var det en mycket obekväm sjögång inne i hamnen på grund av alla snabbfärjor och andra båtar som pilade fram och tillbaka ute på East River. Området utanför marinan var dessutom ganska tråkigt med en stor trafikled och industrifastigheter. Mats satte sig och ringde på nytt till några av marinorna på Manhattan och till sist blev vi lovade en plats i North Cove Marina at Brookfield Place, ett stenkast från New Yorks högsta byggnad, det nya World Trade Center.
Sagt och gjort, vi kastade loss och gick tillbaka åt väster och upp några hundra meter i Hudson-floden. In mellan ett par höga vågbrytare låg denna lilla men lyxiga marina som mest hyste jättestora privata motorbåtar. Efter tilläggning tittade vi nästan förstummade upp mot de omgivande skyskraporna. Snacka om centralt läge!
Vi hade fem minuters promenad till World Trade Center och de två minnesmonumenten över de tidigare skyskraporna som förstördes i terrorattacken den 11 september 2001. Där de två husen stod hade man skapat två stora fyrkantiga dammar med vatten som rann ner från kanterna och sedan ner i ytterligare en djupare del av dammen. Mycket effektfullt och värdigt och monumentet gav verkligen en känsla av apokalyps och undergång samtidigt som det var vackert.
Vi strosade runt några timmar på nedre Manhattan och insöp atmosfären. Det finns inte många städer på jorden som kan jämföra sig med New York. Att bara betrakta alla människor på gatorna var fascinerande.
På kvällen gick vi upp på kajen där det låg ett stort, lyxigt shoppingcenter samt en slags saluhall med alla upptänkliga delikatesser. Där fanns också några trevliga restauranger och vi åt middag på en av dem. Efter maten satt vi i sittbrunnen en god stund och försökte vänja oss vid den urbana miljön. Isa har aldrig befunnit sig på en mer storstadsbetonad destination, det är helt säkert!
Vi stannade ytterligare två nätter i North Cove Marina och ägnade dagarna åt att vandra runt i New York. Vi promenerade så gott som hela Broadway upp till Central Park, förbi Times Square med alla sina flimrande reklamljusskyltar. Vi satt en stund på Washington Square och tittade på olika företeelser som jazzband, konsertpianister, gatupoeter, Trumpmotståndare, såpbubble-artister och mycket, mycket mer. I Central Park åkte vi runt en stund med häst och vagn för fötterna hade blivit väldigt trötta av den långa promenaden. Vi besökte även Soho, Greenwich Village och Little Italy för att se lite mer av det äldre, inte så eleganta New York. Även Wall Street och kvarteren där hann vi med. Måndagen den 4 september var helgdag (Labour Day) så de flesta var lediga men butikerna var öppna ändå. Mat handlade vi på närbelägna Trebeca Food Market som var en jättestor (och exklusiv!) matvarubutik.
Times Square
På tisdagsmorgonen körde färjetrafiken igång på Hudson-floden med alla som skulle till jobbet och då blev det inte riktigt lika trevligt i North Cove Marina. Mycket svall kom in genom den smala öppningen och Isa slet hårt i tamparna var femte minut. Vi hade haft tur att det var helgdagar när vi anlöpte för då gick det nästa inga färjor på floden. Vi tittade på tidvatten- och strömtabellerna och konstaterade att det inte var lämpligt att fortsätta norrut genom det trånga Hells Gate på East River förrän tidigast klockan halv tre på eftermiddagen. Strömmen i det smala sundet kan sätta upp till åtta knop och det vill man inte ha emot sig.
Det var med en viss lättnad vi lade ut från den skvalpiga marinan och långsamt gick mot Brooklyn Bridge. Kul att ha legat med egen båt på Manhattan men nu kändes det bra att gå vidare.