S/Y Isa

Klockan åtta på morgonen den 19 juni lade vi loss från Hamble Point Marina och gick med tidvattnet ut ur The Solent åt öster. Det blåste en fin sydvästlig bris på 7-8 m/s som gav oss en fin slör hela dagen till Brighton dit vi anlände vid halv fyra. Detta var en perfekt ankomsttid med avseende på tidvattnet. Visa från vårt tidigare besök för två år sedan visste vi att det var för grunt att gå in i hamnen från två timmar före till två timmar efter lågvatten. Nu anlöpte vi en timme före högvatten efter seglade 56 sjömil. Mitt i det smala inloppet jobbade ett mudderverk för fullt. Vi tittade skeptiskt på öppningen och undrade vilken sida vi kunde tänkas passera på men en båt strax före oss visade att det gick att gå söder om mudderverket så det gjorde vi också. Det var ganska nervöst att gå in i den smala öppningen med stora vågor utanför piren och starka strömmar men allt gick bra och vi blev hänvisade på radion till en plats långt in i den mycket stora marinan. Det var en jättebra plats på nocken av en av de många flytbryggorna så det blev en enkel tilläggning.

Efter att ha förtöjt och kopplat in elen tog vi en promenad i omgivningarna och handlade mat i den stora livsmedelsbutiken som ligger på bekvämt gångavstånd. Sedan avnjöt vi en cider på en av uteserveringarna i marinan innan vi sökte oss tillbaka till Isa för att laga middag.

Nästa morgon avgick vi åter klockan åtta vid högvatten för att åter kunna njuta av lite medström mot nästa mål som var Dover. Först hade vi slör i den sydvästliga vinden men fick senare plattläns när kusten böjde av lite åt norr. Vi valde åter att spira ut seglen åt var sitt håll. Vinden ökade till 10-11 m/s så vi forsade fram den sista biten. Dagen var råkall och när vi närmade oss Dover kom det dimma. Som väl var blev den aldrig riktigt tät. När vi hade cirka tre sjömil kvar blev vi uppropade av Dover Port Control. De ville veta om vi var en yacht och vilken destination vi hade. Vi hade redan tidigare ringt till Dover Marina och bokat plats så vi meddelade att jo, vi var en yacht och vi tänkte oss in i marinan. Mannen i radion var ytterst trevlig, hjälpsam och tydlig och bad oss åter ropa upp Port Control när vi hade ett par hundra meter kvar till det västra inloppet. Det är den enda öppningen som fritidsbåtar är tillåtna att använda till Dovers hamn. Vi fick omgående tillåtelse att gå i ytterhamnen och sedan fortsätta till nästa ljussignal där vi åter hade radiokontakt med Port Control. Där fick vi dröja lite för en bogserbåt var på väg ut men sedan kunder vi gå in till marinan. Också denna marina kan man bara angöra vid högvatten samt några timmar före och efter. Sedan stängs den helt med stora portar. Det finns dock en flytbrygga för båtar som kommer vid lågvatten utanför portarna. Att gå in och ut i Dover är en hel konstart men så är det också Storbritanniens mest trafikerade hamn och myndigheterna vill noga övervaka alla rörelser för att inga olyckor skall ske.

Lyckligt inne i marinan pratade vi med hamnkapten på en annan VHF-kanal och blev hänvisade till en bra plats alldeles innanför de stora portarna. Så skönt att ha avverkat hela Englands sydkust! Trötta och ganska frusna kröp vi in i kajutan och satte på värmaren. Ikväll blev det middag inne i båten och inte i sittbrunnen som brukligt.

Nästa morgon torsdagen den 21 juni tog vi sovmorgon för vi hade bestämt oss för att stanna i Dover i tre nätter eftersom vindprognosen hade spått mycket blåsigt i två dagar framöver. Förmiddagen ägnades åt båtvård och städning och på eftermiddagen gick vi upp till Dover Castle som ligger öster om hamnen uppe på klipporna. Det var en ovanligt fin gammal borg med anor ända från första århundradet efter Kristus. Borgen såg ut som en riktig riddarborg och vi kunde lätt föreställa oss skramlande rustningar och nobla riddare till häst. Vädret hade dessutom förbättrat sig och solen strålande från en klarblå himmel även om vinden var frisk och lite kylig.

Efter detta åt vi middag på en spansk-mexikansk restaurang och sedan gick vi på bio och såg Ocean’s Eight. Filmen var väl inte högsta kvalitet men ändå underhållande och det var kul att gå på bio.

Nästa dag, fredagen den 22 juni var midsommarafton. Vädret var åter igen strålande med klarblå himmel och vi bestämde oss för en riktig långpromenad uppe på de berömda vita klipporna som sträcker sig många kilometer åt båda hållen från Dover. Vi valde att gå österut mot byn St. Margaret. Det fanns ett besökscentrum en liten bit bortanför hamnen uppe på berget och fina stigar att följa. Utsikten över havet och det böljande landskapet var strålande och på andra sidan sundet såg vi Frankrike. Vi gick förbi fyren South Foreland Lighthouse och fortsatte fram till byn St. Margaret. Själva byn var inte så mycket att se men det fanns en trevlig strand nedanför kalkstensstupet med en pub och en del badande människor.

Vi vände åter mot Dover och stannade på vägen tillbaka vid fyren och tog en fika i solskenet. Det var härligt att sitta där och dricka kaffe och njuta av utsikten. Många blommor växte på ängarna, även orkidéer. Det är många växter som älskar kalkstensgrunden.

Tillbaka på Isa lagade Marie en Janssons Frestelse och lade in sill som vi avnjöt på kvällen i sittbrunnen i solskenet. Klart bättre midsommarmat än förra året i Norfolk.